Ellen_Dynebrink_Snap

Queer materialism


Publicerades 2019-08-06

Rebecca Stråhle-Wolke har försatt sig “i ett sinnestillstånd där färdiga mallar och fack löses upp” för att ta del av utställningen Queer materialism i Örebro.

 

Mellan 8 juni till 1 september pyntas Stadsträdgården i Örebro av utställningen Queer materialism. Stadsträdgården är en väldigt vacker plats där man i ett växthus får se allt från elefantöron till penséer. Där finns även restaurang, café och en bakgård med både bar och scen. Mellan alla dessa växter finns skapelserna i utställningen gömda, där vissa är svårare att hitta och vissa syns tydligt. Namnet Queer materialism väcker nyfikenhet och det är svårt att föreställa sig vad man kommer att få uppleva. Så vad är queer materialism?

Queer materialism är en utställning där 30 stycken konsthantverkare skapat arbeten gjorda i diverse olika material. Utställningen är gjord utifrån ett nymaterialistiskt synsätt och ska tillsammans med det queera synsättet göra att betraktaren utmanar sin invanda blick och vidgar hur vi ser på materialen som används. De förutfattade meningar som materialet bär på ska ses ur ett annat perspektiv där gränserna och våra ”sanningar” ifrågasätts och utforskas. Nymaterialism är även nära sammankopplad med posthumanismen och feminismen. Tanken här är att människan (den normativa västerländska vita mannen) inte är världens mått och mittpunkt utan består av de beståndsdelar som vi finner i andra organismer och objekt. Avgränsningarna mellan subjekt/objekt, kultur/natur och medvetande/icke-medvetande konstrueras om.

Ett exempel på hur vår invanda blick, våra redan skrivna sanningar och kunskaper om världen, ifrågasätts är i verket Treat av Karol Zarbock. På ett sidentygstycke ligger en skiva bacon och verket vill bidra till att det ska talas öppet om sex och sexualitet. Den verklighet vi lever i, den där sanningar inte utmanas, skulle tolka detta verk som märkligt. Hur kan en baconskiva bidra till att det ska talas mer öppet om sexualitet? Om tankarna utmanas går det förhoppningsvis att se vad konsthantverkaren vill förmedla med Treat och hur skapelsen ska spela med våra sanningar. Lotta Grimborgs False Lash Superstar består av rosa tyger, nylon, spandex och glansig polyester. Ett porträtt av den feminina kvinnan som är idealet i smink- och skönhetsreklamer. En norm som behöver ifrågasättas och som i detta verk blir en sorglig påminnelse om de ramar vi oftast inte vågar gå utanför.

LOTTAGRIMBORG_falselashsuperstar_closeup

Konstnär Lotta Grimborg, “false lash superstar”.

Det finns ett konstverk som berör mig djupare än de andra. Yasar Aydins My Little Joe där actionfiguren GI Joes huvud sitter på kroppen till en My Little Pony. Konstverket vill utmana vårt stereotypiska tänkande kring barnleksaker. GI Joe, den hårda och maskulina actionhjälten, ska tillsammans med My Little Pony, de färgglada och söta hästarna, få oss att tänka på begreppet ”pojkflicka”. Pojkflicka är ett begrepp vi slänger med medan begreppet ”flickpojke” sällan används. Redan som barn ska vi sättas in i fack som helst inte får rubbas eftersom det hotar att förstöra den världsbild vi byggt upp.

Ett genomgående tema i Queer materialism är tanken att den skapelse som konsthantverkaren gjort ska enbart kunna göras av hen. Skapelsen hade inte kunnat göras av någon annan och inte heller i en annan tid. Det är här och nu som det konstverket finns och föds till liv, just av den kropp som skapade det. Det ska vara där, i ett sinnestillstånd där färdiga mallar och fack löses upp, som betraktaren ska frigöra sig från den tänkta kroppen och på ett djupare plan se till skapelsen och vad den har att berätta. Detta är en svår uppgift, speciellt om man inte är van vid konst eller att se konst på det sättet. Begreppet queer vill vi gärna få till att handla enbart om sexualitet och sexuell läggning där personer som bryter vårt heteronormativa synsätt gärna tar till sig begreppet queer. Begreppet är dock större än så och är både en blick, en teori och en rekonstruktion av verkligheten.

 

Queer materialism

Open Craft

Stadsträdgården, Örebro

Visas till och med 1 september

 

Omslagsbild: “Snap” av Ellen Dynebrink.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *