audience-828584_1920

Teaterbesökarens guide i scenkonstgalaxen (Del 2)


Maja Svensson fortsätter sin guide för teater-newbies. Denna gång får vi lära oss mer om scenkonstens olika former och metoder.

Vad var det för slags teater? Kan vara en fråga du får efter att ha varit och sett en föreställning. Var det dansteater, cirkus, dockteater, improvisationsteater eller kanske performing arts? Eller kanske något helt annat som inte ens går att sätta fingret på?

Scenkonstens alla metoder, genrer och former är många och utbudet ökar ju kreativare vi blir. Metoder blandas, genererar vidgas och former förändras. Precis som alla andra konstformer är scenkonsten i ständig förändring.

Men så hur ska du då veta vad det är för metod och genre på scenen och måste du veta det? I de flesta fall om det finns en föreställningsbeskrivning i programbladet eller på hemsidan så står det där vad det är för slags föreställning. Men detta är för den nyfikne, för en föreställning blir inte sämre för att du inte känner till detaljerna i skaparprocessen. Däremot kan det alltid förgylla upplevelsen och kanske sätta en extra knorr på föreställningen om du får lite insikt i hantverket bakom.

En liten grund kan vara skönt att stå på så därför ska jag ge er dom tre arbetsmetoder jag anser är bra att känna till:

1. Psykologisk realism är det som jag tror många kanske tänker på när de tänker på teater. Det är som det låter – ett realistiskt drama där människors relationer till varandra står i fokus. Pjäser skrivna i denna stil är bl.a. Fröken Julie av August Strindberg och Sanna Kvinnor av Anne Charlotte Leffler. Den arbetsmetod som växte fram samtidigt som denna genre var Stanislavskijs metoder. Han ville locka fram det naturliga spelet och jobba med skådespelarnas egna känslor för att nå ett resultat som skulle upplevas som så äkta som möjligt. Publiken skulle känna sig och leva sig in i det som hände uppe på scenen.

2. Episk teater kom senare och var lite utav en motreaktion på den psykologiska realismen. Dess grundare Brecht ville med den episka teatern gå ifrån känslorna och istället utmana publikens tänkande gällande bl.a. politik och moralfrågor. För att utforska detta började Brecht att använda sig av scenen och publiken på ett nytt sätt. Detta genom att t.ex. låta skådespelarna gå ur karaktär eller ta in dagsaktuella referenser. Pjäser som Brecht själv har skrivit som visar den episka teaterns stil är Mor Courage och hennes barn och Den goda människan i Sezuan. Den episka teatern skulle försöka få publiken att ifrågasätta, tänka och diskutera.

3. Devising är en slags produktionsmetod som vuxit sig allt populärare på dagens teaterscen. Det som utmärker devising är att föreställningen inte bygger på ett färdigskrivet material utan att manuset arbetas fram i processen. Det kan t.ex. baseras på att skådespelarna fått jobba med sina egna personliga historier utifrån ett tema eller ett manus som skrivs utifrån intervjuer av folk utanför teatern. Syftet med devising är att låta fler röster höras och att skapa en historia tillsammans. Eftersom att varje devisingproduktion skapar sin text för just det tillfället är det svårare att få tag på dramatexter att läsa. Men jag tror säkert att det finns en devisingproduktion någonstans i din närhet som du kan få uppleva live istället!

Men som sagt så ser alla produktioner olika ut och metoder vävs samman och generar möts. Så bara sätt dig ner – tänk, känn och njut!

 

Omslagsbild: Pixabay. CC0 Creative Commons

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *