tumblr_nh8tydUfET1u4ffb3o1_1280

Malmös mellanrum


Jag kan gå igång på att tänka på offentliga rum i staden, det liksom pirrar i mig när jag går förbi ett öde skyltfönster och jag tänker bara på de möjligheter de där tomma utrymmena bjuder på. Konstigt, ja kanske lite, men nu verkar jag ha hittat mina jämlikar i Mellanrummet.

Mellanrummet håller till i Malmö och fungerar som den urbana förhandlaren om stadens oanvända ytor. Bakom projektet ligger Sebastian Dahlqvist och Veronika Hoffman som driver det hela genom Folkuniversitet.

Sebastian beskriver sig som en idealist med många idéer och med en stark förkärlek för gestikulerande. Organisatoriska och byråkratiska strukturer och modeller upplever han som kvävande och har gjort det till en konstnärlig praktik att inifrån tänja på och försöka förändra dessa. Veronika är en urbanist driven av en “hands-on-approach” och ett utforskande tänkande och hon har praktisk erfarenhet från flera urbana interventioner och kulturprojekt i Berlin. Jag haffade dem båda via mail.

 

Hur är det att vara en intermediär, medlare i projektet Mellanrum?

– Utmaningen men också drivkraften för att arbeta som intermediär består i processen av att placera sig själv mellan ”stolarna” för att förhandla fram och förändra tillgången till och fördelningen av rumsliga resurser.

Vi möjliggör användning av outnyttjade och otillgängliga ytor och rum i staden, för såväl initiativtagare som fastighetsägare.

Det finns nämligen tydliga byråkratiska regleringar som försvårar och många gånger omöjliggör temporär upplåtelse av plats till annat än kommersiell verksamhet, något som bakbinder de fastighetsägare som är intresserade av att arbeta med andra värden än det rent pengamässiga.

 

Ni håller ju främst till i Skånetrakten, hur är klimatet där ni jobbar? Är det lätt att driva er verksamhet, får ni många glada tillrop och fastighetsägare som öser lokaler över er eller möter ni också motstånd?

– Det vore en lögn att säga att det är lätt att driva verksamheten. Det finns ett stort intresse för mellanrum som verktyg för förändring från både fastighetsägare, medborgare och andra aktörer. Vår verksamhet bygger emellertid på friktion. De byråkratiska regler som idag styr användning och upplåtelse av plats försvårar tillfällig användning för annat än kommersiella verksamheter.

Det här skapar en komplexitet, ett nät av problem som vi i varje process arbetar för att lösa och kringgå. Samtidigt skapar det också en gemensam grund att stå på. De fastighetsägare, initiativtagare och andra aktörer vi samarbetar med i olika processer är lika intresserade som vi av att tänja på dessa regleringar för att möjliggöra. Vi har skämtsamt beskrivit denna tänjande praktik som kreativ byråkrati.

 

Är mellanrum också en politisk handling?

– Plats och distributionen av plats är alltid politisk. Distributionen av plats i vårt samhälle styrs av parametrar som ekonomi och makt. Värdet av våra gågators butikslokaler fluktuerar och styrs av marknadens principer. Resultatet blir homogeniserade stadsrum. Stadsrum där enbart ett pengavärde är drivande. Vi tror på vikten av nya stadsrum som erbjuder nya sätt att umgås. Vi tror på upplösningen av dialektiken privat och offentligt rum. Våra stadsrum i dag är semioffentliga, halv privata, privatoffentliga eller offentligt privata.

trumpeten

Inifrån Ateljékollektivet Trumpeten på Södra Förstadsgatan, Malmö.

 

Har det gett ringar på vattnet? Dykt upp några häftiga projekt som blev ännu häftigare i det mellanrum ni skapat?

– Samarbetet med Ateljékollektivet Trumpeten inleddes efter ett samtal om den översvämning som drabbade Malmö i augusti 2014. Vi samtalade kring vad översvämningen innebar och hur den synliggjorde olika positioner i urbana rum. Däribland konstnärens och kulturarbetarens. Ateljékollektivets då nya ateljé, belägen på källarnivå, översvämmades med 3 meter vatten. Kollektivet stod under hösten utan plats. Vi inledde ett samarbete som ledde till att Ateljékollektivet tillfälligt flyttade in i två tomma butikslokaler på Malmös gågata. Deras ateljékollektiv var omkring 80 kvm stor, butikslokalerna de flyttade in i var totalt 1800 kvm stora. Under två månader fungerade butikslokalerna som ett residency och en temporär gränsöverskridande plattform för konstnärlig praktik och presentation.

Överenskommelsen med fastighetsägarna var att ateljékollektivet hade tillgång till de två butikslokalerna under två månader, efter att de två månaderna passerat blev det emellertid klart att de kunde fortsätta använda en av lokalerna tills vidare. Där arbetar och verkar de, sedan slutet av november, fortfarande.

 

Vill ni ha ännu fler idéer från scenkonstnärer eller drunknar ni redan i initiativ?

– Vi arbetar i nuläget med flera olika egna processer såväl som samarbeten. Vi arbetar inte enbart tillsammans med scenkonstnärer utan är öppna för i stort sett alla idéer och initiativ. Svaret på din fråga blir: självklart vill vi möta fler människor med idéer i behov av plats.

 

Har ni någon uppmaning till fastighetsägare i allmänhet?

– Vi uppmanar fastighetsägare att våga arbeta prövande och temporärt. Frågan om oanvänd och outnyttjad plats är här för att stanna. Konceptet butiksdöden likaså. Vi tror att intresset för att använda staden och dess rum på nya sätt, bortom konsumtionen, kommer att öka. Fram till ungefär 80-talet utvecklades våra städer enligt principer om öppenhet och tillgänglighet, sedan 80-talet har våra stadsrum emellertid likriktats och utvecklats efter en konsumtionspraktik. Sharon Zukin sammanfattar det ”…the passification by cappucino”.

 

Matilda Johansson

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *