puls_gftd

Pulsen på Göteborgs dans- och teaterfestival


Publicerad 2018-09-07

Göteborgs dans- och teaterfestival har gått i mål. Men hur landade den? Matilda Johansson fick tag på tre personer som jobbar inom fältet för att ta pulsen på festivalen.

Göteborgs dans- och teaterfestival, en internationell festival, som pågick i över en vecka med inte mindre än 17 föreställningar och en hel del samtal och seminarium. Det är dags att ta pulsen på festivalen. Fanns det någon linje som var utmärkande för i år? Hur levde festivalen upp till förväntningarna? Jag tog kontakt med tre eminenta personer för att höra om deras upplevelse. Häng med bland svar i en härlig blandning mellan engelska och svenska, allt för den internationella viben.

Catharine Cary

Catharine Cary

Först ut är konstnären Catharine Cary, som besökte festivalen för första gången.

När jag bad henne presentera sig fick jag detta fantastiska svar tillbaka:

Catharine Cary is a noticer. And then she becomes lemon and salt. Her work is to notice edges, borders, selvages and ravines, then to reveal and cherish the space between them and the objects they define.  Her work inhabits that space, or points a quiet finger to it, sharpening the glance of the onlooker to the present moment. With her body, and through her hand, she lives at the crossroads of scenography, calligraphy and performance, to break the promise of permanence, and render the silent risk of improvisation palatable.  Her work is seen across Europe and the United States, and one of her paintings sits on a private yacht between a Diebenkorn and a Motherwell.  Salient spots where her work has landed include the Biennale of Venice and the Hôtel de Crillon in Paris.  

 

Åsa Holtz

Jag tog också kontakt med Åsa Holtz som bor i Göteborg och är frilansande ljusdesigner och konstnärlig ledare för Scenkonsttrion Kurage. Som beskriver sig själv som en kulturarbetare med förkärlek till rörelsebaserad scenkonst och PARkannor.

Idag, fredag, är det dessutom premiärdag för Åsa och Kurage med föreställningen SLAPSTICK OCH STORHETSVANSINNE. 

 

Ása Richardsdóttir

Photo Arnaldur Halldórsson

Photo Arnaldur Halldórsson

Sist men inte minst tog jag kontakt med Ása Richardsdóttir som är projektledare för Ice Hot Reykjavík 2018, en del av biennalen Nordic Dance Platform och projektambassadör för Nordic Culture Fund.  Ása har en mångsidig karriär inom konst, kultur, akademin, bankväsendet, politik och media. Hon har bland annat varit tv-reporter på RÚV Iceland, grundare av teater Kaffileikhusid och VD vid Iceland Dance Company.

Efter kollapsen av Islands banksystem, 2008, utsågs hon till en av fem styrelseledamöter i New Landsbankinn, den största återupplivade banken på Island.

Ása har verkar för att den Isländska performancekonsten och dansen ska nå internationell uppmärksamhet. Detta är Ásas andra besök på festivalen.

 

Dags att ta pulsen

Det är dags att ta pulsen på festivalen och genom upplevelser och föreställningar kommer vi få höra hjärtljuden ännu tydligare.

 

Såg du någon linje i festivalen? Något karaktäristiskt?

Ása Richardsdóttir – 21st century feminism.  In the program of Stages, with the curators of Stages, a streak in many other performances.  Strong female voices which do not make any excuses, express what they need in the way they want. Very refreshing.

Catharine Cary – Eclectic!* There was a line in the roundtables – audience participation and the role of the middle hand, but in the shows, it felt like it was a result of personal real choices.

* Eclectic –  Eklektisk. Synonymer: mångskiftande, omfattande, sammanför skilda ideér. 

Hur var din upplevelse av festivalen som en internationell scenkonstfestival? Levde den upp till förväntningarna?

Catharine Cary – International, hmmm. Yes, I guess it was in the sense of artists coming from all over. But I’m not sure I would make it a goal of a festival.  That would be like having a GAP store in every city. I think a festival should have a definite flavor, a particularity.  As an ARTS FESTIVAL, even more so. I think it should be more Gothenburg than Gothenburg, something you cannot get elsewhere.

Ása Richardsdóttir – I think Gdtf is one of those second city festivals which are so needed, are doing wonder for its people and have every opportunity to be totally local yet totally global at the same time.

Åsa Holtz – Jag tycker att den gör det. Jag har inte blivit besviken någon gång när jag besökt festivalen. Det känns som att världen kommer till Göteborg och att urvalet alltid är knivskarpt.

Var det någon föreställning som du såg som påverkade dig och som du kommer bära med dig?

Åsa Holtz – Jag såg Company XY Its not yet midnight, invigningsföreställningen, på fredagen och blev väldigt tagen. Det var ett verk som verkligen träffade mig i magen med sin enkelhet i det mest komplicerade. När den hissnande känslan av tyngdlöshet även drabbar mig i publiken samtidigt som det bitvis enkla koreografiska uttrycken lämnade massor av plats för mina känslor. Och på det en massa värme och humor. Allt under en värmande filt av kollektivism som verkligen sätter fingret på det för mig magiska med konstformen scenkonst, det kollektiva arbetet.

Ása Richardsdóttir – Yes, I can still picture the visions of  ĐP  before my eyes. I have never seen Dam van Huynh´s work before and it is always good to make new strong discoveries. 

Catharine Cary – I have excerpts of moments – from DEP, the dancers standing naked, immobile in front of us for what seemed like 20 minutes, their calm taking away all sense of shame, guilt, voyeurism, equalizing the space.  The falling leaves of the first piece of the Nederlands Dance Theatre, the divine complicity of Mathilde Monnier and La Ribot. 

Saknade du något?

Ása Richardsdóttir – No, not at all. More time perhaps.  I am planning ICE HOT Reykjavík – the largest showcase of contemporary dance in the five Nordic countries so I had to use – too much – time working while in Gothenburg. But I enjoyed my gdtf time very much.

Catharine Cary – Break the panel format, please ! It’s a lifelong dream of mine to find ways to have discussions that are not panels on stages with people down below. We are creative, there has to be a better way!  THINK LOCAL – by sprinkling liberally Gothenburg artists into the panels and the shows, as a daily guide or by adding cameo appearances that highlight them. This will go a long way towards establishing Gothenburg as a place where interesting arts happen. They will meet the international artists first-hand, and create relationships that will take them out into the world beyond and feed back into the festival in the years to come. 

 

“oh, more ART…!”

När jag frågade Catharine Cary om hon ville vara med och svara på några frågor fick jag en fin reflektion till svars som jag tycker blev den bästa av pulsmätare.

Så vi avslutar hälsoundersökningen med Catharine Carys reflektion.

/////

First of all, here is what I wrote just after the festival finished:

When my kind and wonderful host Benedikte Esperi woke me from a nap yesterday afternoon, with “we have to leave in 20 minutes to get to the Opera “, my first tongue in cheek response was, “oh, more ART…!”

Yes, more ART, more and more ART, because the Nederlands Dans Theatre, like so much of what we saw in the Gothenberg Dance and Theatre Festival, made me move with grace to make dinner, to stand taller while watching the boats and push my chest out like a spring infected bird, and breath. And that is what ART is for. 

It’s not about financing and grant applications.

It’s not about exploring weird ideas, and having time to just rest. 

It’s not about colors, and black and white, water and wind, birds and land creatures.

It’s not about love and wisdom, learning and teaching. 

But yes it is. 

At the Gothenberg Dans and Teater Festival, we got all that and more. The kindness of the French circus troupe that found me a bottle of water when their kicked up dust was settling into my lungs. The volunteer who ran from one venue to another in her T-shirt and badge in order to both be present and do her job, and see another show. Performances in open spaces and small closed ones, discussions that were broken by some silly person getting her chair and going to sit on stage(that would be me),and a marathon of Simon Critchley, a specialist of tragedy, who I discovered through his book “On Humor”, and Sarah Melin, the organizer for the city of Gothenburg, who was unfailingly responsive and present, I don’t think she ever slept. 

Of course, anything could be better – for example, to honor the work made and ready – make sure there is no seat untaken to witness the work of the artists – invite children or people walking by to fill the houses so that there is an full audience. Make sure there is as many locals as foreigners in front of us so as to feed the compost of the locals so they get better than anywhere in the world. Ask local artists to chair panels instead of repeating moderators, however competent. 

I was lucky, I had a great host, not only in Benedikte Esperi, but in the water and boats, and roads and coffee, and artists and thinkers that worked so hard to get here. You arrived, and I was happy to be there to move beside you for a week of suspension and delight. 

/////

Omslagsbild: CC0 Creative Commons, Logga Göteborgs dans- och teaterfestival. Bilden är ett montage. 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *