Fem scener Norén - Dramaten

Cornelia Larsson fascineras av Markus Öhrns föreställning “Fem scener Norén” på Dramaten. 

En kall lördag i december besökte jag Dramatens lilla scen för att uppleva Markus Öhrns föreställning “Fem scener Norén”. Denna uppsättning, som är en hyllning till Lars Noréns verk, bjuder på fem fristående scener där det banala och absurda möts i en svart komedi som skakar om både kropp och själ. 

Markus Öhrn, som gjort sig ett namn på den internationella scenen med sina banbrytande och provocerande verk, är välkänd för sitt sätt att belysa det mörka och obehagliga i människans existens. Hans arbete präglas av en kompromisslöshet som tvingar åskådaren att konfrontera det vi helst vill undvika. I “Fem Scener Norén” lyckas han inte bara fånga det norénska i sin renaste form – den krypande ångesten, de komiska absurditeterna och de djupa sprickorna i mänskliga relationer – utan han gör det också med en konstnärlig precision som förhöjer och fördjupar upplevelsen. 

Redan innan föreställningen börjar fylls luften av förväntan. När ridån går upp möts vi av ett skarpt, vitt ljus som nästan är bländande. Förväntan övergår snabbt i förundran när surrealismen och det absurda tar över scenrummet och sätter grunden för hela föreställningen. Öhrns “Fem Scener Norén” öppnar i en midsommarnatt som är allt annat än ljus och ljuv. Här möter vi en grupp människor som samlas i en situation som balanserar tragik och komik, där allt känns bekant och samtidigt djupt främmande. 

Bland de utvalda scenerna som varade omkring en halvtimme, bygger Öhrn en atmosfär av krypande ångest. Från “Hebriana” till “3.31.93”, upplever vi allt från ett knivmord till en blodig förlossning – scener som är så råa och nästan tvingar en att vända bort blicken. Ändå går det inte att sluta titta. I en annan bevittnar vi ett möte mellan vänner där gemenskap och sprit leder till komik som flirtar med tragik. Den svarta humorn är ständigt närvarande, men det är en humor som balanserar på gränsen till smärta. Ljuset från de kyliga och sterila lamporna avslöjar allt, det är en klaustrofobisk och klinisk atmosfär där livets smuts, både bokstavligt och metaforiskt, ständigt är närvarande. Känslan av obehag blir ännu starkare när vi möter skådespelarna i maskerna med stirrande ögon och en gapande mun, samtidigt som deras förvrängda röster skapar en kuslig och nästan övernaturlig stämning. Själv har jag svårt att skratta åt sådant här, men absurditeten blev så överväldigande att jag till slut inte kunde hålla mig. 

När föreställningen når sitt slut och ridån går ner lämnar jag salongen med en känsla som inte helt går att placera. Illamående och fascination blandas till en paradoxal upplevelse. Det är tungt, det är svårt, och ändå känner jag mig märkligt tillfredsställd. “Fem Scener Norén” är inte en föreställning för den som söker lättsam underhållning, men för den som vågar kliva in i denna värld är det en upplevelse som dröjer sig kvar.

___

FOTO: Sören Vilks