Prima ballerina för en dag i Poste Restantes "General Public"

Linda Brelin tog chansen att medverka i en ny uppsättning av Svansjön och upplever hur hon och hennes medpublik förvandlas. Spoiler alert för den nyfikne.

När Poste Restante gör sin version av Svansjön är det en dekonstruerad, deltagarbaserad version under namnet “General Public”. Verket hade premiär i vintras på Hägerstensåsens Medborgarhus och spelar i veckan som en del av Stockholm Fringe Festival i samma lokaler.

På plats blir vi välkomnade till det som visar sig vara en repetition av Svansjön. Här är vi inte publik, utan vi är dansare och medskapare till ännu en uppsättning av Tjajkovskijs legendariska balett. Vi får tygpåse med vattenflaska och snacks, blir ombedda att byta skor och att hjälpa till att göra repetitionssalen redo. När alla och allt är på plats är det dags för uppvärmning. Vi går runt i rummet, känner golvet mot fötterna och svävar med armarna i luften. Yari Stilo tar oss an med en självklarhet och värme som får även de mer obekväma i rummet att snart slappna av. Hjälpta av att tygerna är fördragna speglarna i rummet blir vi skonade från vår egen blick och blir snart invaggade i känslan av att vi har läget under kontroll. Det tillsammans med positiva tillrop från skådespelarna gör att vi sakta förvandlas till prima ballerina- och nu måste vi repetera!

Det går att diskutera och tänka på Svansjöns politiska kontext och effekt och dess oerhört stora avtryck den gjort i scenkonsthistorien. Bitar av detta får vi möjlighet att samtala om under "ensemble meeting”. Vi ska bestämma oss för hur Svansjön i vår version ska sluta och även om man får känslan av att det egentligen inte spelar så stor roll för själva utförandet blir diskussionen både rolig och absurd.

Men i Poste Restantes Svanjön är det inte själva Svansjön i sig som gör avtryck, utan det är den egna förvandlingen från människa till vacker balettsvan. Vi tar det på förvånande stort allvar, det är bedårande att stå bredvid en främling och försöka komma ihåg koreografin och följa varandras förvandling. Inte minst i sminkrummet innan premiär, vi fixar till varandras hår, fjädrar och kjolar med stor omtanke. Att få bära en tutu lämnar extra stort avtryck, ett plagg som vanligtvis känns förbjudet att bära för de oinvigda men som här känns som gjorda för oss. När vi tillslut får ställa oss på scen och dansa tillsammans är vi så invaggade i illusionen av att vi är balettdansare och svanar att det känns som att inget kan stoppa oss.

Efteråt kramar jag och min parhäst-svan om varandra och tittar menande i varandras ögon. För precis som Natalie Portman uttrycker det i slutorden i Black Swan från 2010 hade vi gjort det.

I felt it. I’m perfect. I was perfect.

....

General Public  spelar under helgen som en del av Stockholm Fringe Festival.

‍