Punkig och absurd nycirkus på Ung Scen Öst

‍Linda Brelin åker på roadtrip till Linköping en fredagkväll för att se nycirkusföreställningen “How far are you willing to bend”. En tur hon verkligen inte ångrar.

Under året har cirkusartisten Elise Bjærklund Reine haft residens på Östgötateatern där hon skapat sex fristående föreställningar i kapitelföljd. Kapitlena är alla manifest som utforskar samtidens effektivisering och sexualisering, med utgångspunkt i cirkusartisters erfarenheter av att pressa sina egna eller andras kroppar och gränser. Serien avslutas med att det sista kapitlet tar plats på Ung Scen Öst, där fem artister samlas för att skapa ett gemensamt, avslutande verk.

De som följt de olika kapitlen kan ana hur många artister som ska involveras i verket, men för den som bara ser sista kapitlet bjuder inledningen av verket på flera överraskningar. En black av ljuset leder till en kropp som plötsligt uppenbarar sig. En stor tyllkreation rör sig lemlöst över scenen och visar sig snart innehålla inte bara en, utan två kroppar. Likadana peruker skapar anonymitet och artisterna växlar mellan att vara performers och musiker.

Tillslut har fem gestalter utstakats på scenen och genom verket får vi följa dessa i olika solon, men som effektivt vävs samman till ett kollektivt verk. Vi ges ett contortion-nummer där Adalberto Fernandez Torres kropp blir exponerad på ett futuralistiskt operationsbord, Julie Bergez interagerar med en stol med trasiga ben i ett oerhört fångande nummer som för tankarna till vad det innebär att falla och resa sig även om man är trasig, Milla Lahtinen blir utsnurrad ur en absurd sjöjungfru-utstyrsel hängades i håret och Mau Cugat gör ett poetiskt plågsamt nummer hängandes i en huvudsele. Elise själv gör ett obehagligt contortion-trapetsnummer och framför föreställningens manifest med en imponerande pondus. Artisternas kroppar böjer och pressar sig in i det absurda, i en lek mellan människan och teknikens fysikalitet. Allt ramas in av en effektiv och intressant ljud- och ljusdesign av Hjalmar Nilsson, vars kvalitéer både skapar bryggor mellan solona samtidigt som det ger verket dess lätt obehagliga ton.
‍
“How far are you willing to bend” utvecklar sig till ett punkigt scenkollage som med sin rättframma, utmanade ton samtidigt bjuder på flera förvånande skratt. Det är uppfriskande att se nycirkus som så konsekvent håller sig till ett tematiskt utforskande, samtidigt som det levererar imponerande cirkusakter utan att för dens skull jaga applåder. Det är en klurig och intelligent föreställning, där tematiken verkligen får prägla varje del och detalj. I en samtid där kroppar manipuleras till oigenkännlighet och önskan att vara vacker lätt faller över till att bli grotesk, träffar “How far are you willing to bend” helt rätt.

...

How far are you willing to bend kommer spela härnäst på AFUK i Köpenhamn med planen att sedan turnera vidare.

‍