Agamemnon på ADAS teater – ett reningsbad

Cathrin Monell ser Agamemnon på ADAS teater, en bearbetning av Aischylos 2500 år gamla tragedi som visar hur människans villkor och problem är sig lika genom tiderna, och som verkligen förmår beröra.

I en av Konstepidemins ateljéer i Linné ligger ADAS teater, en liten och intim scen som rymmer ca tjugo publikplatser. Där spelas just nu Agamemnon i bearbetning och regi av Ian Magilton från Roy Hart Theatre och Fia Adler Sandblad, konstnärlig ledare för ADAS teater och medverkande som enda skådespelare i uppsättningen.

 Innan föreställningen börjar samlas publiken i ett intilliggande hus på Konstepidemin, tvärs över gången, och tillsammans slussas vi till scenrummet när klockan slår 19. Scenen är en enkel, vagt belyst stuga med ett altare i sten med en klänning draperad över på ena sidan. På andra sidan en pelare där filmer stundtals projiceras, som exempelvis antyder ett brinnande Troja. Det är ganska dunkelt, och först efter en stund får vi syn på en kvinnogestalt i hörnet, som sitter och gnolar på en pentatonal melodi. Det är den första av de karaktärer som Fia Adler Sandblad porträtterar under den intensiva timme jag tillbringar på ADAS teater.

Aischylos tragedi Agamemnon innehåller ett stort antal roller, och en kör av ospecificerad storlek. Denna har av Fia Adler Sandblad och Ian Magilton omtolkats, och gestaltas av en enda person, Fia Adler Sandblad själv, med hjälp av ett sinnrikt system av masker och en saffransgul dräkt i råsiden som justeras och anpassas, oftast väl synligt för publiken som för att tydliggöra rollbytena.

För att kort sammanfatta detta urdrama: Agamemnon är gift med Klytaimnestra, och hans bror Menelaos är gift med hennes syster Helena. Kungarna, bröderna, kommer från en ätt med en förbannelse - de är släkt med bland annat Tantalos, Atreus och Thyestes. En historia av brott mot familjemedlemmar, och därigenom mot gudarna.

När Helena rövas bort av prinsen av Troja, har Agamemnon starka skäl att gå ut i krig. Men när han ska segla till Troja får flottan ingen vind. Agamemnon har dödat ett av gudinnan Artemis heliga djur vid en jakt, och han offrar sin dotter Ifigenia för att få vind till Troja. 

Tur är att vi får en synopsis i nio punkter i handen när vi anländer till teatern, tillsammans med ett programblad med historik och lästips. Att ta sig den tiden att förbereda sig på berättelsen är en god idé. De klassiska tragedierna har så komplicerad handling och det underlättar om man är något insatt i hela komplexet av dramer om Agamemnon och hans familj, samt om det trojanska kriget. Det är hur som helst modigt att spela en så språkligt komplicerad text på scenen med versmått och allt. Det tyder på tillit till publiken.

Fia Adler Sandblads scennärvaro är klassiskt dramatisk, med stort allvar, helt utan distans. Det är ovanligt idag att få se teater spelad på det viset, utan lager av ironi eller grälla effekter. Det är vackert i sin enkelhet och applåderna är oväntat intensiva för en publik på tjugo personer.

Det är inte svårt att se parallellen mellan den våldsamma handlingen och miljön i Agamemnon, och vår samtid. Varningar som ingen vill höra, kall blodshämnd, familj och forna vänner som hugger varandra i ryggen. Människan tycks vara densamma i alla tider. Är det en tröst – eller bara ett nyktert konstaterande? Varifrån kommer rättvisan – och vilken är dess relation till hämnd? Den här timmen på ADAS teater är ett reningsbad, där Fia Adler Sandblad sjunger och skriker ut den sorg vi alla borde tillåta oss att känna.

___

"Agamemnon" spelas t.om. 4 april.

FOTO: Ola Kjelbye