Therese03_banner

Uppdrag Sverigepremiär


Publicerades 2018-12-28

“Jag tänkte att det nog var bäst att skriva en pjäs om det, en pjäs där abortfrågan utforskades från det personliga perspektivet före det politiska”. Therese Ramstedt berättar om sitt första svenska gästspel med sin engelska one-woman show Mission Abort.

För ganska exakt två år sedan påbörjade jag skrivprocessen för min one woman show Mission Abort – en fartfylld, humoristisk och känslosam pjäs om erfarenheten av att göra abort. Ett beslut som fattas av en fjärdedel av världens kvinnor vid något tillfälle under livet. I Storbritannien, där jag är bosatt sedan 2012, är det var tredje livmoderbärare som av sina egna personliga anledningar någon gång avslutat en graviditet. År 2016 var jag en av de som gick från gravid till icke gravid inom loppet av de två-tre minuter som det tar att genomgå en kirurgisk abort (två-tre minuter kan visserligen upplevas som ganska långa ifall man har oturen att inte bli erbjuden någon form av smärtlindring). Och trots att jag vuxit upp och främst rört mig i kretsar där jag inte upplevt kritik emot eller bedömande av valet att göra abort, så hade jag kort sagt ingen jävla aning om hur det skulle vara att genomgå. Den faktiska erfarenheten, och vad den kan få för effekt på det individuella välmåendet såväl som relationer med omvärlden, var helt enkelt inte någonting som det tycktes pratas om.

Så jag tänkte att det nog var bäst att skriva en pjäs om det hela, en pjäs där abortfrågan utforskades från det personliga perspektivet före det politiska. Ett perspektiv som, trots att lagstiftning kring abort diskuteras i och bortom media, helt enkelt ofta glöms bort. Alltså, kvinnans perspektiv.

Lång historia kort, så har det gått ganska bra. Föreställningen hade en kritikerrosad premiär på Edinburghs fringe-festival 2017 och spelades sedan på Amnesty’s Festival of Choice, The Space Theatre och VAULT Festival i London. Därefter fick jag inbjudan till Riksteaterns presentationsdagar i Väst och Mellansverige, och det var där som den unga producentgruppen från Västerås Teaterlinje såg ett utsnitt från min föreställning, och bjöd in mig till 4:e teatern i Västerås.

Therese01

Bild från Mission Abort.

Så i oktober, som avslutning på en turné runtom i England, spelade jag nu föreställningen för första gången i Sverige. Jag visste väl ungefär lika mycket om hur det skulle gå som jag gjorde inför min abort. Skulle det komma någon publik? Skulle de orka lyssna även om jag spelade föreställningen på engelska, trots att jag var ombedd att spela den i sin originalversion? Skulle humorn och referenserna gå hem hos en svensk publik?

Är det dock något jag lärt mig av att spela den här föreställningen är det att den drar till sig de mest fantastiska publikmedlemmar. Öppna, tillgängliga och stöttande; oavsett om de är sjuttioåriga män, kvinnor som arbetat på abortkliniker, kvinnorättsaktivister eller rentav abortmotståndare. Oavsett om de identifierar som kvinnor eller män eller ingetdera, oavsett om de har direkt erfarenhet av abort eller inte vet någonting om det alls. De har skrattat och gråtit med föreställningen, och diskuterat. Västerås var inget undantag. Nästan helt fullsatt teaterrum, och nästan uteslutande individer i 16-18-årsåldern, som (hurra!) verkligen tycktes gilla föreställningen. Som givetvis inte hade några problem med att hänga med i engelskan, och som skrattade vid ungefär samma tillfällen som brittiska publiker i regel tycker är kul. Mina feedbackformulär, som en överraskande stor majoritet av publiken tog tid att fylla i, är fulla av kommentarer som jag knappt kunnat drömma om att få, och fortfarande återkommer till.

Feedbacken jag fått av min drömmålgrupp, det vill säga de något yngre publikerna, gör mig helt enkelt fruktansvärt glad. Att det finns en öppenhet och en vilja att spräcka tabun och på riktigt kunna prata om våra kroppar och vad vi gör med dem, bortom att vi ska ha rättigheterna som så många kämpat och fortfarande kämpar för att vi ska ha. Och från att spela den här föreställningen både i Storbritannien och nu i Sverige, så har jag gång på gång fått bevisat för mig att det är verkligen något som vi alla har förmåga att prata om och ta till sig. Oavsett kön, bakgrund eller ålder. Och att en svensk grupp skolungdomar aktivt söker sig till konversationen är ett toppexempel.

Så tack till Riksteatern, 4:e teatern och inte minst producentgruppen från Västerås teaterlinje för en av de stora höjdpunkterna i mitt teaterår. Och det var underbart inspirerande att möta en del av Sveriges kommande teatergeneration; er tolerans, öppenhet och företagsamhet kommer att ta världen med storm.

 

Omslagsbild: Från Mission Abort.


Om Therese Ramstedt

Ambassadör och gästskribent för Scenkonstguiden. Therese Ramstedt är en svensk scenkonstnär bosatt i London sedan 2012, där hon arbetar med en mångfald av konstnärliga projekt inom teater och sång - till exempel på Barbican Centre och Edinburgh Fringe (där hon skapat och spelat i egna föreställningar på Gilded Balloon och Summerhall), som sångerska i London Contemporary Voices och nystartade internationella duon Wet Paint (med tyska teaterskaparen Zandile Darko). Skådespelarutbildad vid Rose Bruford College och med magister i teaterstudier från Göteborgs Universitet.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *