PernillaLjungkvist_The PsychicArtist_DetUltimata_banner

Det ultimata konstverket


“Jag mår ju bra nu, jag har tagit mig hit, ska jag behöva dö då?” Sara Östebro talar med Pernilla Ljungkvist som är aktuell med utställningen Det Ultimata på Boy konsthall. Om resan från rädslan för sin egen död till att kunna möta sig själv och andra i sorgen.

I oktober 2016 tog jag en tur till Nordiska Akvarellmuseet för att ta del av konstnären Pernilla Ljungkvists work-in-progress arbete inför sitt kommande performanceverk Pernilla Ljungkvist/The Psychic Artist ger dig Dödsögonblicket. Jag missade att svänga av i rätt korsning, så jag kom fram sent, missade min bokade grupptid och fick istället en privat sittning. Det tror jag var meningen. Vi satt i ett av Akvarellmuseets små ateljéer som ligger på en brygga utmed klipporna och från min plats såg jag genom de stora fönstren havet som krusade sig. Pernilla ledde mig genom en guidad meditation som skulle ta mig till mitt eget dödsögonblick. Upplevelsen har jag burit med mig sedan dess, en otroligt häftig resa. Mötet med Pernilla var enkelt, lättsamt, och ömsint, och jag blev imponerad av hennes arbetssätt, att hon med ett självklart lugn kunde tala om ett sårbart ämne på ett sätt som varken blev för närgånget eller alls obehagligt.

– Jag var aldrig rädd för min egen död innan, jag har varit rädd för att människor i min närhet skulle dö, men jag var inte rädd för mitt eget dödsögonblick. Men sen vid ett tillfälle kom det väldigt hastigt över mig, från en sekund till en annan. Jag blev rädd för att förlora det jag nu byggt upp, och att jag skulle behöva börja om. Jag tänkte “jag mår ju bra nu, jag har tagit mig hit, ska jag behöva dö då?”. Det var så det började.

Pernilla Ljungkvist_The Psychic Artist - Ger Dig Dödsögonblicket

Bild för performancehändelsen Pernilla Ljungkvist/The Psychic Artist ger dig Dödsögonblicket. På bilden: Pernilla Ljungkvist

Jag pratar med Pernilla inför hennes utställning på Boy konsthall dit jag och mina kollegor bjudit in henne för att presentera sitt pågående arbete. Vi pratar om resan från Dödsögonblicket till den nu aktuella utställningen. Pernilla berättar om sitt arbetssätt, som har sin grund i processer som får ta tid. Hennes arbeten är researchbaserade där möten med människor är en stor och viktig del. Det är personligt men inbjudande, ett arbete som öppnar för oväntade perspektiv.

-Jag gillar att inte ha all kontroll själv, jag tycker om att ta av vad som kommer till mig.

Processen med Dödsögonblicket tog henne till en kurs i spirituellt måleri som hölls av ett medium. Tanken med kursen var att försätta sig i ett tillstånd där en kunde få kontakt med en högre energi, att där få tillfälle att träffa en person som befann sig på andra sidan och sedan måla av den, och ta meddelandet tillbaka.

– Det var mediets ingång till det, men jag gick in i det annorlunda. Jag var inte så intresserad av att veta hur livet efter detta skulle se ut, jag ville bli visad mitt eget dödsögonblick. Och det var precis det som hände. Det hjälpte mig väldigt mycket! Det var ju fantastiskt, mitt dödsögonblick, och inget alls att vara rädd för.

Arbetet tog sedan formen av en performancehändelse på Röda sten i Göteborg, där Pernilla skapade möjlighet för andra att få uppleva sina egna dödsögonblick, för att sedan kunna släppa rädslan.

Sara Östebros dödsögonblick

Skribentens egna anteckningar efter den guidade meditationen som var en work-in-progress inför Pernilla Ljungkvist/The Psychic Artist ger dig Dödsögonblicket. Foto: Pernilla Ljungkvist

Hur gick resan från Dödsögonblicket till det du arbetar med nu, Det Ultimata?

– Jag jobbade med Dödsögonblicket hela 2016. Efter mitt performance på Röda sten så gick min mamma bort väldigt hastigt och oväntat, och jag gick in i en sorgeperiod. Efter ett halvår så var jag fortfarande helt däckad av sorgen. Jag tappade minnet, och mådde väldigt dåligt. När jag gick igenom min mammas lägenhet hittade jag anteckningar hon tagit när hon varit på besök hos två medium. De där lapparna blev på något sätt som att jag hade en bit av mamma kvar, skrivna i hennes skrivstil. Det blev en grej, hon hade besökt ett medium, då ska jag också göra det. Jag besökte ett medium och förklarade hur vilsen jag kände mig, att jag behövde hjälp. Och mediet körde loss.

Mediet berättar bland annat för Pernilla att hon i mars ser en stor summa pengar. När Pernilla kommer hem från mötet ser hon på Konstnärsnämndens hemsida att det är då, i mars, som beslut kring projektstöd presenteras.

– Då började jag tänka på det där konstprojektet som skulle ge mig väldigt mycket pengar. Jag tänkte direkt att jag skulle göra en perfekt ansökan, jag skulle skapa det ultimata verket. Det blev något att hålla fast vid, och ett sätt för mig att arbeta mig igenom sorgen. Hela mitt konstnärskap är väldigt personligt, jag är van att arbeta så, så för mig är det inte konstigt att även detta blev en del av mitt arbete.

Vad som sedan blev tydligt för mig var att det var just sorgen som var det ultimata, det allting handlade om. Och ju mer jag tänkte på det, desto mer klockrent var det att det var just det jag skulle göra härnäst. Och sedan hörde du av dig, och det var helt perfekt, jag var då mitt inne i processen med Det Ultimata.

Dödsögonblicket Performance RSK

Dokumentation av Dödsögonblicket på Röda sten i Göteborg.

Sorgens påverkan på kroppen

Pernillas sorg över att förlora sin mamma skapade en stark fysisk reaktion. Även vid tidigare sorgearbeten har hon tydligt kunnat se hur sorgen påverkat kroppen. Nu kunde hon dock hantera det annorlunda, denna gång använde hon sig aktivt av yoga och meditation som ett sätt att möta sig själv i sorg.

– Det blev en tydlig grej för mig, hur jag stannade i sorgen denna gång. Jag flydde inte och stängde inte av som jag gjort tidigare. Jag stannade kvar och tillät mig att känna, även om det var vad jag minst av allt ville göra. Meditationen och yogan har varit en otrolig hjälp. Det låter kanske konstigt, men sorgen blir som ens bästa vän, den är fruktansvärd men den är också fantastisk. Den är universal men otroligt personlig, och man lär känna sig själv ännu mer. Det är ju en klyscha, men det finns inget ljus utan mörker.

Har yogan alltid varit närvarande i ditt liv?

-Jag har yogat sedan jag var 20 år, nu är jag 37, så ett tag. Men yogan för mig var förut bara ett sätt att vara duktig, vig och prestera. Det var ytligt och handlade bara om att se bra ut och träna. För ca 7 år sedan fick jag ont i ryggen, en smärta som inte gick över och läkarna hittade ingenting. Smärtan höll i sig under flera år, och läkarna sa att det var något jag fick vänja mig vid, att det inte fanns något att göra. Där och då hittade jag in till yogan från ett annat håll, och jag hittade till MediYogan, som också gav mig en ingång till meditationen. I och med den praktiken så öppnade jag upp gammal trauma och sorg som jag förträngt, och det visade sig att min smärta var psykosomatisk. Det gjorde ont för att jag inte mådde bra. Efter det blev jag superhooked!

Två månader efter att mamma gått bort, hoppade jag på en utbildning för att bli MediYoga-instruktör, något jag gjorde utan att riktigt tänka men som kändes väldigt rätt. Sen började jag undervisa direkt. Nu är det väldigt invävt i min konstnärliga praktik, mycket av mitt jobb sker i min meditation.

Det Ultimata

Hur sorg påverkar kroppen är en stor del av det nya projektet Det Ultimata. I arbetet inför utställningen har  Pernilla satt samman en grupp som under 40 dagar innan utställningen undersöker hur en viss meditationsform påverkar måendet. Jag är själv en av deltagarna i gruppen, och i skrivande stund befinner jag mig på dag 39 av 40. Varje dag under perioden dokumenterar vi våra tankar och vår process i vita dagböcker, böcker som kommer utgöra en del av utställningen.

-Jag visste sedan innan att denna typ av meditation kan påverka cellernas åldrande. Den har även använts i alzheimersforskning innan, för att se om den kan hindra cellernas nedbrytning.

Som en del av processen tog Pernilla kontakt med Elisabeth Blackburn, forskare och biolog som tilldelades nobelpriset i medicin år 2009, och ställde frågan om sorg på liknande sätt kunde påverka cellerna så som åldrande gör. Svaret kom från Elisabeths kollega som bekräftade att ja, om sorgen är lång och allvarlig kan den ha liknande effekter.

– Då började jag jobba kring den tanken, att det var det som var svaret. Och jag ville undersöka hur jag skulle kunna dela med andra, och tillsammans utforska hur vi kan ta oss igenom sorg genom att möta den, och oss själva, på ett nytt sätt.

Så vad är det vi får ta del av på Boy konsthall nu?

– Nu händer det ultimata helt enkelt! Och jag vill förtydliga att det inte är mörkt hela vägen, trots att det är ett sorgligt ämne. Det finns mycket ljus där också. Sorg är något de flesta har en personlig ingång till. Om inte sin egen så kan en också använda utställningen och meditationen som ett sätt för att möta andra i sorg.

Under utställningen finns det också möjlighet att själv ta del av meditationen, och vara med i undersökandet. Under öppningen den 28 april kommer jag utföra ett performance som en kan ta del av, som sedan avslutas med att vi gör meditationen tillsammans. Efteråt får du sedan själv ta ställning till om du vill fortsätta göra meditationen hemma. Om du vill göra det så bjuds du in till del två, den 19 maj, då kommer det bli ett samtal om det vi gått igenom. Då kommer också Göran Boll, grundare av MediYoga, att vara på plats och berätta mer om hur den här typen av meditation påverkar kroppen. Det ser jag mycket fram emot!

Hade du kontakt med Göran Boll sedan innan?

– Nej, men vad som är kul är att jag brukade utföra MediYoga med hjälp av CD-skivor där det är Göran som talat in rösten. Så jag har yogat till hans röst mycket, men aldrig träffat honom. Nu är det på något sätt som att cirkeln sluts. Han var den som introducerade mig för meditationen, nu för jag vidare den till fler.

 

 

Pernilla Ljungkvist/The Psychic Artist – Det Ultimata

28 april – 20 maj

Boy konsthall, Bollebygd

 

Två performancetillfällen ges under perioden (där en själv får utföra meditationen):

Det Ultimata l – Lördag 28 april, 12.30

Det Ultimata ll – Lördag 19 maj, 12.30

 

Omslagsbild: Pernilla Ljungkvist/The Psychic Artist – Det Ultimata.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *