Romeo och Julia, Helsingborgs stadsteater, 170920.

”Romeo och Juliet är en big deal för mig, en väldigt big deal”


EliSophie Andrée blir berörd men förvirrad av Helsingborgs stadsteaterns uppsättning av Romeo och Julia.

 

Let me put it like this;

“Romeo och Juliet” är en utav de mest viktiga pjäserna i mitt liv. Det är pjäsen som ligger mig så nära hjärtat att jag har i nacken intatuerat för alltid “These violent delights have violent ends”.

Alltså, “Romeo och Juliet” är en big deal för mig. Väldigt big deal.

Möjligtvis kan det vara därför som jag kanske kritiserar lite hårdare och är lite svårare när det gäller just Romeo och Julia-uppsättningar för det är så otroligt viktigt för mig att det blir bra. Bra, behöver inte betyda traditionellt. Bra är i min bemärkning t.ex Baz Luhrmanns filmatisering 1996 och Sommarteater på Krapperups uppsättning sommaren 2014 i Höganäs. Och efter att ha hört diverse lovord från andra som sett Helsingborgs stadsteaters uppsättning på premiärkvällen så är jag taggad till tusen med förhoppningarna skyhöga.

Men det når inte riktigt hela vägen fram.

Det är absolut en bra föreställning. Den har ett djup, den tilltalar mig och jag blir berörd. Men det skaver. Den är ojämn.

Första akten är utan tvekan den bättre av de två akterna. Den är rolig, får igång publiken och det är alltid någonting nytt som sker – du är alltid vaken och det är precis så teater ska vara. Bäst är utan tvekan Tobias Borvins fantastiska dansnummer i bakgrunden som den slemmige Paris inför den stora maskeradbalen. Det fullständigt kittlar i hela magen av skratt. Samma sak gäller mellan Oldoz Javidis Julia och Gustav Bergs Romeo. Det är klyschigt och gulligt på samma gång. Man vill ju egentligen bara att det ska gå väl. Framförallt Gustav Berg som Romeo är fullständigt fantastisk i sina kärleksbyten och akrobatiska hopp på väggar. Han lyser genom hela föreställningen.

romeojulia1

Oldoz Javidi som Julia och Gustav Berg som Romeo. Foto: Malin Arnesson

Men avbrotten stör.

Störningsmomenten blir att det inte känns riktigt genomtänkt. Ett sådant tillfälle är när det är någon som står med en MacBook i ena hörnet och håller på och stjäl fokus från det som egentligen sker på scenen, trots att det inte är meningen att det ska stjäla fokus – så varför står hen där ens? Varför har de inte ett svart tyg i vägen? Det fullständigt kliar i mina regi-fingrar att vilja säga ifrån att antingen så är en på scen och är aktiv – eller så är en bakom scen och gör någonting annat.

Andra störningsmoment som också blir avbrott på samma sätt är när de kliver ut ur karaktären. Du vet inte riktigt om det är seriöst – om det är en del av pjäsen. Och medan du tänker på det så fortsätter pjäsen att gå och plötsligt har du missat bra väsentliga delar, så som tex den fantastiska kemin mellan Merco och Benny – gripande skådespelat av David Sigfridsson och Nils Dernervik. Problemet som också uppstår när skådespelarna bryter den fjärde väggen är att det främst sker i andra akten (vilket också bidrar till min och mitt sällskaps konstanta förvirring) samt att när de ber om “text” eller säger “nu minns jag inte vad jag ska säga” upplevs det som oseriöst – eller var det endast en del av föreställningen alltihop? NicVibes rap-delar/omskrivna sonetter hade funkat om det funnits lika mycket i andra akten som i första. Nu känns det mest som att produktionen mest hann fokusera på första akten – och stressade igenom den andra. Vilket är synd. Jag hade hellre sett föreställningen Romeo och Julia i vår 2018, och känt att allting var helt färdigt och komplett.

romeojulia3

Abduljabbar ”AJ” Alsuhili och Nicole ”NicVive” Wiberg. Foto: Malin Arnesson

Föreställningen i sig är i behov av en mer balans, mer jämvikt för att det skulle flyta bättre och då hade det varit en föreställning utan dess like där jag hade skrikit av lycka och velat se den om och om och om igen – precis så som jag gör mer Romeo + Juliet av Baz Luhrmann och när jag tänker tillbaka på Sommarteaterns uppsättning år 2014.

Men vad jag inte får missa att nämna – allra bäst är nästan den fantastiska lilla Fursten. Sara Ingelstam fullständigt lyser på scenen och levererar replikerna med briljans. Det är utan tvekan en framtida stjärna som har fötts på scenen rakt framför oss på Helsingborgs Stadsteater.

 

BETYG

3 av 5 blodiga hjärtan

broken-heart-1967751_1920

broken-heart-1967751_1920

broken-heart-1967751_1920

 

 

 

 

Romeo och Julia.

Helsingborgs stadsteater

Spelas tom 3 november

 

I rollerna: Abduljabbar Alsuhili , Alexander Abdallah , Tobias Borvin , Nils Dernevik , Oldoz Javidi , Gustav Berg , David Sigfridsson , Victoria Wikberg , Nicole “NicVibe” Wiberg , Rolf Christiansson , Ruben Lopez , Sara Ingelstam Fransén , Tinna Magnusdottir , Lena T Hansson

Av: William Shakespeare

Regi: Peter Oskarson

Scenografi och kostym: Peter Holm

Ljus: Per Sundin

Översättning och bearbetning: Peter Oskarson och Jan Mark

Koreografi: Kajsa Giertz

Musik: Nicole ”NicVibe” Wiberg och Malte ”Cikada” Leander

Foto: Malin Arnesson

Föreställningens längd: 2 h 40 min inkl. paus

 

Omslagsfoto: Malin Arnesson


Om EliSophie Andrée

EliSophie Andrée, född 1996. Provocerande och alldeles, alldeles underbar. Publicerad estradpoet och älskar att spela, se och läsa teater. Gästskribent och ambassadör för Scenkonstguiden.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *