REVETs “Homo Sweet Homo” utbildar och underhåller

REVET Scenkonst hade i tisdags premiär för “Homo Sweet Homo” på Stora Teatern. En sprakande föreställning om landsbygd och queer identitet tycker Oliver Jähnke som har varit och sett. 

Den fria teatergruppen REVET sätter upp sin föreställning “Homo Sweet Homo” på Stora Teatern i Göteborg, vilket engagerar stadens hbtqi+-personer som fullkomligt vallfärdar till den gamla byggnaden för att avnjuta scenkonst tillsammans. Teatergruppen utforskar stad, landsbygd och community, allt ur ett queert perspektiv. I föreställningen vrids och vänds det på frågor som ”är det svårt att växa upp som hbtqi+-person på landet?”, ”måste en flytta till stan när en kommer ut?” och ”vad är egentligen hem?”. 

På scen ser vi fyra skådespelare, Osborne Petersson, Alicia Jardine, Peter Hjelm och Hanna Ingman som tillsammans väver ihop berättelser som bygger på levda erfarenheter de samlat ihop från landets alla hörn. De turas om att gestalta historiska personer och deras okända samkönade relationer. De går in och ut ur olika roller på ett nästan sömlöst sätt och det slutar inte vara spännande att se vart deras utforskande ska ta vägen härnäst. 

Scenografi, rekvisita och kostym är skapat av konstnären Josefine Östberg Olsson och föreställer platsen där stad och land möts – en parkeringsplats. Skådespelarna använder den enkla förutsättningen på inspirerande sätt under föreställningens gång och skapar flera vackra scenbilder som dröjer sig kvar. Särskilt skojigt blir det när scenens plastlåda, vars verkliga syfte är att innehålla grus för sandning, används för att först stänga in och sedan släppa ut den långa Peter (otroligt att så mycket kropp får plats i så liten låda) som en metafor för att ”komma ut”.

Det är en utbildande och upplysande föreställning som får mig att se på min samtid och vår historia ur ett litet nytt perspektiv. Utan att det känns platt så förmedlar föreställningen en förståelse för queera personers levda erfarenheter och längtan efter vad som skulle kunna varit. De är också modiga och vågar ta ett steg förbi samkönade relationer och utforska även personer med överskridande könsuttryck, något jag som transperson sällan ser och vant mig vid att inte förvänta. 

Det är också en mycket rolig föreställning. Publiken skrattar sig igenom stora delar av de nittio minuterna vi spenderar tillsammans, vilket verkar förvåna skådespelarna som får öva på att ta pauser för att lämna utrymme åt våra skratt. Humorn är pricksäker och känns nästan intern när den driver med samhället ur det queera communityts perspektiv. Det känns unikt att som queer teaterbesökare kunna spegla sig själv i det som utspelar sig på scen på detta sätt, med en humor som liksom kommer inifrån. 

Alicia Jardines musikalitet utnyttjas också i en stämningsfull egenkomponerad sång som framförs av henne på både gitarr och sång. Det är vackert och skört men också mäktigt och starkt och jag är övertygad om att låten skulle gå varm i folks högtalare om den fanns att lyssna på.

Ikväll visas föreställningen på Stora Teatern, ett stort rum med kristallkrona i taket och med flera balkonger som är utsmyckade med gulddetaljer. Det märks att Homo Sweet Homo är tänkt att spelas på en annan typ av scen. För det allra mesta så bär den även för detta rum, men vissa repliker, scener och bilder når inte riktigt utanför scenkanten. 

REVET Scenkonst har tagit sig an ett stort projekt som de lyckas genomföra på ett imponerande sätt. Föreställningen följer med mig hem där jag fortsätter fundera över de frågor som lyfts och diskuterats. 

I sommar turnerar Homo Sweet Homo på Pride-festivaler runt om i Sverige och om den passerar din stad eller ditt samhälle tycker jag att du ska ta tillfället i akt och låta dig underhållas och utbildas av denna sprakande föreställning.