AffischbildJuliusCaesar_fotoJonasJOrneberg_Orionteatern

Veckotips STHLM: Kungligt


Publicerad 2018-09-25

Veckotips Stockholm: Vecka 39

Veckans tips är av kungliga kvalitéer med premiär av föreställningen Julius Caesar, undersökande av en kollektiv huvudroll, poesi som engagerar och ett dansverk likt havsdimma.

 

Julius Caesar

Orionteatern sätter upp Shakespeares Julius Caesar där vi får får uppleva revolutionär yra, svart humor och vackra kostymer. Det blir en storslagen scenisk värld tonsatt av black metal och dark ambient.

 Målet är revolution – bättre dö upprätt än att leva på knä!

Plotten kretsar så klart kring Julius Caesar. Han är älskad av folket men i hans närmaste kretsar frodas misstänksamhet – är han en blivande diktator? På Roms gator vibrerar det av rädsla, är republiken på väg in i en diktatur? Då beslutar sig en grupp idealister i hans närhet för att i det tysta störta den potentielle tyrannen vars gestalt kastar en lång skugga över deras demokratiska ideal.

Regissören är Kristofer Steen som är känd som gitarrist i inflytelserika bandet Refused och gjorde bejublad premiär som operaregissör med La Bohéme på Norrlandsoperan 2012. Julius Caesar spelas av ingen mindre än Elin Söderquist som vi känner igen från bejublade Gruppen, och som tillsammans med Nina Haber ledde förra Scenkonstgalan.

Därmed är det så klart är ett måste att se denna svarta svulstiga pjäs.

 

Orionteatern

Fredag 28 sep. kl 19.00 (Premiär)

Lördag 29 sep kl 18.00

Söndag 30 sep kl 15.00

(Spelas fram till 8 november)

 

 

Elina Pirinen “Brume de Mer”

När jag slår upp det franska begreppet Brume de Mer föreslår min söktjänst havsdimma, vilket sätter en poetisk klang som jag tror också ringar in detta verk.

The forest falls in their ears and their mouths drown into colors.
They go to the wet mountains, kind gods, evil flowers.

För poetiskt är det när Elina Pirinen och arbetsgruppen beskriver verket som en fysisk och vokalisk sonat. Verket är en självständig del av Elinas serie av arbeten baserade på ryska kompositioner.

Här blir det bland annat ringdans, orgelmusik, lyriska sånger och dofter som deformerar och reformerar nya uttryck för lust, besatthet och död.

Jag får känslan av en kombination av svulstig barock och något sensuellt. Elina Pirinen arbetar nära nutida psykodynamiska teorier och dess potential i en iscensättning. Förutom det arbetar hon med djuraktivism och gör intensiv barock-rockmusik med sin orkester Bambi lammella. Så nog finns det doft av barock.

 

Crum Heaven

Lördag 28 sep kl 20.00

Söndag 30 sep kl 20.00

 

Ortens bästa poet 2018 – Husby

Ortens bästa poet är både en tävling, ett nätverk och en rörelse. En häftig sådan som engagerar och fyller hus med hejade publik. Det är så vackert när poesi, som annars verkar ganska smalt, går fram så brett.

Bakom Ortens bästa poet står organisationen Förenade förorter och arrangemanget görs i 10 olika svenska städer. Nu är det alltså dags för Stockholms andra deltävling som går av stapeln i Husby. Finalen hålls i december.

Tävlingsformen har sina rötter i Poetry Slam som går ut på att utse en vinnande poet bland alla tävlande. Reglerna är enkla:

– poeterna tävlar med egenskrivna texter.
– poeterna har tre minuter på sig per text.
– poeterna får inte använda rekvisita, beat eller annat hjälpmedel.
– tävlingen döms av fem jurygrupper varav tre av dessa väljs ut slumpmässigt från publiken.

Det är åtta poeter som gör upp, och två går vidare. Visst vill en vara med och peppa och hurra. Eller kanske bli utvald som jury? Var med och lyft taket.

 

Folkets Husby

Söndag 30 sep kl 17.00

 

Ellen Söderhult “Shane et al.”

Melodier som komposteras och en kör som kollektiv protagonist. Det är svårt att inte bli så där riktigt sprudlande nyfiken på Shane et al.

Namnet på föreställningen Shane et al. kan tolkats som ett kollektivt jag.

Shane är en karaktär i en TV serie som handlar ganska mycket om ett tjejgäng som hänger. Det är alltså en serie som inte riktigt har någon enskild huvudroll utan huvudrollen är gänget liksom. Et al. är en förkortning av et alia som är latin för ”med andra”

Här står kören som huvudkaraktär, en slags hjälte som visar på en annan verklighet där andra relationer, beteenden och narrativ kan få förutsättningar att gro, formas eller omformas. Där körsång och kör-dans fungerar som ett kamouflerande av det individuella jaget.

Känner ni peppen? Hur kan detta sätt, en kollektiv huvudkaraktär, ge oss nya sätt att uppfatta världen och berätta en historia?

Med kören som en tillfällig sång- dansgrupp, aktiveras sånger ovh danser som kollektiva, grupputtryck. kamouflering blir en strategi för en empati-, fantasi- och perspektivförskjutningsträning.

Förutom att ha en spännande berättarform verkar denna föreställning var fantasifullt eggande visuellt.

Koreografen bakom Shane et al. är Ellen Söderhult, som förutom att ha en gediget CV, bland annat startat upp en plattform för att möjliggöra utbyte och delande av praktiker, metoder och kunskaper inom det samtida dansfältet kallad Nobody’s Dance. Vilket jag tycker låter superspännande.

 

MDT

Torsdag 27 sep. kl 20.00

Fredag 28 sep. kl 20.00

 

 

Omslagsbild: från föreställningen Julius Caesar, foto: Jonas J Orneberg, på bilden Elin Söderquist. 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *