horlursforestallning

Att hålla en hand över en låga


Publicerades 2019-12-06

“Jag får en fadd smak i munnen och en förnimmelse av att vara en del av en exotisk gruppresa ut till Förorten.” Minna Karlsson har sett hörlursföreställningen  Vi är den här platsen eller tillståndet.

Vi är knappt tio personer som står och trängs i hallen till en lägenhet i en miljonprogramsförort i Göteborg. Utanför är det vinterkväll med frost på asfalten. I hallen råder en familjär känsla, många känner både varandra och regissören. Vi är här för att ta del av hörlursföreställningen ”Vi är den här platsen eller tillståndet”. Föreställningens ambition är att låta publiken uppleva dramat inifrån – genom karaktärernas fysiska värld och genom deras tankar. Ämnet är klass och värdighet.

Under spårvagnsresan till lägenheten påmindes jag om hur vi som resenärer blev mindre och mindre värda ju längre bort från centrum vi rörde oss. Det hade skett en trafikolycka, vilket lett till förseningar. Därför vände den ena efter den andra spårvagnen i förtid tillbaka in mot centrum. Vi resenärer fick kliva av halvvägs framme och vänta ute i kylan på att någon vagn skulle ha tid att plocka upp oss och ta oss vidare dit vi skulle. På grund av detta kom flera personer fram till lägenheten försenade, med andan i halsen. Vissa verkar aldrig ha varit i området tidigare och hade svårt att hitta vägen. Jag får en fadd smak i munnen och en förnimmelse av att vara en del av en exotisk gruppresa ut till Förorten.

Tillbaka till hallen. Den lilla gruppen är samlad. Förväntningarna hänger i luften när vi sätter på oss hörlurar och sändare. Vi vrider på ljudet och föreställningen börjar. En guide för oss runt mellan rummen i lägenheten. Ljudbilden är imponerande – ibland glömmer jag bort att jag har på mig ett par hörlurar, och upplever att ljudet kommer från rummet. Rösterna i hörlurarna pratar om ett ”vi” som undviker att lämna sin lägenhet för att slippa bli uttittade. I en fragmentarisk virvel av ord berättar vi:et om ett liv i missbruk, fattigdom och utanförskap – en vardag med inläggningar på psyket och rättsprocesser. Vi:et låser in sig själv i lägenheten, för att slippa bli inlåst av någon annan.

Ett kaotiskt psykosliknande tillstånd blandas med tydligare scener och bilder. Att hålla en hand över en låga. Att köpa en grillad korv. Att vara som alla andra och ändå så långt ifrån. Mot slutet av föreställningen säger sig vi:et ha slutat med droger och verkar ha fått ett mer ordnat liv, men utanförskapet finns kvar. Vi:ets medelklass-feminist-vänner saknar förståelse för vi:ets arbetarklassbakgrund. Vännerna säger att livet handlar om val och att alla har samma makt att förändra sin situation – de är blinda för fördelarna de själva växt upp med.

Skådespelarna Karin Lycke och Alejandra Goic Albornoz imponerar. Trots att de bara har sina röster till förfogande utstrålar de en stark närvaro och trampar inte fel genom att bli överdramatiska, utan litar med rätta på att deras vardagligt nedtonade röster bär. Lycke gestaltar vi:et med en skicklig balans av skörhet och styrka, med en röst som verkar som gjord för rollen.

Lägenheten där föreställningen utspelar sig är delvis möblerad, men där finns för få personliga föremål för att skapa en känsla av att någon bor där. Upplevelsen av att befinna sig i vi:ets hem uppnås inte, utan lägenheten förblir en spelplats med scenografi. Rummen speglar heller inte kaoset som vi:et berättar om. Den opersonliga känslan har även att göra med att publiken tar upp så stor plats i rummen, det går inte att undkomma varandra och påminnelsen om situationen – att vi är här för att ta del av en föreställning. Det hade varit intressant att själv få vandra fritt i lägenheten. Då hade det funnits större möjlighet att sjunka in i berättelsen.

”Vi är den här platsen eller tillståndet” är ett intressant experimenterande med berättarform och ett försök att skapa en ny publikupplevelse. På grund av den fragmentariska och svårgripbara berättelsen förstår jag inte riktigt vad det är som händer och får ingen tydlig bild av vem vi:et är. Den avskalade lägenheten hjälper inte till. Därför kommer jag inte riktigt in i berättelsen, och ambitionen att låta verklighet och fiktion smälta samman når inte ända fram. Med detta sagt ser jag ändå fram emot att ta del av fler verk av Johanna Gustavsson och Malin Holgersson.

 

”Vi är den här platsen eller tillståndet”

Gästspel hos Folkteatern 29-30 november och 6-7 december 2019

Av: Malin Holgersson och Johanna Gustavsson
Text och regi: Johanna Gustavsson
Klippning, ljudgestaltning och regi: Malin Holgersson
Skådespelare: Karin Lycke och Alejandra Goic Albornoz
Kompositör: Anna Sóley Tryggvadóttir
Mixning och mastering: Linus Andersson
Elementstudion Trummor: Linus Andersson

Curator: Joachim Nordwall


Om Minna Karlsson

Gästskribent för Scenkonstguiden. Född 1989, bor i Göteborg. Studerar internationell projektledning inom kultur på Kulturverkstan. Intresserad av politik, dokumentärt och dramatiskt berättande och ljudproduktion.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *