mold

M M M – Mat, mata, matas


En dialog om en vandring och ett stycke konst!

Matilda: Du och jag var ute i Skogen, i Skogens föreställning M, M,M tillsammans med konstkollektivet MOLD, i Botaniska trädgården.

 

Rasmus: Ja. (skrattar)

 

Matilda: Tänkte du på något speciellt?

 

Rasmus: Jag tänkte på att jag aldrig har hatat och älskat skogen så intensivt förut.

 

Matilda: Jag njöt men blev äcklad av kroppen. Kroppen som en amöba, som bara är slemmig och ett matsmältningsorgan.

 

Rasmus: Blev du äcklad av din egen kropp?

 

Matilda: Ja, för jag gick ju med hörlurar som pratade om min kropp, hur vätskor flöt under min hud. Då blev jag äcklad av den varelse som är min kropp. Sen tänkte jag på hur en skulle ta den här föreställningen om en har mycket dödsångest, för jag fick det typ när vi gick.

 

Rasmus: Ja eller så skulle det göra att en mådde bättre.

 

Matilda: Vad tror du Alex Schulman skulle tyckt om den här föreställningen, han har ju mycket dödsångest? Det är ju typ det som personifierar honom.

 

Rasmus: I och för sig tror jag att just han skulle få ännu mer dödsångest. Jag tyckte det var intressant att jag gick ifrån att resten av publiken var farliga främlingar till att vi var en familj.

 

Matilda: Jag tänkte inte så mycket på kollektivet förutom att jag ofta slogs av tanken att det bara var vi kvar av mänskligheten, vi som gick i vita skyddsrockar genom skogen. Som om skogen var smittad och när som helst skulle vi se högar med lik.

 

Rasmus: Det var som att hela världen var smittad.

 

Matilda: Men samtidigt var det ju väldigt vackert. Jag tänkte på det du sa om luften.

 

Rasmus: Ja, i hörlurarna sa dom att luften mellan grenarna växer när vi tittar på det.

 

Matilda: Det var så mycket som var poetiskt mitt i mina tankar om dödsångesten och domedagen.

 

Rasmus: Jag kastades mellan att njuta och äcklas, vara obekväm och lugn.

 

Matilda: Jag med faktiskt. Upplevelsen var liksom min, något jag är väldigt glad att de som konstnärer gav till mig och glad att jag gav den tiden till mig själv. Det känns som jag aldrig kommer glömma den vandringen.

 

Rasmus: Känslan är verkligen att ingen annan har upplevt samma sak som jag har gjort. Tyckte du om att bli matad?

 

Matilda: (skrattar) Väldigt, det kändes intimt, men jag litade på den som matade mig, nästan sensuellt. Du då?

 

Rasmus: Jag tyckte mycket om att bli matad, jag fick saker jag vanligtvis inte tycker om, men i skogen tyckte jag om det.

 

Matilda: Skulle du göra om det? Eller snarare skulle du valt att gå nu när du vet vad du fick?

 

Rasmus: Jag skulle inte vilja vara utan den här upplevelsen, men jag skulle inte vilja gå direkt igen nu. Första upplevelsen är grejen. Du då?

 

Matilda: Håller med. Det är en upplevelse som jag håller väldigt nära mig, liksom under huden, som en liten skatt jag har fått.

 

Rasmus: Jag skulle vilja säga att detta är en upplevelse som är utöver det vanliga som en verkligen kan mena är utöver det vanliga.

 

Matilda: Word!

 

——-

MMM – Mat, mata, matas

Spelas tom 19 juli

Skogen

Göteborg

——

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *