Span på stan: November

Span på stan: November

Jag har på sistone spenderat lite mer tid i min förlorade hemstad Stockholm. Mina besök dit kantas ofta av en stor dos lite obehaglig vilsenhet. Stockholm tillhör mina tonår och nu vet jag inte längre var i staden jag ska hänga.

Men förra veckan bar det iväg igen och mina obehagskänslor kring det vilsna rubbades något. Jag slogs av hur roligt det kan vara att inte ha en aning om vad som spelas på scenerna eller ställs ut på muséerna. Jag och en vän går och ser en utställning som jag hittat till via ett inslag på Kulturnyheterna. Vi behöver mapsa oss fram för att gå rätt och väl i lokalen blir det också ett projekt att hitta till toaletten. Senare pratar en vän om en ”otrolig” koreograf som ska sätta upp något vi bara måste se som jag heller aldrig hört om. Jag hör mig säga JA DET GÖR VI även om det innebär fler tågresor och okända kvarter. En dvalande kultur-Columbus i mig har åter fått liv och jag känner en spirande längtan efter att konsumera konst bortom det jag känner till. Konsten ska vara fri sägs det, men kanske även kulturkonsumenten behöver frigöras ibland.

I november tänker jag därför särskilt på alla gästspelsscener i Göteborg som gör att man slipper dyra SJ-tåg för att kunna ta del av det okända. På Skogen, Atalante och Stora Teatern som gör att min nyfunna upptäckarglädje kan bejakas bara en spårvagnsresa bort.

Så, här kommer några tips på gästspel i Göteborg i november jag blir extra nyfiken på!

1. Half as much again på Skogen 4-5 november. “The title is a linguistic construction which captures a specific polyrhythm; in this case it reflects a relation of (to speak in whole numbers) two against three.” står det om föreställningen. Svårt att förstå exakt vad detta kommer bli. Men det brukar alltid vara trevligt på Skogen
   ‍‍
2. NOMAD av Sidi Larbi Cherkaoui/Eastman Company 30/11. “Vi får följa med på en resa genom öknen tillsammans med nomadiska urfolk. Eller är vi egentligen på en annan plats i en annan tid? De dansande nomaderna förenas av samhörighet och vänskap, där symbios är nyckeln till överlevnad och evolution i en torrlagd värld.” Den belgisk-marockanska koreografen ska vara “en av de mest originella koreograferna i sin generation”. Det låter både lovande och lockande.
   ‍‍
3. homo(sapiens) på Atalante 30/30 beskrivs som att den “ifrågasätter prestationssamhället där prestation har blivit vår identitet och varandra, det mänskliga har glömts bort”. Det låter ju som en samhällsbild att relatera till, så även det blir jag sugen på att se.

‍

Bild från ett Bikram-pass under Hötorget / en svettig resa med SL