180426_130

Värdigt ett kalejdoskop


“En scenkonstupplevelse bättre än alla spaupplevelser tillsammans.” Vad finns det för andemening i våra nutida ritualer? Detta uforskar föreställning DOP1. Matilda Johansson har begett sig till Uppsala för att ta del av föreställningen.

Livets händelser är namnet på den triologi scenkonstnärerna Tove Berglund, Ellen Norlund och Martina Elm har skapat. Det började med bröllopet och nu dopet. I höst blir det även dags för begravningen.

Det som främst utforskas i DOP1 är betydelsen av ritualen, något vi får uppleva med alla sinnen. Hur luktar arvssynden? Hur ser reningen ut? – Det luktar gott kan jag avslöja, jordigt och djupt och det smakar sött och svalkande.

Vi möttes upp utanför Linneas simskola och den exklusiva skaran fick slå sig till bords och dricka svalkande vatten, luska ut sitt kraftvatten för dagen och läsa ett fanzine speciellt skapat för denna upplevelse.

Överlag är jag djupt fascinerad över hur många expertiser som deltog i DOP1, en författare, en kompositör, en sociolog, en psykolog, en hudvårdsterapeut, en matdesigner, en ljudkonstnär, en serietecknare med flera. Med denna kompetens och med konsnärernas respektfulla och varma händer som ledde oss genom föreställningen kände jag mig enormt bortskämd.

Den som går på DOP1 för att få en gestaltad upplevelse har gått fel, detta är ett verk där deltagandet och den inre personliga upplevelsen står i fokus. Som i sin tur mynnar ut i en minst sagt kollektiv upplevelse där vi likt flytbojar bildade mönster värdigt ett kalejdoskop.

Att få flyta tyngdlöst i grupp är något jag kommer bära med mig för en lång tid. Detta var en scenkonstupplevelse som var bättre än alla spaupplevelser tillsammans.

Det som är fascinerande med DOP1 är vilka bilder de lyckas skapa. En av de största upplevelserna var när vi efter tvagning, och gåendes på led fick ta av oss ögonbindeln och kom in i den vackra simhallen och mötes av fantastiska folkmusikern Sara Parkman. I en vit glittrande klänning stod hon i vattnet och spelade på sin fiol och sjöng. En ny näckengestalt? I så fall den bästa jag fått ta del av.

DOP1 är också en föreställning som växer med tiden, först är en upptagen med att bearbetta bilderna och upplevelsen och det är först efteråt temat och de olika teorier som presenterades kan få tid att utvecklas.

Karin Jarnkvist, Sociolog, delgav ett perspektiv kring namngivningsceremonier som i mig landande i något av ett frågetecken. Hon presenterade en tanke kring att kvinnor är de som främst är engagerade i namngivningscermonin och att detta skulle vara för att upprätta en bild av denna goda modern. Något som fäderna då inte skulle ha samma behov av. Kanske missförstod då jag tog del av detta flytandes under en vacker regnbåge, men jag tyckte det var något i resonemanget som skavde. Må hända att det är fler kvinnor som är engagerade (tänker att hon som skriver en avhandling om detta har statistik kring det) men perspektivet att ha gått igenom processen av att bära och föda barn spelar i mina tankar in. Riten kring dop handlar för mig också om att välkomna barnet till jorden, till det sammanhang föräldrarna befinner sig i. Som ett vackert avslut på en lång process, en ceremoni.

 

 

 

Andra artiklar kring Livetshändelser hos Scenkonstguiden

En upplevelse av visuellt och emotionellt överflöd – recension av Bröllop1

Sinnlig pånyttfödelse – Intervju med Tove Berglund

Bilder i artikeln och bannern: Louise Enhörning

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *