after_dark_160928_2_medium_banner

Kungar och drottningar med drag i


“Skyhöga klackar och peruker som räckte hela vägen upp till himlen”. Karin Noomi Karlsson minns sitt första möte med dragkonsten, och tittar tillbaka på Sveriges dragshow-historia.

Jag har alltid fascinerats av dragartister. Som barn satt jag som förhäxad framför teven när någon glittrande show med After Dark sändes. Så här i efterhand ter det sig aningen märkligt att statstelevisionen sände den här typen av underhållning i en tid som mest bestod av tjeckiska kortfilmer med leranimationer för barn och familjevänliga underhållningsprogram där inget som kunde väcka anstöt fick förekomma. Det enda som egentligen stack ut i teveutbudet var Dallas (veckans snackis varje vecka, hur elak hade JR varit den här gången?), Siegfried och Roys magiska Las Vegas-shower (hade de inte lite för vita och lite för många tänder i munnen?) och After Dark. ett gäng herrar uppklädda som undersköna damer med lösögonfransar, make-up, skyhöga klackar och peruker som räckte hela vägen upp till himlen. Det var en högtidsstund att se Christer Lindarw och hans vänner äntra scenen. Lyckan var fullkomlig.

Låt oss först göra en liten tillbakablick. Dragshow är inget nytt påfund. Att uppträda som dragartist blir ett sätt att ta plats, att få existera på sina egna villkor. Dagens dragartister kan sägas ha sitt ursprung i förra sekelskiftets varietéunderhållning. I Göteborg och Stockholm växte varietésalonger fram där man på alla sätt försökte utmana rådande samhällsnormer, chocka publiken och locka till skratt. Magiker, kraftkarlar och personer med diverse lyten uppträdde mot betalning. Och det var också här som dragartisterna dök upp i liknande form som vi känner dem idag. Ett feminint uttryck hos en man eller ett maskulint dito hos en kvinna kan uppfattas som hotfullt eller olämpligt, medan man i rollen som artist kunde få ge uttryck för just dessa kontraster utan att riskera att råka illa ut.

Det var redan då frågan om en mer professionell form av framträdanden som främst göddes av HBTQ+-personer. Det var nämligen inte ovanligt att artisterna till vardags jobbade vid olika teaterhus. Så småningom blev varietéerna så populära att man tvingades lägga ner en del mindre teatrar eftersom de inte längre förmådde dra tillräckligt med publik. Björn Ivarsson Liljeblad har konstaterat att varietén som underhållningsform kom att bli kortvarig. Det stora avbräcket blev sannolikt brännvinsförbudet som infördes 1896. Under 1920-talet ansågs underhållningsformen passé och andra former av nöjen började ta plats på scenerna runt om i landet.

Men på 1970-talet klev dragkings och dragqueens ut i offentlighetens ljus på nytt. Klubbar som Alexandras och Shazam i Stockholm kom att bli den stora arenan och till en början uppträdde artisterna under tagna namn då det rådde en viss osäkerhet kring hur deras framträdanden skulle mottas. Farhågorna kom dock på skam och det dröjde inte länge innan statstelevisionen började spela in och sända just After Darks shower. Christer Lindarw och Lasse Flinkman blev rentav folkkära och dragshowen hade blivit rumsren kultur.

Värt att notera är att det är dragdrottningarna som får störst utrymme och syns mest på scenen. Det är anmärkningsvärt att så fortfarande är fallet med tanke på att kvinnor i alla tider har uppträtt som män både på och utanför scenen. Även under pågående Europride i Göteborg verkar dragkungarna hamna lite i skymundan om man ska tro festivalprogrammet. Medan drottningarna ges utrymme på nattklubbar och kasinot på kvällarna med potentiellt stor publik så hamnar dragkungarnas aktiviteter i samband med den lesbiska frukosten mitt i veckan. Det är synd, de förtjänar samma uppmärksamhet som de glammiga drottningarna. De lägger ner lika stor omsorg på sina karaktärer och att få till ett till synes äkta skägg kräver sannerligen sin kvinna.

Forskaren Anna Olovsdotter Lööv disputerade med avhandlingen ”Maskulinitet i feminismens tjänst” 2014 och hon menar att det finns en feministisk agenda i dragkingandet. Genom att byta till en manlig skepnad vågar en del kvinnor ta plats i det offentliga rummet på ett sätt som inte hade skett annars. Många av de kvinnor som Olovsdotter Lööv intervjuade inför arbetet med sin avhandling nämner just detta som en faktor till varför de håller på med dragkingande. Det är inte heller omgivet med samma glamourösa attribut när dragkings uppträder och då blir fokus ett helt annat än när ett gäng dragqueens uppträder men för båda männen och kvinnorna handlar det om frigörelse från samhällsnormerna och att fritt få uttrycka sig på ett sätt som utanför scenen riskerar att inte accepteras av alla.

En sak är i alla fall säker. Både dragkings och dragqueens kommer att fortsätta underhålla publiken framöver. Det som en gång började som något udda och chockerande har nu nått både finrummet hemma hos folk och de akademiska kretsarna. Och en dragshow idag är förstklassig underhållning, en ofta påkostad tillställning som understundom fyller stora lokaler. Min hittills största upplevelse var Christer Lindarws avskedsföreställning på Rondo för nåt år sen. Att äntligen få tillfälle att se dragdrottningarnas drottning live var något alldeles speciellt. Och det var precis lika bra, om inte bättre, som när jag första gången satt klistrad framför familjens svartvita teve och tittade storögt på After Darks föreställning. Låt oss hoppas att dragkungarna får lika stort utrymme som drottningarna framöver.

Är du sugen på att se kungar och drottningar live nu under Pride-dagarna? Här finns chansen att träffa både dragqueens och dragkings:
Regnbågsparaden, lördagen den 18 augusti från kl 15.30.
Tranzmission på scenen på Gretas, lördagen den 18 augusti kl 22.

Lästips:
Björn Ivarsson Lilieblad: Moulin Rouge på svenska. Varietéunderhållningens kulturhistoria i Stockholm 1875-1920, Linköpings universitet 2009
Anna Olovsdotter Lööv: Maskulinitet i feminismens tjänst. Dragkingande som praktik, politik och begär, Lunds universitet 2014

 

Omslagsbild: After Dark. Foto: After Dark.


Om Karin Noomi Karlsson

Gästskribent för Scenkonstguiden. Karin Noomi Karlsson är en doktorand i litteraturvetenskap från Göteborg som har halkat in i teknikinformatörsbranschen tack vare sina kunskaper i översättning av teknikinformation. Litteraturnörd av börd som med myndig stämma föreläser om allt ifrån verkstadsimplementation till retorik.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *