EMP_FrokenJulie_Press_banner

Maktspel under månen


“En högaktuell och träffande föreställning som lämnar mig berörd in i hjärtat och själen”. EliSophie Andrée har sett Fröken Julie på Malmö Stadsteater.

Jag har aldrig varit ett särskilt stort fan av August Strindberg. Framförallt på grund av Fröken Julie. Jag har upplevt pjäsen som kvinnohatisk och rätt så vidrig. Men, Malmö Stadsteater ger Fröken Julie kraften åter, och skapar en högaktuell och träffande föreställning som lämnar mig berörd in i hjärtat och själen.

“Ikväll är fröken Julie komplett galen igen, komplett galen!”

En mening vi har hört inleda föreställningen Fröken Julie tusentals gånger. En scen, tjänstefolkets kök, igenkännande för alla som endast ens hört talas om pjäsen.

Men, trots det så är detta en helt ny pjäs.

Malmö Stadsteater gör en ny, fräsch och alldeles otrolig tolkning av August Strindbergs klassiker.

Karin Lithmans Julie och Fredrik Gunnarsons Jeans kemi är utan dess like på scenen. Varenda scen slår det gnistor kring och deras katt och råtta-lek med varandra lämnar oss i publiken med att ömsom skratta och ömsom förfäras över det som sker. Det är en speciell relation, där maktspelet är i ständigt fokus. Finns det någon chans överhuvudtaget för Julie och Jean att förenas – eller är det dödsdömt från början? Trots att Fröken Julie är en så pass välkänd pjäs att vi kan början, mitten och slutet, lika väl som vi kan Romeo och Julia så slutar inte Malmö Stadsteaters uppsättning att chockera oss och förvåna oss. Angelica Radvolts passivt aggressiva Kristin ger en extra nyans till föreställningen, som är välbehövlig och tyder på skillnaden mellan den stabila Kristin och livliga Julie.

EMP_FrökenJulie_Press_3285

Karin Lithman och Fredrik Gunnarson i Fröken Julie. Foto: Emmalisa Pauly.

Om det är någonting som skaver, så är det åldersskillnaden mellan Julie och Jean. Det är svårt att heja på förhållandet, eller få det trovärdigt att de ska ha växt upp samtidigt och Jeans påstådda förälskelse sen barnsben i Julie.

Scenografin är enkel, men smart. Här är det de små medlen som påverkar och förstärker scenens framtoning. Någonting av det absolut bästa är när andra akten sätter igång, efter att Julie och Jean har varit intima med varandra. En lucka öppnas i taket och ut faller hundratals ölburkar – klassiskt för en midsommarfest. In kommer även buketter med syrener, vilket genast får mig att tänka på ordet “siren” – ett mytologiskt kvinnoväsen som dödar män, träffande och självklart för just denna uppsättning. Någonting som även imponerar på mig är den stora månen (som sedan övergår till en sol) som ständigt hänger över tjänstefolkets kök där videokonsten ligger i fokus. Det är häftigt, nytänkande och alldeles kreativt bländande.

Kostymen är även genomtänkt, vilket märks med tydlighet. Julies bolmande röda klänningstyg symboliserar hennes sexualitet som hon lever ut och inte skäms för (åtminstone inte i början) samt hur hon bär en vit korsett på överdelen, ytterligare en symbolik för hur Julie är fast i traditionella könsroller och normer, men samtidigt villig att bryta sig själv fri. Jean är å andra sidan klädd nästan endast i svart och vitt – en metafor för hur han även endast tänker i svart eller vitt. För Jean finns det inget mellanting, antingen så är Julie hans härskarinna och överordnade som grevens dotter, eller så är hon under honom, i sin position som kvinna. Kristin är klädd i en vacker ton av cyan, som genast inviger trygghet och stabilitet, perfekt för rollen som Kristin.

Fröken Julie av Malmö Stadsteater är någonting av det bästa Malmö Stadsteater har producerat på länge, och jag rekommenderar varenda människa att gå och se den innan dess spelperiod är över (fåtal speldatum kvarstår!). Detta är teatermagi.

 

Fröken Julie

Malmö Stadsteater, Hipp

Tisdag 3 april, 19.00

Torsdag 26 april, 19.00

Lördag 28 april, 18.00

Onsdag 2 maj, 19.00

 

Omslagsbild: Fredrik Gunnarson och Karin Lithman i Fröken Julie. Foto: Emmalisa Pauly


Om EliSophie Andrée

EliSophie Andrée, född 1996. Provocerande och alldeles, alldeles underbar. Publicerad estradpoet och älskar att spela, se och läsa teater. Gästskribent och ambassadör för Scenkonstguiden.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *