Operan Madama Butterfly på Kungliga Operan 2018. På bilden; Kungliga Operans kör; Alexia Voulgaridou som Cio-Cio-San; Jesper Taube som Pinkerton

Publiken recenserar Puccini


Publicerades 2018-11-01

“Den är rakt igenom rå”, “som att bli invigd i en ovanlig hemlighet”. I del två av Veronika Gustafsons artikelserie om Puccinis opera Madame Butterfly säger publiken sitt! Vi får fem minirecensioner av GöteborgsOperans och Kungliga Operans olika versioner.

I första delen i artikelserien recenserade Veronika Gustafson GöteborgsOperans version av Madame Butterfly och uppmuntrade sedan läsare och publik att dela med sig av sina egna tankar om operan, om en så hade sett den i Göteborg eller nu när den går i Stockholm. Här publiceras nu de recensioner som kommit in! Göteborg vs Stockholm, Madame Butterfly vs Madama Butterfly.

 

“Varför våga sig på Mme B?” – Lotten Eklund, om Madame Butterfly på GöteborgsOperan

Mme B framställs som en gudinna i början av pjäsen vilket kan tolkas antingen som att soldaten (minns inte hans namn) letar efter något storslaget och annorlunda jämfört med sig själv. Det kan också symbolisera att Mme B själv storslaget visar upp sig för att matcha soldaten (och indirekt USA/ockupanten). Den senare är mer trolig. Dock gillar jag analysen som följer av första antagandet: soldaten flyr ett mediokert liv i USA där han är en ‘average Joe’. I Japan blir han heders-nånting och får ett rykte – blir någon.

Han vet hela tiden att hans öde är i USA och detta för att han i själva verket är feg. Men när han är i Japan är han kung och vågar allt då han där borta inte längre har något att förlora (han ska ju ändå tillbaka till USA). Han vågar sig till och med på Mme B!

Varför våga sig på Mme B?

Jo, för att soldaten med Mme B får gå utanför det som är han själv. Han får för en stund lämna sitt trånga maskulina, hårda skal och tillsammans med Mme B upptäcka sin inre poesi/känslor. Faktum är att Mme inte bara är budbärare för sina egna tankar och skönhet. Hela pjäsen bygger på ett exotifierande av japansk kultur och dess kvinnor såväl som män. Även USA skildras som karikatyr.

Men åter till soldaten.

Han längtar efter något annat i sig själv. Han är rotlös och självständig, men hos Mme B finns allt han själv saknar. Han är inkomplett (vilket även Mme B är) och han suger ur Mme B allt det som han själv inte av egen kraft kan skapa för sig.

Sedan lämnar han henne att dö. Först själsligt och självföraktande, sedan från självs jordelivet.

Det hemska med föreställningen är inte bara den sorgliga sexistiska genusdramaturgin och de allt för få inblickarna i soldatens trasiga inre och självgoda hjärna som borde vara det som ska dissekeras snarare än Mme Bs rädsla att bli lämnad och ständigt krympande egna existensberättigande (som ju orsakas av soldatens allt för stora och i motsats växande ego). Det hemskaste med föreställningen, eller snarare handlingen, är hur allt det vackra och starka som Mme B bär på och som i början syns som ett ljus från henne under storyns gång lånas och approprieras (läs japansk kultur) av soldaten där han i sin nöjespark tar vad han vill ha och njuter av livets mångfald, där han själv plötsligt blir intressant (i Mme Bs ögon och i sitt inre sökande). I själva verket är han ingen och allt det han har fått låna lämnar han aldrig tillbaka (komplimangerna sinar till Mme B). Till slut är hon så tömd på sig själv att hon tror att allt hon är, är han.

Det är tragiken i föreställningen enligt mig.

Andra sidan av myntet är soldatens egna självbild och syn på sin egna förmåga att göra sig intressant. Han saknar inre trygghet, glöd och kärna. Det hålet låter han utan eftertanke Mme B fylla i ren och skär egoism.

Men. Sen var det snygg koreografi med häftiga scenbyten och parasoller också.

 

butterfly

Madame Butterfly – GöteborgsOperan. Foto: Mats Bäcker

 

”Det kändes som att bli invigd i en ovanlig hemlighet” – Anonym om Madame Butterfly på GöteborgsOperan och Madama Butterfly Kungliga Operan

Jag hade turen att få se Madame Butterfly sättas upp på både GöteborgsOperan och Kungliga Operan. Även om Kungliga Operan erbjuder en starkare scenshow, är ändå Göteborgsoperans uppsättning min favorit. För det första då det kändes som att bli invigd i en ovanlig hemlighet när jag fick se den sällsynta Brescia-versionen på scen. För det andra eftersom den kändes mer genuin. Regissör Yoshi Oida verkade ha ansträngt sig för att trolla fram en japansk atmosfär på scen, med kimonos, zen-trädgård och behärskat kroppsspråk (och grå byggnadsställningar, det är ju trots allt GöteborgsOperan vi talar om).

Regissören på Kungliga Operan däremot har uttryckligen sagt att hon inte vill ha något Japan på scen, utan endast något Japan-inspirerat, och istället lägga fokus på intrigen. Följaktligen är scenen full av knälånga 50-talsklänningar i skrikiga, ”Japan-inspirerade” mönster, och Madame Butterfly spelas av en skicklig men överdrivet expressiv västerländsk skådespelare.

Den japanska kulturen påbjuder ett mer behärskat uppträdande, för både kvinnor och män, men särskilt kvinnor. För mig känns det distraherande när Butterfly är såpass översvallande, och gör föreställningen mindre trovärdig.

 

Man måste ha med klassperspektivet- ”Mucklan” om Madama Butterfly på Kungliga Operan

Det var en bra föreställning, och mycket spännande har sagts om den, men jag tycker att många missar att fundera över något viktigt. Man måste ha med klassperspektivet på Butterflys förälskelse. Den medelålders vite officern B.F. Pinkerton kommer och gifter sig med en ung, fattig japansk tjej som fått försörja sig som geisha ända sen hennes pappa tog självmord. Det får mig att tänka att hennes kärlek egentligen var resultatet av ett önsketänkande, typ såhär:

– Butterfly är fattig och vill inte vara det.

– B.F. Pinkerton erbjuder en väg ut ur fattigdomen om hon gifter sig med honom.

– Om hon blir kär i B.F. Pinkerton behöver hon inte lida av att vara gift med någon hon ogillar.

– Så hon försöker se Pinkerton i ett romantiskt filter för att inte må dåligt när hon gifter sig.

– Madame Butterflys förälskelse är ”artificiell”.

– Artificiell kärlek dör inte som vanlig kärlek, utan blir till besatthet eftersom den började i tanken. Den började som ett önsketänkande, och fortsätter som önsketänkande. Därför är den kvar tre år efter Pinkertons svek, och leder till Butterflys flykt från sanningen och hennes död.

 

madama01

Madama Butterfly – Kungliga Operan. Foto: Markus Gårder

 

”Den är rakt igenom rå” – Christina Gustavsson om Madama Butterfly på Kungliga Operan

Madama Butterfly på Kungliga Operan är underhållande, vacker och tragisk.

I första akten demonstrerar Pinkerton sin makt över den 15-åriga japanska flickan han gifter sig med, sittande som en pascha i en soffa mitt på scenen när Butterfly gör entre under ett florhöljt paraply.

Hon konverterar till kristendomen för Pinkertons skull och blir därmed förskjuten från sin familj och blir således fullt beroende av Pinkerton, som lämnar henne strax efter bröllopet och återvänder först tre år senare tillsammans med sin nya amerikanska fru för att hämta den son som blev resultatet av den korta samvaron mellan Butterfly och Pinkerton.

Det är vackert, och musiken är underbar, men jag värjer mig mot själva berättelsen. Många påstår att den är så romantisk att det inte går att se eller höra den utan att gråta från början till slut. Men jag tycker att den är rakt igenom rå. Om vi tar bort musiken och det vackra sceneriet; på vilket sätt skiljer sig berättelsen från när män från västländerna, bland annat Sverige, åker till Thailand och ”hämtar hem” en ung, vacker thailändsk kvinna? Pinkerton gifter sig men snart lämnar han Butterfly för att ragga upp en ny, amerikansk kvinna att gifta sig med ”på riktigt”…

 

”Klaga lite på nakenheten” – Josef om Madama Butterfly på Kungliga Operan

Vill bara klaga lite på nakenheten i föreställningen, som jag tyckte var helt onödig. Både när två lättklädda kvinnor kom och poserade, för att sedan inte synas igen, och när en naken kvinna (var det Butterfly?) kom och gick runt på scenen ett rätt bra tag utan att göra eller säga något. Tyckte nästan det var lite billigt av Kungliga Operan faktiskt.

 

Madame Butterfly

GöteborgsOperan

Regi: Yoshi Oida

Spelades 1 september4 oktober 2018

 

Madama Butterfly

Kungliga Operan

Regi: Kirsten Harms

Spelas tom 6 december 2018

 

 

Omslagsbild: Madama Butterfly på Kungliga Operan – i regi av Kirsten Harms. På bilden: Alexia Voulgaridou som Cio-Cio-San och Jesper Taube som Pinkerton.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *