Ola Kjelbye

Samhället, konsten och den som busvisslar


“Det har bara handlat om något så enkelt som respekt, bara den enkla rätten att få bli behandlad som en jämlike.” Maja Svensson hoppas på ett tryggare och mer respektfullt spelår 2018/2019.

Jag tror att konsten alltid kommer stå i relation till det som händer i samhället. För det är just det som är konstens uppgift – att diskutera, ifrågasätta och synliggöra de tankar, frågor och händelser som är aktuella för oss i detta här och nu.

Det var i höstas när jag såg Jeanne d’Arc på Backa Teatern i Göteborg som den där konst/samhälle-relationen uppenbarade sig för mig som allra tydligast. Det var den nionde november som jag möte min vän Malin vid tolvtiden på dagen för att gå in och få avnjuta en föreställning som vi båda hört så mycket gott om. I väntan på att dörrarna skulle slå upp började vi prata om #tystnadtagning-uppropet som vi båda sett delas på Facebook. Kvällen innan då uppropet hade publicerats hade jag skummat igenom vittnesmålen och mått fysiskt illa över hur hemska historierna var. Med en kvarstående vidrig känsla i kroppen gick vi in i den fint uppriggade lokalen, tog plats och lät oss svepas in i föreställningen.

Vi befinner oss nu i 1400-talet. I mitten av scenen står en fastkedjad Jeanne och framför henne står prästerna redo att döma henne till döden. För att vi ska förstå hur Jeanne hamnade där så får vi först följa med på resan genom hennes liv. Från den oskuldsfulla bondflickan från Domrémy till Frankrikes främsta krigshjälte. Från klänning till byxor. De där byxorna som senare skulle leda till häxerianklagelser och således även hennes död.

Klädbytet från klänning till byxor sker på scenen. Skådespelaren drar på sig ett par byxor, tar av sig sin klädning och sätter på sig en riddarutrusning. Det är under detta korta klädbyte som teaterns illusion bryts fullständigt när jag hör några från publiken som busvisslar. En applåd. En kommentar som sägs så pass högt att vi alla, även skådespelarna, hör den högt och tydligt.

Helt plötsligt faller alla bitarna på plats samtidigt som jag själv faller isär. Jeanne d’Arc fastkedjad, #tystnadtagning och den sylvassa busvisslingen vars eko klibbat sig fast i rummet. Jag tänkte på hur Jeanne d’Arc bar byxor för att det var praktiskt, för att kunna utföra sitt jobb men framförallt för att få respekt. Jag har också läst att hon bar byxor under sin fängelsetid för att det är svårare att våldta en kvinna i byxor. Jag tänkte också på alla vittnesmål i #tystnadtagning och på den skådespelare som i detta nu står där nere på scenen.

Men främst tänker jag på min vän Malin som sitter bredvid mig och mina andra vänner som precis tagit de första stegen in i denna scenkonstvärld. Hur dessa duktiga skådespelare som är så fulla av kreativitet snart ska få stå där uppe på scenen. Jag känner hur instinkterna gör mig till en överbeskyddande ”domedagen-är-här”-mamma som vill ta dom alla i famnen och skydda dem från alla obehagliga busvisslingar som kanske väntar på dem där ute. Sylvassa busvisslingar.

Ja, jag må ha fallit isär av hopplös förtvivlan över att det inte skiljer sig så mycket mellan den tiden vi lever i nu och Jeanne d’Arcs 1400-tal. Men som sagt, bitarna föll också på plats. Jag såg vad vi måste förändra tillsammans för att skapa en tryggare arbetsplats för kvinnor som jobbar inom kreativa yrken (och andra yrken också förstås). För det har aldrig handlat om att all konst ska censureras genom ett PK-filter eller tvingas ha en feministisk agenda. Det har bara handlat om något så enkelt som respekt. Bara den enkla rätten att få bli behandlad som en jämlike. Att få utföra en så enkel handling som att dra på sig ett par byxor utan att det ska bli en stor grej.

Samhället och konsten. Nutiden som tumlar runt i avståndet mellan scengolvet och våra näsor. Måtte mötet mellan dessa två bli något positivare under spelåret 18/19.

 

Omslagsbild: Från Jeanne d’Arc på Backa Teater. På bilden: Emelie Strömberg, Anna Harling. Foto: Ola Kjelbye. Bilden visas här beskuren.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *