rip

R.I.P 2017 – Ett stort tack!


Det har varit ett tungt år och många stora scenkonstnärer har lämnat jordelivet. Matilda Johansson tar hjälp av skådespelaren Johan Marenius Nordahl för att minnas och hylla.

Matilda: Jag tänkte att det var på sin plats att hylla och lyfta några av de scenkonstnärer som gått bort under året. Kanske för att ge ytterligare ett fragment till minnesbanken så att de där kan få existera lite längre. För på något sätt är det ju så att deras verk och insatser tar ju inte slut utan fortsätter att leva i oss. Vissa kanske påverkar oss dagligen eller månatligen medan andra dyker upp då och då i någon text eller film. Efter att ha funderat ett tag insåg jag att denna uppgift var för stor för mig att axla själv – så jag bad min fina vän Johan, som jag vet har en förkärlek till många av dem, att följa med på en minnestur. Innan vi börjar promenera vill jag presentera Johan lite noggrannare; Johan Marenius Nordahl är skådespelare, utbildad på Teaterhögskolan i Malmö. Från och med i januari kan vi se honom som Birk i Ronja Rövardotter på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

Johan: Jag skulle väl klassa mig som skådespelare och nörd. Lagd åt det humoristiska hållet, älskar ord och njuter framför kameran. Dessutom är jag hungrig, leksugen och har kanske något av en lätt social fobi.

Matilda: Haha, jag skulle också klassa mig som en nörd, en scenkonstnörd men mer lagd åt det dramatiska hållet. Dessutom är jag nog mer social-junky men orden, hungern och leksuget har vi ju helt gemensamt.

Johan: Det var svårare än jag trodde att svara på vad dessa otroliga människor har betytt för mig. Jag vill inte vara för pretentiös men ändå ”rengöra” språket.

Matilda: Jag vill vara vördnadsfull men ändå personlig vilket helt klart är en balansgång. Vi tar ett djupt andetag och låter orden flöda.

 

Rikard Wolff

Wikimedia Commons

Rikard Wolff, föddes i april 1958 i Farsta. Han var skådespelare och sångare. Änglagård-filmerna gjorde honom superkänd i folkhemmet. Men sedan dess har han gjort oförglömliga roller både på teater och film. Som sångare gav han ut ett flertal skivor och hans verk inom den franska stilen chanson (typ franska visor) var särskilt uppskattade. Rikard avled i november 2017. 

Johan: Rikard Wolff, denna varma, kärleksfulla samt fina skådespelare och artist. Tack för att du spridit och fortsätter sprida värme genom de många historier som folk som träffat och jobbat med dig berättar. Tack för dina rollprestationer och dina många fantastiska sånger. Din röst värmer och inger sån trygghet.

Matilda: Jag såg Rikard live första gången 2006, då han gjorde pjäsen Richard III. Länge sedan nu men jag minns fortfarande att det var en otrolig rollprestation. Sen rösten, vilket röst! Så karakteristisk och magisk. Det fanns en magi kring honom – det liksom glittrade.

Johan: Något av det jag ångrar mest är att jag inte kom till Stockholm och såg en av Rikards föreställningar, för hade jag gjort det skulle vi setts efteråt. Han skrev i ett sms: ”Hör av dig när du kommer så säger vi hej.” Det blev inget hej. Utan det får nu bli ett tack. Tack för allt!

 

Michael Nyqvist

Wikimedia Commons

Michael Nyqvist, föddes i november 1960 i Stockholm. Han var en svensk skådespelare och författare. Förutom att vara en del av den fasta ensemblen på Dramaten, spelade han flitigt i svenska filmer och gjorde dessutom en filmkarriär utomlands bland annat i Hollywood. Michael dog i juni 2017.

Johan: Michael Nyqvist är en av Sveriges absolut största och mest begåvade skådespelare. I alla fall enligt mig. Han lämnade alldeles för tidigt och jag är säker på att han hade sina guldår kvar. Han, liksom flera som lämnat i år, är ständiga inspirationer med sina många roller. Han lyckades alltid ha ett enormt djup i sina prestationer, ett djup som jag alltid tolkat varit hans egna som genomsyrat karaktären.

Matilda: Michael var teater för mig. Jag upptäckte honom tidigt i personkrets och fnös när folk äntligen upptäckte hans storhet genom filmer som Grabben i graven bredvid, och sa att han minsann varit en fantastisk skådespelare länge! Att tillägga var att jag såg denna tv-filmatisering 98, när jag var 12 år. Så fatta hur lillgammal jag måste låtit. Han hade en unik närvaro, det är så med vissa att de bjuder på en sådan resonans så att varje replik blir självande – men i sin enkelhet. Det där precisa, det är en konst.

Johan: Det är konstigt att tänka sig att han är borta. Svårt att förstå att han aldrig mer kommer att ta sig an en roll och att jag aldrig kommer att få njuta av hans enorma begåvning.

Matilda: Ja, så konstigt. Men så mycket som finns kvar som tur är som jag kan se om och om igen. Dock bannar jag teaterns förgänglighet i just i detta faktum – jag vill ju se allt (och nej, filmade uppsättningar räknas inte)!

Janne Loffe Carlsson

Janne "Loffe" Carlsson som Oskar Löfgren vid inspelningen av filmen "Repmånad" i Uppsala 1978. Foto: Owe Sjöblom / TT

Janne “Loffe” Carlsson vid inspelningen av filmen “Repmånad”. Foto: Owe Sjöblom / TT

Janne ”Loffe” Carlsson, egentligen Jan Edvard Carlsson, föddes 12 mars 1937 i Stockholm. Han var skådespelare, musiker, kompositör, bildkonstnär och reklammakare. Främst känd för filmerna Repmånad och Göta kanal. Dog i augusti 2017.

Johan:  Janne ”Loffe” Carlsson är en underhållare av rang som har förgyllt många härliga klassiker i generationer. Hans mest klassiska citat som jag citerar var och varannan dag, än mer när jag umgås med min pappa, är väl: ”Herr Larsson kan inte reglementet!” som i sin tur är en en homage till en sketch med Martin Ljung och Hasse Alfredsson. Men jag är säker på att han var som en pappa för många i den här branschen.

Matilda: Janne “Loffe” är absolut helt unik i sitt slag. Men då han verkat i en genre som jag inte varit en storkonsument av har jag inte så många personliga minnen tyvärr. Fast hans värme har ju nått även mig genom tv-rutan, när jag zappat runt. Hans humor har verkligen värmt mångas hjärtan.

 

Hasse Alfredson

Hans Folke “Hasse” Alfredson, föddes i juni 1931 i Malmö. Han var komiker, filmskapare, författare, skådespelare, dramatiker, regissör, scenograf och översättare. Han var främst känd för sitt mångåriga samarbete med Tage Danielsson under benämningen “Hasse och Tage”, men har även en omfattande självständig produktion. Han dog i september 2017. 

Matilda: Hasse är ju ett fenomen! Både som regissör, manusförfattare och som duo. För Hasse blir ju snabbt följt av Tage – det är ju Hasse och Tage. Någon så storslagen duo är svår att slå.

Johan: Hasse Alfredson har jag och vi alla mycket att tacka för. Han och hans vapendragare Tage Danielsson har verkligen lagt grunden för svensk humor. Jag har växt upp med Hasse & Tages revyer och filmer. Den otroligt smarta, politiska och galna humorn är ju urföräldern till all humor vi har idag. Det är väl lite som Stanislavskij för teatern/skådespelaren. Det är många av Hasses & Tages verk som jag ser om och om och om igen. Det kommer nog aldrig komma någon som Hans Alfredsson igen, eller Tage Danielsson för den delen. Men det var speciellt en person i deras arsenal som gjorde störst intryck på mig och det var Gösta Ekman.

Matilda: Ja, vi ska prata om Gösta också så klart. Men först vill jag uppehålla oss vid en film som verkligen har satt sig under huden på mig, nämligen “Den enfaldige mördaren” med Stellan Skarsgård i huvudrollen. Jag såg den när jag var väldigt ung och kan inte alls redogöra för den i handling – men jag vet vilka bilder och känslor den gav. Den vill fortfarande inte släppa taget och jag vill nog inte se om den för tänk om jag blir besviken. Vilket jag nog inte skulle bli – men ändå. Vissa upplevelser som är så starka kan må bra av att bara kapslas in.

Gösta Ekman

Gösta Ekman in August 2014

Wikimedia Commons

Hans Gösta Gustaf Ekman (den yngre), föddes i juli i Stockholm. Han var skådespelare och regissör. Gösta föddes in i en skådespelarfamilj, som son till Hasse Ekman och Agneta Wrangel. Ekman arbetade mestadels med komedier på film och teater och blev inte minst känd för sina många roller hos Hasse och Tage och som Charles-Ingvar Jönsson i Jönssonligan-filmerna. Avled i april 2017.

Matilda: Det finns mycket att säga om Gösta Ekman men här känner jag att du Johan är nog den i min vänskapskrets som har honom högst på guru-hyllan.

Johan: Gösta Ekman var, är och kommer alltid förbli min största inspirationskälla och förebild. Jag skrev ett brev till honom för flera år sedan där jag skrev vad och hur mycket han och hans arbete betytt för mig. Jag skickade detta till Dramaten, då han var verksam där då, och en liten tid senare fick jag ett kort men fint svar. Jag är otroligt tacksam och glad över att han tog sig tid att svara. Vetskapen att du Gösta, vet vad du betytt för mig, räcker långt. Det låter fånigt kanske, men även om jag aldrig kommer att få träffa honom så kommer jag alltid att ha min egna lilla Gösta på axeln som finns med mig i allt jag gör. En liten man i svart hatt och grönaktig trenchcoat med en portfölj under armen. Eller med basker på hjässan, cigarr i munnen och en plan tajmad och klar in i minsta detalj. Det är många som har stämpeln ”geni” i den här branschen, men om det är någon som förtjänar den så är det helt klart Gösta, i mina ögon.

Matilda: Ja, geni i att med humor göra något allmänmänskligt och djupt på något sätt. Där tycker jag till exempel papphammar är unikt i sitt slag.

 

Björn Granath

Björn Granath

Wikimedia Commons

Björn Gösta Tryggve Granath, föddes i april 1946 i Göteborg. Han har spelat både i film och i teater. På Dramaten har vi kunnat se honom i flertal klassiker och på tv i populära serier som Rederiet, Gynekologen från Askim och Bron. Dog i februari 2017.

Johan: Björn Granath med sin Borsalino eller bepälsad som mammut eller argsint kattlärare eller med ständig tyngd på dalskidan!

Matilda: För mig är Björn Granath synonym med Madickens pappa. Kanske tråkigt att bli förknippad med en så avlägsen insats. Men vilken insats sen. Det är något med de där rollerna en såg som barn som sedan inte går ur minnet. Den tryggheten han förmedlade var så härlig.

Johan: Han var en ikonisk skådespelare som agerade med sådan knivskarp precision och som alltid lyckades ha en glimt i ögat. Stor, är ett bra ord för honom.

 

CC0 Creative Commons

CC0 Creative Commons

Johan: Alla dessa har betytt otroligt mycket för mig, vissa mer än andra såklart. Det enda jag kan säga är ett stort tack till de alla, de har inspirerat och influerat mig till att bli den skådespelare jag idag är. Det är som att alla, på något sätt, alltid finns med mig. Aktivt eller vilande. Tysta eller pratglada.

Matilda: Instämmer i ett stort tack!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *