cof

Vars och ens värde i verkligheten?


Karin Noomi Karlsson har sett teatergruppen Rosa Elefantens uppsättning av Svårast är det med dom värdelösa på Wendelsbergs skolscen.

”Jag är Hedvig. Jag är ingen vissen blomma. Jag vill ha min operation annars ska ni ha en kaktus i röven. Hedvig, ur askan i elden.”

Citatet kommer från teatergruppen Rosa Elefantens uppsättning av Svårast är det med dom värdelösa som hade premiär på Wendelsbergs teater den 10 november. Det skarpa ljuset och den enkla dekoren i gymnastiksalen skärper känslan av att det finns en smärta i att inte tillhöra en av alla de så kallade lyckade människorna, friska, välutbildade med bra jobb och fin bostad. För det finns ju som vi alla vet, eller åtminstone anar, en annan verklighet bortom de sociala mediernas glassiga foton av fantastiska middagar och inspirerande resor. En verklighet där ganska många egentligen befinner sig, till och från eller hela tiden.

Så är det för Hedvig. Hedvig är rullstolsburen, har precis blivit övergiven av sin mamma och är inte helt nöjd med de assistenter som kommunen ordnar åt henne. De som erbjuds henne dissas hårt av en alltmer bitter Hedvig som slutligen accepterar den ende som absolut inte vill ha jobbet egentligen – Måns, en vilsen kille som trots åratal av studier på universitetet aldrig verkar komma någonvart i karriärstegen. Till slut tvingas han in i jobbet som Hedvigs assistent och de försöker båda hitta tillbaks till en fungerande tillvaro med små utfärder till dansställen och annat.

cof

Som så många gånger annars i livet så kommer nästa smäll när Hedvig känner att livet inte är så dumt ändå. Måns tar med henne ut på lokal och smiter iväg för att umgås med några jämnåriga medan Hedvig hamnar i klorna på en full snubbe som gör sitt yttersta för att förolämpa henne.

Besvikelserna avlöser varann för de båda. Måns springer på en gammal klasskamrat som är en av de lyckade människorna och skillnaden dem emellan blir plågsamt uppenbar. Hedvig får inte sin operation som hon har blivit lovad och kontakten med sjukvården iscensätts som den mest förnedrande dansföreställningen runt henne, en metafor som säkerligen många kan känna igen sig i om man har haft med sjukvårdssystemet att göra.

Med tiden skapas ett band mellan Hedvig och Måns. Trots alla motgångar tar hon mod till sig och förklarar sin kärlek till honom. Reaktionen låter inte vänta på sig. Måns värjer sig och flyr, men till sist väljer han en annan väg och sträcker ut en hand till henne.

Svårast är det med dom värdelösa laborerar med frågeställningar kring vad verklig lycka är och om lyckan kommer per automatik om man har fått alla sina behov uppfyllda. Och hur är det egentligen med funkisar, kan man bli lycklig om man har ett funktionshinder? Eleverna på Wendelsberg har tagit sig an ett ambitiöst projekt och pjäsen är tankeväckande och manar till eftertanke kring människovärdet och allas rätt till ett bra liv. Med en minimalistisk dekor och enkla scenkostymer gestaltas de olika figurerna på ett lättidentifierat sätt. En hel del igenkännande skratt blir det också. Det som möjligen hade kunnat vara en bonus i sammanhanget hade varit om man hade satsat på en efterföljande diskussion om frågeställningarna i pjäsen.

 

Svårast är det med dom värdelösa

av Rasmus Lindberg och i regi av Jennie Rydén.

Teatergruppen Rosa Elefanten, Wendelsbergs Teater.

 

Spelas härnäst:

26 november, 15.00 – Arena 29, Göteborg

7 & 8 december, 18.00 – Frilagret, Göteborg

 


Om Karin Noomi Karlsson

Gästskribent för Scenkonstguiden. Karin Noomi Karlsson är en doktorand i litteraturvetenskap från Göteborg som har halkat in i teknikinformatörsbranschen tack vare sina kunskaper i översättning av teknikinformation. Litteraturnörd av börd som med myndig stämma föreläser om allt ifrån verkstadsimplementation till retorik.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *