Trio_ljus_banner

Sublimt sensuellt


“Skirtpower andas alltifrån det allra sköraste till rå sexualitet och publikkontakten är ibland rentav trotsig.” Karin Noomi Karlsson har rest till Vitlycke och tagit del av Spinns nya föreställning Skirtpower.

“Jag vill berätta om kjolen som tvetydig symbol för vårt samhälles syn på våra kroppar. Om regler för manligt, kvinnligt och uttryck för sexualitet. Om att kjolen genom historien varit ett plagg som kommunicerat maskulinitet och makt från faraoner, religiösa ledare, militär, kungar och rockikoner men där den idag är så tydligt kvinnligt kodad.” – Carl-Olof Berg, koreograf

Jag har alltid varit fascinerad av vad dansare kan göra med sina kroppar. Jag minns fortfarande hur jag som barn såg en slags ”prova på”-föreställning där bland annat ett stycke ur baletten Coppélia framfördes. Den känslan när dansaren imiterade en mekanisk dockas begränsade rörelsemönster har etsat sig fast på näthinnan och det var en bidragande orsak till att jag än idag mer än gärna tittar på dans. Att själv dansa har däremot inte varit ett alternativ. Under 80-talet testade jag, i likhet med många andra, att dansa jazzdans men jag la snabbt ner detta då kroppskontroll och smidighet inte är min styrka.

Kroppskontroll och smidighet av yppersta klass var dock vad publiken bjöds på när Danskompaniet Spinn hade premiär med föreställningen Skirtpower den 28 april. En busslast förväntansfulla personer lämnade Göteborg på eftermiddagen och rullade norrut för en helkväll på Vitlycke Centre for Performing Arts. Spinn presenterar sig på sin hemsida som ”ett internationellt danskompani med dansare med och utan funktionsvariationer”. Man vill verka normbrytande och inkluderande genom att inte inrätta sig efter en mer traditionell uppfattning om hur en dansare ska vara eller se ut och fokuserar helt enkelt på dansen som uttrycksmedel.

Hela föreställningen går i cykler, en sorts  pånyttfödsel som återkommer om och om igen när dansarna byter skepnad. Kostymerna och maskerna går från att vara den skönaste utsmyckning till ett begränsande tygsjok som ska övervinnas och överges. Scenografin och maskerna andas en galen blandning av nytänkande och tradition och det är mer än en gång under kvällen som jag får en känsla av att Kraftwerk har bidragit med inspiration till det visuella, även om jag inte har något som helst bevis för det. Vit rök och blinkande ljus i olika färger sveper in dansarna i en slöja inte helt olikt den som kan ses över fuktiga ängar tidigt om morgonen under våren. Det är magi som skapas på scenen och jag låter mig villigt förhäxas.

Låt oss inte glömma kropparna! Sällan har jag upplevt en sådan styrka i en dansföreställning. De tre dansarna rör sig som om tyngdlagen inte gäller dem, och det går inte att missa att det finns en glädje i deras framförande som lyser igenom under hela föreställningen. Skirtpower andas alltifrån det allra sköraste till rå sexualitet och publikkontakten är ibland rentav trotsig. Dansarna ber inte om ursäkt för sig och det känns befriande att betrakta. Mot slutet av föreställningen förvandlas de till dansande lysmaskar som försöker bryta sig ur sina fluffiga kokonger och då hör man spridda skratt i publikhavet. Det är en kamp för att övervinna hindret, men en kamp som får sitt bränsle av glädje snarare än desperation.

Ett av koreografen Carl-Olof Bergs uttalade mål har varit att utmana våra föreställningar om kjolen som symbol. Kjolen har genom tiderna bytt skepnad och kodats som både manlig och kvinnlig, den kan framhäva, dölja, begränsa eller befria sin bärare. Det gör han med den äran, för efter den här föreställningen råder ingen tvekan om att bäraren av kjolen väljer att fylla den med betydelse, oavsett vad omgivningen må tycka.   

Det som plötsligt slår mig när jag tar en promenad i den varma vårkvällen för att titta på de närbelägna hällristningarna är att jag inte en enda gång under själva föreställningen reflekterade över att dansarna hade funktionsvariationer. Jag blev helt uppslukad av magin de skapade på scenen och var så fokuserad på att hänga med i de bitivs snabba svängarna att jag glömde bort allting annat. Vad jag såg på scenen var styrka, skönhet och sublim sensualitet i sin allra vackraste form. Det var tre professionella dansare som bjöd oss på en suveränt bra föreställning, helt enkelt.  

Är du nyfiken på vad Spinn har att erbjuda så är detta föreställningen för dig! Dina eventuella fördomar och uppfattningar om dans och dansare riskerar att få sig en törn av det goda slaget…

Läs mer om Danskompaniet Spinn: http://danskompanietspinn.se/

Läs mer om Vitlycke Centre for Performing Arts: https://vitlycke.org/about-us

 

Konstnärlig ledare: Veera Suvalo Grimberg

Koreografi: Carl Olof Berg

Dansare: Emilia Wärff, Izabell Makiela, Aristide Rontini

Musik: Lisen Rylander Löve

Ljusdesign och kostym: Tove Berglund

Masker: Matt Lambert

Foto: Patrik Gunnar Helin

Tekniker: Johann Nordqvist

Produktion: Producentbyrån


Om Karin Noomi Karlsson

Gästskribent för Scenkonstguiden. Karin Noomi Karlsson är en doktorand i litteraturvetenskap från Göteborg som har halkat in i teknikinformatörsbranschen tack vare sina kunskaper i översättning av teknikinformation. Litteraturnörd av börd som med myndig stämma föreläser om allt ifrån verkstadsimplementation till retorik.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *