Tartuffe_1384-e1531547636560_banner

Traditionsbrytande Tartuffe i stenhård miljö


“En ny upplevelse – Molière som musikal!”. Karin Noomi Karlsson har besökt Stallebrottet på Bohus Malmön.

”Han är en Kay Pollak i fruns fantasi…”

– Dorinne

Bohuskusten kryllar av gamla stenbrott. 1842 öppnades det första och det var den bohuslänska graniten som lockade. Det var några intensiva decennier när det höggs och sprängdes av hjärtans lust men i samband med depressionen på 1930-talet upphörde denna hantering ganska tvärt. Kvar som minne av verksamheten ligger öppna sår i landskapet med stora, onaturligt släta ytor och högar med sprängsten. Ibland händer det att man tar tillvara den speciella miljön som stenbrotten utgör. Så är fallet med Stallebrottet på Bohus Malmön där man har omdanat den gamla verksamheten till något helt annat. Här spelas det teater och ges konserter under bar himmel och med bohusgraniten som fond.

Och det var just det där med teater som lockade mig ut till Bohus Malmön nu i slutet av juli, för här har man under ett par veckor spelat Tartuffe av Molière. Men den som hade förväntat sig pudrade peruker skulle dock bli gruvligt besviken. Här har man tagit ett tämligen nytt grepp om den gamla 1600-talsklassikern om en slug bedragare som skor sig på allt och alla som kommer i hans väg. Molières manus har fått sig en snygg bearbetning av Maria Hörnelius och Mirja Burlin, och med hjälp av Camilo Ge Breskys koreografi och David Sperling Bolanders musikarrangemang föddes här en ny upplevelse – Molière som musikal!

Alla de klassiska elementen finns med på ett hörn men med hjälp av poplåtarna, några gamla örhängen med delvis ändrade texter samt en gnutta klassisk musik byggs historien upp på nytt. Lena Philipsson, Thomas Ledin, ABBA och Gunnar Wiklund är bara några exempel på artister vars låtar dyker upp under föreställningen. Tartuffe, den sluge bedragaren, förför och förgör med passion. Resten av folket på scenen verkar gå på alla hans påhitt, möjligen med undantag för Tartuffes tjänare som är ständigt närvarande men inte gör så mycket väsen av sig. Kostymerna är en explosion av fruktiga färger och Regina Lunds lilarosa håruppsättning imponerar. Scenografin är ytterst sparsmakad. Man arbetar framför allt med stenbrottet som fond, med ett fåtal möbler och några stora vita draperier som böljar i kvällsbrisen. Scenen har förlängningar ut i publikhavet där rollfigurer gör entré från alla håll.

Tartuffe_3813-e1531547372261

Elmire spelas av Regina Lund. Foto: Stallebrottet

Det fungerar förvånansvärt bra att ge Tartuffe som musikal. Igenkänningsfaktorn är hög när låtarna kommer och publiken klappar gärna takten, något som inte brukar vara fallet när man går på musikal i mer traditionell miljö. Tartuffe är Mirja Burlins första regiuppdrag på Stallebrottet och det känns fräscht och nytt hela föreställningen igenom. Camilo Ge Breskys koreografi växlar mellan det klassiska och det mer moderna och det ger en konstant rörelse i bakgrunden på scenen medan skådespelarna agerar.

Kombinationen av professionella skådespelare och ortsbor brukar bli lyckad om man ger bra regi och Burlin har fått det att bära. Publikens skratt ekar mellan bergväggarna och för den uppmärksamme sparkas det friskt i alla riktningar och Regina Lund bidrar med en diskret och snygg kommentar om att Tartuffe är som en namnkunnig fransos med koppling till Svenska Akademien.

Tartuffe är en invecklad historia med snabba vändningar och när man tror att den goda sidan äntligen har vunnit dras ytterligare ett ess fram ur Tartuffes vida rockärmar. Man kastas mellan hopp och förtvivlan. Ska dottern få sitt hjärtas kärlek eller kommer hon att tvingas gifta sig med bedragaren? Ska herrn i huset kunna rädda alla sina tillgångar eller kommer han och familjen att sättas på bar backe. Och hur kommer det sig att ingen riktigt verkar se vem Tartuffe egentligen är?

Tartuffe_4652-e1531547511714

Orgon och Tartuffe spelas av Victor Trägårdh och Kjell Wilhelmsen. Foto: Stallebrottet

Som sig bör löser sig alla bekymmer på slutet och bedragaren får sitt straff. Många glada skratt och lite träsmak i baken blir det av en afton som denna på Stallebrottet. Och jag är övertygad om att Molière själv hade varit mer än nöjd med denna traditionsbrytande Tartuffe.

 

Bäst under kvällen: Man får hela tiden en känsla av att motspelarna har svårt att hålla sig för skratt när Tartuffe i Kjell Wilhelmsens skepnad krumbuktar sig och ljuger så han tror sig själv. Att Dorinne påpekar att Tartuffe framstår som självaste Kay Pollak inför folk är en oerhört humoristisk kontrast.

Sämst under kvällen: Den absurda färjekön för att ta sig över till Bohus Malmön från fastlandet och bristen på toaletter (det fanns en!). Stolarna var inte av det bekväma slaget och nästa gång jag besöker stället tar jag med en kudde att sitta på.

 

 

Tartuffe på Malmön

Spelades på Stallebrottet 14/7 – 25/7

Manus: Jean-Baptiste Molière.
Bearbetning: Maria Hörnelius och Mirja Burlin
Medverkande: Kjell Wilhelmsen, Regina Lund, Maria Hörnelius, Victor Trägårdh, Hanna Holmqvist, Bo Westerholm, Lilja Fredriksson, Lars Bethke, Challe Charlis, Adam Högblom, samt Bohus Malmöns egna amatörer.
Regi och Scenografi: Mirja Burlin
Koreografi: Camilo Ge Bresky
Musikarrangemang: David Sperling Bolander
Kostym: Matilda Söderling
Regiassistent: Love Olofsson

 

Omslagsfoto: Stallebrottet


Om Karin Noomi Karlsson

Gästskribent för Scenkonstguiden. Karin Noomi Karlsson är en doktorand i litteraturvetenskap från Göteborg som har halkat in i teknikinformatörsbranschen tack vare sina kunskaper i översättning av teknikinformation. Litteraturnörd av börd som med myndig stämma föreläser om allt ifrån verkstadsimplementation till retorik.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *