AFFISCH_JN_banner

Sinnlig pånyttfödelse


“Jag har alltid känt av ett glapp mellan min känslomässiga reaktion och min intellektuella reflektion inför dessa livsriter.” Sara Östebro talar med Tove Berglund inför arbetet med DOP1, en interaktiv sinnlig upplevelse som tar plats på Linnéas simskola i Uppsala.

Den 10 maj 2017 tog vår skribent Anne Vigeland del av Bröllop1 som hon beskrev som “en interaktiv mastodontupplevelse i en industrilokal i Uppsala” där hon “fått leva ut flickdrömmen och burit en bröllopsklänning med puffärmar som nådde mig till öronen. Jag har fått uppleva livets största händelse, och jag älskade det.”

Bröllop1 var första delen i en trilogi om livets riter. Bakom idén står Tove Berglund, Ellen Norlund och Martina Elm, nu aktuella med del två i serien, DOP1, och i höst är det dags för sista delen i trilogin, Begravning1.

Jag pratar med Tove Berglund över telefon om arbetet inför DOP1, men vi börjar med att tala om hur det hela startade. Tove tog 2016 emot ett arbetsstipendium från Uppsala Läns Landsting, vilket gav henne möjligheten att realisera sin önskan att få arbeta fördjupat med interaktionsbaserad scenkonst. Hon var inspirerad av scenkonstgrupper som Poste Restante, men ville undersöka en annan ingång till interaktionen.

– Om Poste Restantes arbeten vilar på en akademisk och teoretisk grund ville jag ta steget mot en mer lustfylld interaktion som var populärkulturellt influerad. Verk som bygger på en sinnlig interaktion som tillåter deltagarna att möta sina egna känslor och inspireras till reflektion.

Tove är i grunden kostymdesigner, Ellen Norlund är konstnär och skådespelerska och Martina Elm är eventplanerare från tech-scenen. Som grupp kompletterar de varandra, men gemensamt har de intresset av att utforska interaktion som form och som grund för skapandet.

IMG_5838_JN

Foto: Joanna Nordahl

Varför vill ni arbeta kring just bröllopet, dopet och begravningen?

– Jag har växt upp med kyrkan som en stor influencer i mitt liv. Självklart är det en stor del av vem jag är, även om jag själv inte är troende. Jag har alltid känt av ett glapp mellan min känslomässiga reaktion och min intellektuella reflektion inför dessa livsriter. Jag har en önskan att förstå och gå till djupet av vad dessa riter gör. Just dessa tre livsriter är något som gemene man utför och som de flesta har en relation till, det är tre tillfällen i livet där alla gör en iscensättning av ett ögonblick.

Bröllopet känns som något som många har en känslomässig relation till, eller iallfall har en åsikt om. Men dopet känns inte lika mycket som allmängods. Har ni varit tvungna att arbeta på ett annat sätt här?

-Bröllopet är ju den av livsriterna där en själv har en egen upplevelse av händelsen, det har en ju inte riktigt på dopet och en upplever heller inte sin egen begravning. I arbetet med DOP1 har vi tagit oss an olika ingångar till dopet, vi har tillsammans läst på om dopet och var det handlar om. Vi har också varit på dop gemensamt nyligen, något som för oss alla tre var en stark upplevelse där vi blev väldigt berörda känslomässigt. Samtidigt upplevde vi många saker som problematiska, till exempel arvsynden, som ju är en central del av dopceremonin. Synen på att barnet befinner sig i mörker tills den stunden det döps, att det då renas, stiger in i ljuset. Det går helt emot våra egna uppfattningar, att inget barn bär någon synd. I DOP1 fokuserar vi på den stora sinnliga upplevelsen av vattnet, duschen och badet. Vi låter alla var och en möta sina egna dubbla känslor som omger dopet, och vad en pånyttfödelse kan innebära.

Ser ni på dopet med andra ögon nu än tidigare, har ni kunnat närma er en egen förståelse av det bakomliggande behovet av en sådan ritual?

– Jag inspireras av sociologen Karin Jarnkvists forskning kring borgerliga namngivningsceremonier, och om det paradigmskifte som de kristna livsriterna just nu genomgår. Karin är i stort sett den enda som skriver och forskar om de borgerliga riterna idag. Vi befinner oss mitt i en stor omvälvning, där de stora livsritualerna går från att vara kyrkliga till borgerliga. En förändring som drivs på av kvinnor som genom dessa livsriter iscensätter sin kvinnlighet och sitt moderskap.

Karin Jarnkvist är doktor i religionsvetenskap och verksam som lektor i sociologi vid Mittuniversitetet i Sundsvall, och hon medverkar i DOP1 som en av de inbjudna teoretiker som ger sin vinkel på riten. För trion arbetar just så, att bjuda in konstnärer och teoretiker för att ge sin specifika ingång till ämnet de undersöker, detta för att skapa sammanhang där publiken är en del av researcharbetet på samma villkor som det konstnärliga teamet.

-Vi arbetar direkt mot deltagaren utan att ta omvägen via aktören. I andra scenkonstsammanhang kan det vara så att ensemblen i arbetet med en föreställning får göra researchen gemensamt, får läsa på, kika på kostymskisser, träffa teoretiker. Ofta känner jag att det då är ensemblen och aktörerna som får den största upplevelsen, som får vara med på hela resan, och att publiken endast får ta del av en del av detta. I vårt arbete vill vi istället att publiken och vi själva tar del av detta tillsammans.

IMG_5906_JN

Tove Berglund. Foto: Joanna Nordahl

“En föreställning är i sig en rit”

Vi kommer in på ett samtal om konstnären som skapare av riter, och hur konsten alltid varit inspirerad och intresserad av de meningsskapande handlingar som människan skapat. Tove lägger till att en föreställning i sig är en slags rit, men också att vi alla är skapare av riter genom vad vi gör och hur vi skapar mening.

– Det är bara att skapa! Och jag återkommer igen till Karin Jarnkvists arbete, som visar hur människor plockar från olika håll och skapar sina riter efter eget behov, fyller görandet med mening.

DOP1 ges endast vid två unika tillfällen, den 26 maj och den 9 juni. Jag frågar om det begränsade antalet tillfällen är en del av konceptet, att upplevelsen då omges med mystik och att de begränsade antalet som kan ta del av detta skapar det innanför och utanför som riter och ceremonier i sig kan skapa. Det visar sig att jag överanalyserar.

– En nackdel med att arbeta så deltagarbaserat som vi gör är att det är kostsamt. Så den tråkiga anledningen till de få tillfällena är helt enkelt pengar. Och jag känner av att det finns ett ökande intresse för denna typ av upplevelser, vilket kan göra det enklare att få större finansiellt stöd i framtiden. Jag vill ge en eloge till Uppsala konstmuseum och Uppsala kommun och landsting för att de trodde på min idé och gav oss grundplåten till att kunna genomföra detta. För när en får möjlighet att visa vad det är en gör, så är det enklare att få med sig fler på tåget.

 

Vill du också se vad de gör? DOP1 äger rum den 26 maj och 9 juni på Linnéas simskola i Uppsala. Biljetterna släpps den 25 april klockan 11.00. Se till att vara snabb på bollen. Är du över 50 år? Då kan du köpa biljetter redan nu! Ange koden pånyttfödelse vid biljettbokningen så har du förtur på biljetterna.

 

DOP1

26 maj, 18.30

9 juni, 18.30

Linnéas simskola, Uppsala

 

Av: Tove Berglund, Ellen Norlund och Martina Elm

 

Medverkande:

Foto – Joanna Nordahl

Kompositör – Stefan Storm

Sociolog – Karin Jarnkvist

Ljus/teknik – Anton Andersson

Producent – Sara Bergmark

 

Omslagsfoto: Joanna Nordahl. Bilden visas här något beskuren.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *