Händelserik och välspelad "La bohème"

Göteborgsoperans nyuppsättning av Puccinis "La bohème" bör ses av den ovana operabesökaren såväl av den som sett den förr. Det tycker Christofer Psilander som varit på helgens premiär.

ÄNTLIGEN! Inget annat utrop duger när nu La bohème återvänder till Göteborgsoperan, efter det påtvingade coronaavbrottet för knappt tre år sedan. Då, i början av 2020, hann hälften av de dussinet planerade föreställningarna spelas, sen kom Covid-spöket. Jag var själv en av besvikna besökare som då blev snuvad på konfekten. Nu har det äntligen varit nypremiär, och det är ett återvändande med flaggan i topp.

"La bohème" är en tidlös berättelse. Den handlar om unga vuxna som ännu inte tagit fullt ansvar för sina liv: de lever ur hand i mun, de blir kära med samma lätthet som de blir svartsjuka, de lever impulsivt. Mitt 80-talsjag ler åt igenkänningen. I Göteborgsoperans uppsättning är handlingen förlagd till 1960-talets Paris, vilket fungerar lika bra som ursprungsidén som i sitt original utspelar sig under 1850-talet. Men den hade lika gärna kunnat utspelas idag. Eller under antiken.

Operan är rappt och effektivt berättad i fyra relativt korta akter, och detta med utmärkta, för att inte säga formidabla, sångarinsatser. Solisterna är genomgående av hög kvalitet, och jag tänker beröra några: Rodolfo spelas av den ryske tenoren Andrei Danilov, som här gör sin första roll på Göteborgsoperan. Mot honom som Mimì den för Göteborgspubliken välkända Ida Falk Winland, och mellan dem uppstår en känslig och äkta kontakt redan i slutet av första akten. Båda sjunger till att börja med fantastiskt – vi talar faktiskt världsklass här. Bådas röster går rätt in i publikens hjärtan, vilket även agerandet gör. Att Mimì och Rodolfo blir kära på några minuter känns trovärdigt, tack vare de båda solisternas skådespelarinsatser.

Berömvärd är också den sydafrikanske barytonen Luthando Qave i rollen som Marcello. Han matchar Andrei Danilovs röst något formidabelt, och när de sjunger tillsammans fyller styrkan i deras gemensamma röster operahusets salong till sista bänk.

Ett riktigt glädjepiller är Mia Karlsson som spelar Musetta, som i andra aktens välkända valsmelodi tar över scenen totalt; med sin utstrålning, sitt agerande och framför allt med sin röst – dessutom med hjälp av fantasifull och lyckad koreografi. Om någon i publiken inte njöt i fulla drag under det numret skulle jag bli ytterligt förvånad.

Det är dags att berömma scenografin. Till min stora glädje har den här föreställningen en mycket lyckad och genomtänkt sådan (vilket tyvärr inte alltid är fallet på Göteborgsoperan). Vindsvåningen som Rodolfo och Marcello bor i är utformad som ett tittskåp som bjuder in publiken, och jag fick känslan att vara där, inbjuden till deras hem. Tidseran i Göteborgsoperans 1968-uppsättning markeras effektivt med peace-märken och Che Guevara-porträtt på väggarna. Scenografin i andra aktens kaotiska marknadsplats och därpå följande livfulla cafémiljö är lika lyckade. Detaljrika utan att vara överlastade. Händelserika utan att vara överdrivna. Rakt igenom stämmer scenografin med vad som händer i berättelsen. En eloge till scenografen Fly Davis, som verkligen tänkt på publiken, både van och ovan.

Något ska jag ju hänga upp mig på, och det blir då den rosa sjal som Rodolfo i originallibrettot köper till Mimì. I Göteborgsoperans modernare föreställning blir det inte en sjal, utan en... ja, något ska ni besökare få se själva, och få avgöra om det är ”kul” eller inte. Jag tvekar.

Nåväl, operans fina musik, rappa berättande och händelserika handling gör denna föreställning till ett paradexempel på en opera för såväl den vane operabesökaren som för den ovane: att bli uttråkad under föreställningen är en omöjlighet! Så passa på!

Till sist: hoppas, hoppas hoppas att Andrei Danilov blir en ofta sedd gäst här i Göteborg!

"La Bohème" spelas på Göteborgsoperan fram till den 13 maj. Kvarvarande föreställningar den 25 och 29 januari samt 2 februari. Därefter en paus fram till i vår, med delvis nya solister. Föreställningar den 27, 30 april samt 5, 7, 10 och 13 maj.

Föreställningen är 2:30 lång inklusive en paus.

Pressbild: Tilo Stengel