48583722542_aa30b165cb_o_banner

Starka upplevelser på experimentell musikfestival


Publicerades 2019-10-31

Samarbete KulturUngdom: Kritikgruppen

”Innan allt börjar känner jag mig pirrig, hela grejen med en högtalar-festival känns otroligt nytt, jag äger inte ens en högtalare hemma.” Alva Rödström upplevde ljudets kraft på Geigers septemberfestival.

 

Teaterscenen är fylld med stolar som bildar en cirkel. Högtalare, många högtalare (!!) i olika former och storlekar, står utspridda i rummet, vända mot stolarna. Vi är inte så många i publiken och det känns ovant att som publik sätta sig på en stol i mitten av scenen. Den centrala platsen i rummet får mig att känna mig extra viktig, den får mig att bejaka mina känslor extra, det är som att ombytet av plats ger mig ett nytt perspektiv. Innan allt börjar känner jag mig pirrig, hela grejen med en högtalar-festival känns otroligt nytt, jag äger inte ens en högtalare hemma.

 

Kvällen är uppdelad i tre olika akter, och det var olika stil på dom. Den första akten började med ljud som påminde mig om ASMR (Auto Sensory Meridian Response). Det var lugnande, försiktigt och spännande. När akten var slut kändes det som om jag vaknade, men inte från en sömn, utan snarare från ett djupt viloläge, snarare som att jag mediterat. De andra akterna var inte alls lika lugnande, utan snarare mer skrämmande. En av dom var en tysk barnkör, och man hörde de olika rösterna i dom olika högtalarna (ett barn per högtalare), och eftersom högtalarna omringade en så gav det en illusion av att barnen också omringade en. Jag kunde inte tolka vad barnen sa, och inte heller se barnen trots att jag hörde deras röster och kände deras närvaro. Det var som att vara i ett rum med folk utan att kunna se deras fysiska form, och utan att veta vad dom pratade om, var dom hotfulla mot varandra? Var dom kärleksfulla? Jag hade ingen aning. Jag kände mig som att jag sakta tappade kontrollen, och jag visste inte var min plats i rummet var. Det var läskigt, men också gripande. Den sista akten var en liveakt, det var en DJ på scenen, och efter att ha blundat och lyssnat utan att ha en fysisk artist, blev det nästan ovant att kolla på en person som uppträdde. Så jag blundade, som jag hade gjort resten av kvällen.

 

Det var något med att blunda som gjorde att hörselsinnet förstärktes. Jag ser mig själv som en visuell person och gillar att se saker framför mig, och kanske var det just därför jag blev förvånad av den starka upplevelsen jag fick under kvällen av att stänga av synen och fokusera på ljuden. Under kvällen, när jag var som djupast i min koncentration, fick jag en illusion av att min fysiska kropp försvann, som om jag blev uppslukad av något annat och kom bort från verkligheten. När jag drömmer kan jag känna så starka känslor i min kropp att det känns som om den vibrerar, och just så kände jag under kvällen. Det var ett utbyte mellan rummet och mitt inre, som att ljuden förvandlades till vibrationer i min kropp. Det var häftigt att känna den känslan i ett vaket tillstånd.

 

Jag älskar det visuella, men efter denna kvällen har jag också upptäckt ljudets kraft. Vad jag tar med mig hem efter kvällen är en medvetenhet om allt man kan upptäcka bara genom att blunda.

 

GEIGERs septemberfestival

27-28 september 2019

Atalante, Göteborg

Temat för festivalen var multikanalsmusik, akusmatisk musik eller elektroakustisk musik.

GEIGER är en arrangörsförening som i huvudsak gör fyra tvådagarsfestivaler per år. Några av GEIGERs festivaler görs på Atalante.

 

 

Foto: Marcus Wrangö


Om Alva Rödström

Alva Rödström, 19 år. Alvas största intressen är konst och politik, och sambandet mellan samhället och konsten. Hon ser skrivandet som en spännande utmaning, och vill experimentera med olika texter som både är intresseväckande och tillgängliga.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *