Finurlig och skarp samhällskritik i Tiffany Krönlöfs "Gustav Vasa - The musical"

En rappad hiphop-musikal om en flyktingpojke som blir landsfader för ett par hundra år sedan. Nej, jag pratar inte om Lin Manuel-Mirandas Broadway-succé Hamilton, utan om Tiffany Kronlöfs Gustav Vasa – The Musical.

Parallellerna till Hamilton är många när Tiffany Kronlöf sätter upp en rappad musikal om Gustav Vasa. Under hösten spelades den på Teatergrillen i Stockholm, som lät restaurangen bli teaterlokal på sina stängda söndagar. Under en kväll nu i vår bjöds även göteborgarna in att ta del av den här historielektionen på Stora Teatern. Det är en högaktuell föreställning då hiphopen fyller femtio, kungen har suttit på tronen i femtio år, samtidigt som Gustav Vasa fyller 500 år. 

Tiffany Kronlöf är en etablerad artist som rappar och sjunger reggae med texter fyllda av feminism, antirasism och samhällskritik. Hon har också gjort succé med systern Bianca i webb-serien Full Patte. Alla dessa sidor av Tiffany vävs samman i den här musikalen som hon skapat och framför tillsammans med gitarristen Thom Gisslén.

Föreställningen börjar i publikhavet och jobbar sig successivt upp och längre bak på scen. Scenografin är enkel och kostymerna övertygande. Kronlöf rappar sig igenom Gustav Vasas uppväxt medan Gisslén springer omkring och är någon sorts hovpersonal samtidigt som han försöker sköta musiken från scenens lilla mixerbord. Satiren är både intensiv och vulgär när vi får se maktgalne Gustav Vasa sukta efter tronen. Han framställs som en galen härskare utan intresse för sin befolkning. Publiken leds i den kör som utnämner Vasa till kung och Gustav Vasa höjer skatterna med argumentet ”det är sexigt att betala skatt”. Pjäsen når sin klimax med en gigantisk falukorvssnopp på scen samt en uppmaning från kungen att öppna den lilla påse som legat på varje teaterstol när vi steg in. Jag tänker inte avslöja vad som låg i påsen, men innehållet fyllde hela salongen med skratt och en väldigt svensk doft…
‍
Kronlöf gestaltar inte bara Gustav Vasa, utan också Nils Dacke, bonden från Småland som samlar en hel armé att stå upp emot kungamakten. Denna karaktär får vi träffa framåt slutet av musikalen och här blir det fullt allvar när hans kamp gestaltas. Det är starka scener som säkerligen får ett och annat nackhår att resa sig. Bakom satiren finns också det som Tiffany Kronlöf gör bäst, samhällsanalysen. I Gustav Vasas långa rappverser hörs repliker från företrädare för dagens riksdags högra partier (”Falukorv, det här är allt som är bra med Sverige”). Nils Dacke blir däremot en man av folket och hans kamp blir en symbol för det motstånd som vi kan göra, när makten inte tar sitt ansvar. Musikalens avsändare skickar med oss en uppmaning att stå upp, att göra motstånd och att organisera oss för fred.

Musikalen är genomtänkt, finurlig, rolig och uppmanar också till politisk kamp. Berättelsen är kort och koncis – alltihop är avklarat på mindre än en timme. Det känns alldeles lagom efter de förutsättningar musikalen hade idag, men det skulle vara spännande att i framtiden få se en längre version med stor ensemble.

‍

‍