"Peter Grimes" - ett starkt drama på Göteborgsoperan med rollbesättning i toppklass

Christofer Psilander gick på premiären av Peter Grimes på Göteborgsoperan och fann en suggestiv berättelse med starka rollinsatser.

I ett litet fiskesamhälle blir fiskaren Peter Grimes förhörd med anledning av att hans lärling, en ung pojke, har dött i samband med en tredagars fisketur. Frågan är om Peter Grimes själv är ansvarig på något sätt. Förhöret resulterar dock i att han inte lastas för gossens död, men han förstår själv att de övriga bybornas misstänksamhet kommer att finnas kvar. Trots starka uppmaningar att inte skaffa en ny lärling, så gör han ändå det.

Så börjar Benjamin Brittens starka, psykologiska opera ”Peter Grimes”. Berättelsen är både ett kriminaldrama och en djupdykning i mänskliga beteenden, och ställer fler frågor än den ger svar. Den skärskådar allmänmänskliga egenskaper som misstänksamhet, utanförskap, sympati, saknad, girighet, rättvisepatos och slutligen ignorans.

Göteborgsoperans uppsättning är lätt att ta till sig. Den engelska regissören Netia Jones, som inte bara regisserat utan även gjort såväl kostym som scenografi, har skapat en helhetslösning där miljöerna speglar handlingen på ett sömlöst sätt, med en personregi som är påtagligt genomtänkt. Berättelsen är spännande, trots att den är långsamt berättad. De enskilda scenerna behandlar händelseförloppet i ett tempo som ger tid till spänningsuppbyggnad – och inte minst eftertänksamhet: vad händer och hur ska det gå? För att ytterligare sänka tempot lade kompositören Britten in flera instrumentala partier mellan de olika scenerna, i Göteborgsoperans uppsättning ackompanjerade av suggestiva videoprojektioner med kust- och fisketema. Även dessa är gjorda av regissören Netia Jones och hennes team.

Kören spelar stor roll i Peter Grimes. De agerar folket i fiskesamhället, ett folk som vill att allt ska vara som förr och inga störningsmoment helst ska förekomma. Och detta under synnerligen väl sjungna körpartier. Utmärkt är även den instrumentala musiken. Den är dramatisk, närmast filmisk, och varierar mellan en veritabel ljudvägg och – faktiskt – total tystnad. Orkestern spelar träffsäkert och utmärkt i alla partier och styrs med säker hand av dirigenten Christoph Gedschold.

Solisterna i denna uppsättning är inget annat än förstklassiga. I titelrollen ser vi Joachim Bäckström, som med sitt agerande får fram den ensamme, smått desperate fiskarens känslor på ett otvetydigt sätt, förutom att hans sång är av allra högsta klass. Man kan riktigt höra ömsom beslutsamhet, ömsom ångest i hans röst. Nu har inte Göteborgsoperan sparat på krutet i övriga roller: det är idel toppsångare. Katarina Karnéus som pubföreståndaren Auntie, Åke Zetterström som den gamle sjömannen Balstrode och Mats Almgren som advokaten Swallow är välkända för göteborgspubliken, och alla tre imponerar. Som vanligt, måste jag tillägga. Aunties två systerdöttrar ger ett livfullt och humoristiskt inslag, och sjungs av ytterligare två stjärnor: Mia Karlsson och Sofie Asplund. Daniel Ralphsson spelar en metodistpastor med sedvanligt komiskt uttryck – han lyckas ofta med detta. Med sen Katarina Giotas som den tillknäppte Mrs. Sedley (som aldrig satt sin fot på en pub) blir det svårt att toppa ensemblen.

Men tror ni inte att Göteborgsoperan lyckas med detta? Jodå. I rollen som byns lärarinna, den unga änkan Ellen Orford, kliver Matilda Sterby in på scenen och dominerar. Ellen Orford är kanske den viktigaste rollen i operan: Hon är en av Peter Grimes få vänner, och till och med hans tilltänkta hustru. Här har alltså Göteborgsoperan satt in en sångerska som får salongen att lyssna andaktsfullt när hon låter sin starka sopran ljuda. I tredje aktens långa aria är det svårt att inte bli hänförd. Det enda jag då saknar är en paus i musiken, så Matilda Sterby kunde få den spontana applåd hon vore värd och som garanterat låg i luften under premiärföreställningen. Jag måste också nämna den unge Noa Flenser, som spelade Peter Grimes nya lärling på premiärföreställningen. Han lyckades med sitt utmärkta kroppsspråk få publiken att förstå hur utsatt och hunsad hans rollfigur är. Det är bara att gratulera till en rollbesättning av toppklass.

Peter Grimes är en ganska otäck berättelse, men framförd på ett spännande och tilltalande sätt i Göteborgsoperans uppsättning. Jag kan inte annat än hoppas att så många som möjligt får tillfälle att njuta av den.

‍

---

Peter Grimes spelas på Göteborgsoperan fram till den 1 april 2025, med återstående föreställningar 12, 16, 20, 23, 30 mars samt 1 april.

Föreställningen är 3 timmar lång inklusive en paus.

Peter Grimes hade urpremiär i London 1945. Svensk premiär i Stockholm 1946.

Musik: Benjamin Britten

Libretto: Montagu Slater, efter dikten ”The Borough” av George Crabbe, .

Produktion:

Regi: Netia Jones

Sceongrafi, kostymdesign, videoprojektion: Netia Jones / Lightmap

Dirigent: Christoph Gedschold

Solister:

Joachim Bäckström, Matilda Sterby, Åke Zetterström, Katarina Karnéus, Sofie Asplund, Mia Karlsson, Daniel Ralphsson, Mats Almgren, Katarina Giotas, Tobias Westman, Hannes Öberg, Kristian Lindroos.

Rollen som den nya lärlingen alterneras mellan Noa Flenser och Gustaf Sporsén.

Foto:  Cordula Treml

‍