heterofil_banner

Om språket, makten och nakenheten   Nytt!


Karin Noomi Karlsson har sett föreställningen Heterofil  som spelas på Wendelsbergs teater och skolscens årliga teaterfestival. ”Ett modigt val att sätta upp som elevföreställning. Det är svårt att exponera sig själv på det sätt som sker på scenen, såväl språkligt som fysiskt”.

Den svenska dramatikern Christina Ouzounidis har gjort ett flertal uppmärksammade pjäser sedan debuten 2000. Heterofil heter en av dem och 2008 hade pjäsen urpremiär med Teatr Weimar i Malmö. Den har sedan dess spelats på ett flertal ställen tidigare, både i Sverige och utomlands, och nu är turen alltså kommen till Wendelsbergs Teater där man har satt upp en elevföreställning som har premiär den 21 maj.

Scenografin är den enklaste tänkbara. Ett podium i den ena änden av scenen, rekvisita bestående av en rosa ukulele, en triangel, ett rytmägg, en chokladkaka, en vattenflaska, en tub med handdesinfektion och en pistol. Föreställningen utspelar sig på scenen som sträcker sig i korridoren mellan stolsraderna, från podiet i ena änden till dörren i den andra.

Det är en naken föreställning, både bokstavligt och bildligt, där det inte finns utrymme för att dölja något. Det hårda ljuset ger intrycket av att allt på scenen sker i nån slags desillusionerat bakfylletillstånd, när ångesten gör att var och en tvingas att konfronteras med sitt inre mörker. De tre kvinnogestalterna visar sig från sin allra mest sjaviga sida istället för den photoshoppade värld som vi oftast möter i sociala medier idag. Det är en direktkontakt med verkligheten utan filter som möter oss, och som förhoppningsvis väcker frågor om normer och ideal till liv.

Skådespelarna utmanar sin publik. Det går inte att vara oberörd av föreställningen när de tre kvinnorna interagerar med publiken och gör den till en del av föreställningen. Som åskådare får man helt enkelt finna sig i att man när som helst blir tilltalad eller stirrad i ögonen. Ibland får man känslan av att det är tre individer som talar till oss, i nästa ögonblick känns de tre som en och samma varelse.

plast

Mathilda Becker, Ingrid Kullberg och Nellie Sterki. Foto: Erika Ingelsson.

Det allra mest effektfulla är användandet av pauser i föreställningen. Smärtsamt långa pauser, ibland så långa att man för ett kort ögonblick funderar på om någonting har hänt. Det är dock uppenbart att pauserna finns där av en anledning, att de tillför något extra i kommunikationen mellan skådespelare och publik. Vi befinner oss i ett gränsland där det är oklart vart vi är på väg. Och det är här i gränslandet mellan verbal och icke-verbal kommunikation som skådespelet reagerar med publiken. Växlingen mellan total tystnad och till synes ändlöst prat är mycket effektfull och det märks att publiken påverkas av den provokation som uppstår. Och det är just denna lek med pauseringar och upprepningar som är ett kännetecken för många av Ouzounidis pjäser.

Den dystra, bittra tonen till trots känner man sig klart upplivad av föreställningen. Man får sig onekligen en tankeställare när man gång efter annan får budskapet inhamrat i sig att kommunikation utan interaktion är meningslöst och att förtryck genom storsinthet från majoriteten inte kommer att accepteras. Skådespelarna gör alla tre en mycket bra insats, och jag funderar flera gånger på hur de lyckas hålla sig seriösa när publiken drabbas av återkommande, lätt nervösa fnissattacker.

En stycke som Heterofil är ett modigt val att sätta upp som elevföreställning. Det är svårt att exponera sig själv på det sätt som sker på scenen, såväl språkligt som fysiskt. Det är tunga frågor som väcks till liv av de flödande replikerna som sköljer över åskådarna. Och det är väl värt att ta en tur ut till vackra Wendelsberg för att låta sig beröras av vår tids kanske största dilemma – hur får vi till en interaktion människor emellan i ett samhälle där kommunikationen har förenklats till den grad att den understundom (eller kanske alltför ofta) helt tycks sakna innehåll?

 

Heterofil

Wendelsbergs Teater

Premiär 21 maj, 14.00

Spelas även 24 & 28 maj

Medverkande: Erika Ingelsson, Ingrid Kullberg, Mathilda Becker och Nellie Sterki

 

 

Omslagsbild: Heterofil. Mathilda Becker, Ingrid Kullberg och Nellie Sterki. Foto: Erika Ingelsson.


Om Karin Noomi Karlsson

Gästskribent för Scenkonstguiden. Karin Noomi Karlsson är en doktorand i litteraturvetenskap från Göteborg som har halkat in i teknikinformatörsbranschen tack vare sina kunskaper i översättning av teknikinformation. Litteraturnörd av börd som med myndig stämma föreläser om allt ifrån verkstadsimplementation till retorik.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *