klockor

Ring klocka ring


Publicerad 2019-01-04

Nyårstraditionen har i år väckt stor uppmärksamhet i sociala medier och i nyheter. Matilda Johansson tänker kring “Ring klocka ring”. Hur klingade den?

 

”Ring klocka ring” har väl aldrig riktigt engagerat mig förrän nu. Alltså traditionen att läsa Alfred Tennysons dikt, från 1850, på Skansen i Stockholm, precis innan tolvslaget. Men det har varit svårt att inte bli indragen, framför allt då jag gillar att konsumera poddar och där har ämnet gått varmt.

Visst satte jag kaffet i halsen när jag fick veta att Mikael Persbrandt skulle läsa nyårsdikten i direktsänd tv. Välkomna in det nya året och önska bort det gamla. Samtidigt kanske just han behöver en rejäl omstart. För det är ju ingen hemlighet att han har varit en badboy, detta är ju något han själv har skrivit om. Samtidigt tycker jag inte att en konstnär rimligtvis behöver vara en snällis, för att vara en bra konstnär. Äh, jag lämnar Persbrandt för det handlar inte om honom i just detta fallet.

Fast jag satte ju ändå kaffet i halsen, för det blir nästan en symbolhandling av SVT. Persbrandt skulle kunna beskrivas som en karaktär, en symbol (inte privatpersonen då, för honom känner jag inte, men Persbrandt som schablon).

Ja, jag hade önskat lite nytänk – både i klang och framförande. Kunde vi inte fått lägga en filt på branden istället för mer vedträ. Det har varit ett tufft år där drevkulturen fullständigt har fått blomma ut i medier, där polariseringarna har fått råda. Kunde vi inte fått något blomstrande istället för en djup och mustig stämma. Och stämman sen, jag trodde Persbrandts insats skulle låta så där murrigt härligt – men det blev väl mest skrikigt eller? Kanske berodde det på, som Sigge Eklund resonerade sig fram till i en av de poddar jag lyssnar på, att han hade mött ett så stort motstånd och att det var därför han behövde ta i så mycket. Eller var det hans version av en avbön? Vem vet?

En annan klang hade just Bahar Pars initiativ kring en alternativ nyårsdikt. En poetisk filmatisering som vittnar om något gemensamt. En kollektiv kraft, där skådespelare från #tystnadtagning gått samman och gett oss just en ny ton.

I en intervju i GP (21 dec, 2018 – De ringer in nyåret på sitt eget sätt) berättar Bahar om initiativet.

– Det handlar om visuell makt. Efter #metoo ville vi bakom #tystnadtagning göra en ny hälsning, säger Bahar Pars, och gör samtidigt klart att filmen inte är någon markering mot Mikael Persbrandt.

Ändå har initiativet just tolkats av vissa som en aktion mot Persbrandt.

I intervjun nämner Bahar att många idag inte heller känner till att traditionen med nyårsuppläsningen finns och att den med andra kroppar skulle kunna tillhöra fler. Att traditionen inte angår alla tycker jag inte är så problematiskt, även om jag gillar att tillgängliggöra med nya perspektiv. Jag har aldrig tidigare sett ”Nyårsklockan” varken live eller på youtube. Dock skadar det ju inte med en riktigt bra tolkning som även får mig att för en gång skull lyssna på dikten.

Och livetv är väl inte särskilt modernt eller mäktigt längre? Eller?

På youtube kan jag i alla fall konstatera att i skrivande stund vinner “Ring Framtid Ring, Ring klocka Ring Nyårsklockan” i views över SVT:s.

Så här ser ställningen ut just nu:

Bahar Pars – 36 752  visningar
Mikael Persbrandt – 14 692 visningar

Som företeelse är väl inte “Ring klocka ring” särskilt viktig. Men som symbol kanske den fortfarande har en viss makt.

Men låt oss ringa in det nya, och ut med det gamla. Låt oss reflektera och diskutera istället för att vara bombsäkra kring vad saker betyder. Låt samtalet vara det som för oss framåt och inte ett polariserande.

Så låt oss få ett 2019 utan hårda drev, men med stor reflektion och respekt för varandra!

 

Bild i banner: CC0 Creative Commons

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *