IMG_0278_banner

“Nu vet jag bättre vilka mina vänner är”   Nytt!


English

Ismer, poesi och storhetsvansinne. Det norska teaterkompaniet Verk Produksjoner djupdök ner i 100 år av konstnärsmanifest och fann nya vänner i konsthistorien. Sara Östebro har pratat med regissören Fredrik Hannestad.

Gruppen är kända för att skapa verk som blandar stilar och genrer, och där misslyckandet är mer än välkommet. Ett undersökande arbetssätt, där lyssnandet och improvisationen är en viktig del. En scen kan ha över tio olika variationer, fria för skådespelarna att välja bland efter vad som känns rätt här och nu, och deras föreställningar har beskrivits som “toppen av ett isberg” där det gedigna arbetet skapat en egen värld av möjligheter.

Sedan starten 1998 har gruppen skapat 18 produktioner och turnerat regelbundet. Nu besöker de Göteborg och Göteborgs dans- och teaterfestival med det senaste verket Manifest United där gruppen djupdykt ner i 100 år av konstnärsmanifest. Ismer, poesi och storhetsvansinne blandas med bisarra idéer och djup visdom. Jag kontaktade Fredrik Hannestad, konstnärlig ledare för gruppen, för att höra med om gruppens arbetssätt och vad de fann i konsthistorien.

 

I år fyller ni 20 år – grattis! Vilka livslärdomar har ni fått sedan era första darrande steg som ett teaterkompani?

– Jag tror att den viktigaste lärdomen är att jag inte vet ett jäkla dugg. Med andra ord, att lära sig att acceptera och att känna sig trygg i att ‘att inte veta’ som ett sätt att vara i den här världen.

 

Jag uppfattar ert sätt att arbeta som generöst, och ni skriver och pratar också om ert arbetssätt väldigt öppet – var detta sätt att arbeta (er metod med ‘den sociala situationen’ och ‘lyssnande’) något ni hade med er från början, eller har det utvecklats under tiden?

– I början arbetade vi väldigt mycket utan att ha så många teoretiska idéer om vårt arbete. Vi bara testade många olika estetiska uttryck och utforskade olika vägar, kanske för att vi fortfarande inte visste vad vi tyckte om. Ibland tror jag att vi har haft en stor identitetskris genom hela vårt arbete, vi har letat efter något omöjligt, efter något bortom allt, vi har försökt att återuppliva hela idén kring vad teater är. Efter några år började vi titta tillbaka och försökte förstå vad i helvete det är vi egentligen gör. Genom att göra det har vi upptäckt att några av de idéer som Institutet för Scenkonst under Ingmar Lindhs ledning har haft ett inflytande på oss, särskilt idéerna om att utöka kontext som material för skådespelarnas arbete och idéerna kring vikten av “lyssnande”. När vi börjar titta på vårt arbete börjar vi också se andra artister som har haft en enorm betydelse för oss. Så ja, det är något som har utvecklats över tiden.

 

Nu gästar ni Göteborgs dans- och teaterfestival med Manifest United, där ni djupdyker ner i 100 år av konstnärsmanifest. Vad är det som är så spännande med manifest?

– Den mest spännande upplevelsen är när jag verkligen tror att det konstverk jag har skapat är helt originellt,  och sedan se att någon annan har tänkt och kämpat med exakt samma idéer för 100 år sedan. Wow, det är mind-blowing. Plötsligt hittar du nya vänner i konsthistorien, nu älskar jag Andy Warhol till exempel. Du ser att du är en del av något större och att du omedvetet har blivit inspirerad av olika rörelser under och genom ditt arbete. Nu vet jag bättre vilka mina vänner är. Det gör mig starkare som konstnär och mer sammanlänkad. Det gör mig passionerad och det ger mig mod att försöka hitta svar de stora frågorna, så som “Kärlek”. Det får mig att vilja kämpa för något, för min form, min konst. Det är spännande.

IMG_9615_XS

Manifest United. Foto: Alette Schei Rørvik

I det här verket så ställer ni frågan ‘vad hände med konstnärsmanifesten’ och varför det inte är lika vanligt att se modiga, revolutionerande och poetiska konstnärsmanifest idag. Har ni en egen teori om varför det är så?

– Det finns en känsla av att manifest är förknippade med 1900-talet. Manifest är vanligtvis riktade mot något. Det var så många kamper och krig och revolutioner och förändringar. Moderniteten var verkligen svår för mänskligheten att klara av. Det var nödvändigt att göra sig hörd, att skrika ut över världen. Nu är vi på något sätt justerade och behovet av stora revolutionära manifest är inte lika närvarande. Samtidigt står vi nu på tröskeln till något helt nytt: förstörelsen av vår egen planet och sammankopplingen mellan människor och maskiner. Kanske är det inte längre ett behov att vara emot någonting eller någon, men mer en fråga om att hitta vägen tillsammans, för att ta reda på vad som förenar oss alla.

 

Finns det något manifest som har en alldeles speciell plats i ditt hjärta?

STANLEY  BROWN:
A  short  manifesto(1964)
4000  A.C.

WHEN  SCIENCE  AND  ART  ARE  ENTIRELY
MELTED  TOGETHER  TO  SOMETHING  NEW
WHEN  THE  PEOPLE  WILL  HAVE  LOST  THEIR
REMEMBRANCE  AND  THUS  WILL  HAVE
NO  PAST,  ONLY  FUTURE.
WHEN  THEY  WILL  HAVE  TO  DISCOVER  EVERYTHING
EVERY  MOMENT  AGAIN  AND  AGAIN
WHEN  THEY  WILL  HAVE  LOST  THEIR  NEED  FOR
CONTACT  WITH  OTHERS…
THEN  THEY  WILL  LIVE  IN  A  WORLD  OF  ONLY
COLOUR,  LIGHT,  SPACE,  TIME,  SOUNDS  AND  MOVEMENT
THEN  COLOUR  LIGHT  SPACE  TIME
SOUNDS  AND  MOVEMENT  WILL  BE  FREE
NO  MUSIC
NO  THEATRE
NO  ART
NO
THERE  WILL  BE  SOUND

COLOUR
LIGHT
SPACE
TIME
MOVEMENT

 

 

Har VERK ett eget konstnärsmanifest?

– Jag vet inte om det är ett manifest, men det är mer som riktlinjer för oss i vårt arbete:

Låt allt vara enkelt, lätt, gör dig inte till, stäng inte något ute, passivisera inte.
Håll det lågt, naivt, var inte rädd för det naiva, en nyckel till att kunna hävda dig själv.
Att agera, att visa, att gå hela vägen. Att göra någonting enkelt, att hålla det enkelt, ekonomiskt, praktiskt. Att göra ett enkelt arbete med det jag har, något rått, oskyddat, utan pretentioner men med ambition. Att förlora dig själv, uttömma dig själv, att förlora kontrollen, förlora tiden, att låta sakerna ta kontroll, att förlora din syn,att ge upp, att inte längre ljuga eller beräkna. Att slåss tillbaka, ta kontroll, att slåss för konsten, för din rätt, för din vision, ditt berättigande. Att acceptera att ditt arbete är i bitar.

 

Manifest United

Söndag 19 augusti & lördag 20 augusti, 19.00

Göteborgs dans- och teaterfestival

 

Omslagsbild: Från Manifest United. Foto: Alette Schei Rørvik. Bilden visas här beskuren.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *