Zenobia3_banner

Knivskarpa kommentarer om kvinnors historia   Nytt!


“Det går inte att lämnas oberörd av budskapet”. Karin Noomi Karlsson har sett Minns du Zenobia? av Altitudteatern och manar oss alla att vara den motkraft som får pendeln att svänga åt ett annat håll.

”Hur kommer det sig då att det bara är tal om fria män, inte fria människor, i det land som blev demokratiens vagga och i de länder som ärvde demokratiens idé.” – Ur Väckarklocka av Elin Wägner från 1941

Det sägs ofta att det vi kan läsa i historieböckerna är vinnarnas historia. Det som bevaras åt eftervärlden är helt beroende av vem som vinner olika krig och man måste vara medveten om att den version som återges i litteraturen är starkt färgad av detta. Det är en överväldigande manlig dominans i historieböckerna. Kvinnor, barn, transpersoner, slavar – ja, snart sagt alla utom de fria männen förnekas utrymme annat än i undantagsfall, och oftast blir det mest en parentes i historieskrivningen oavsett vad personen har åstadkommit.

Inom mitt eget ämne, litteraturvetenskap, är detta förhållande lika tydligt som inom historieämnet. Under 1990-talet gav förlaget Bra Böcker ut Nordisk kvinnolitteraturhistoria i fem band med Elisabeth Møller Jensen som huvudredaktör. Trots att många standardverk inom litteraturvetenskapen har kvinnliga medförfattare så var övervikten av manliga författare som gavs utrymme monumental, varför en grupp kvinnliga forskare till slut såg att ett verk med fokus på endast kvinnliga författare var enda sättet att bryta den manliga dominansen. Verket blev både hyllat och hatat av samtiden, men det fyllde helt tydligt ett tomrum inom litteraturforskningen. Det blev såpass uppmärksammat att Maria M. Berglund vid Karlstads universitet 2013 disputerade på hur Nordisk kvinnolitteraturhistoria bryter den manliga dominansen trots att man arbetade i både motvind och uppförsbacke.

zenobia_3

Foto: Mille Bostedt

Altitudteaterns föreställning Minns du Zenobia? är ett viktigt inlägg i debatten om att andra än fria män måste få synas och höras. Här möter vi sex kvinnor från olika epoker som var och en har åstadkommit storverk inom sitt gebit. Zenobia av Palmyra, en härförare av episka mått som erövrade stora delar av romarnas område i Orienten på 200-talet. Olympe de Gouges, den franska feministiska revolutionären som på sent 1700-tal stred för samma rättigheter för kvinnor och slavar som för männen. Sigrid Hjertén, den svenska konstnärinnan som trots otaliga utställningar under sin levnad ständigt hamnade i skuggan av sin make som var betydligt mer social och utåtriktad. Violeta Parra, den chilenska singer/songwritern som grundade Nueva Canción-rörelsen under 1900-talet. Lise Meitner som lanserade teorin om kärnklyvning men som på grund av förföljelsen av judar i Europa tvingades fly till Sverige och inte fick dela Nobelpriset i kemi 1944 med Otto Hahn. Marsha P. Johnson, en amerikansk transkvinna som var en av frontfigurerna i Stonewall-upproret och som hittades mördad i Hudsonfloden 1992. Vi får följa de här sex kvinnornas  livsöden genom tillbakablickar; de stöttar varandra i att minnas hur det egentligen var och vad som egentligen hände och att inte bara upprepa det som står i historieböckerna. De förenas i systerskapets vedermödor trots att århundraden, ja till och med årtusenden, skiljer dem åt.

samlingsbild

Zenobia av Palmyra, Olympe de Gouges, Sigrid Hjertén, Violeta Parra, Lise Meitner och Marsha P. Johnson. Foto: Wikipedia

Jag kände till fyra av de sex damerna som berättade sin historia för oss från Teater Jaguars scen. Nu fick jag alltså möjligheten att lära känna två till och jag blev positivt överraskad när det visade sig att alla sex redan hade varsin artikel på svenska Wikipedia. Sannolikt är det resultatet av att Wikipedia har satsat hårt på att utöka antalet artiklar med kvinnliga huvudpersoner för att det ska bli en jämställd representation i den svenska wikin. Däremot misstänker jag flera av de sex är tämligen obekanta för en större publik och det är ett bra urval av vilka som får utgöra exempel på hur kvinnors historia liksom har en tendens att suddas ut eller bortprioriteras från de större sammanhangen.

Siri B. Bengtén från Altitudteatern har gjort ett suveränt jobb med manuset. Hon synliggör problemet med finess och förmår engagera publiken oavsett medvetenhetsnivå. Det är inte utan att jag längtar efter de två utlovade nyskrivna föreställningarna som ska komma under 2019! Ensemblen gör med små medel en detaljrik presentation av personerna. Man känner starkt för de sex kvinnorna på scenen, och deras skiftande öden väcker tankar i huvudet om hur jag själv kan förändra den här situationen ytterligare. Jag är själv aktiv genom att bland annat översätta artiklar om kvinnliga vetenskapspersoner på Wikipedia. Men ska vi få till en varaktig och genomgripande förbättring så krävs det krafttag på alla fronter. Det är hög tid att låta alla de som inte är fria män få ta plats i historieböckerna. För trots lagstiftning och allt prat om demokrati och jämställdhet som vi matas med dagligen är vi inte i närheten av detta för de människor som inte tillhör kategorin fria män. #MeToo har synliggjort hur det än idag förhåller sig med den saken inom alltför många områden.

zenobia1

Foto: Mille Bostedt

Den här pjäsen går rakt in i hjärteroten. Det går inte att lämnas oberörd av budskapet, speciellt inte efter det senaste halvåret med #MeToo som ögonöppnare. Även de som inte tidigare har varit medvetna om köns- och könsidentitetsdiskriminerande strukturer och deras påverkan på livet för de drabbade bör få sig en tankeställare av Minns du Zenobia?. Det är en vass kniv som träffar publiken, lika vass som det kirurgiska instrument som kom att ända Sigrid Hjerténs liv i samband med den lobotomi som hon utsattes för på Beckomberga sjukhus 1948.

Under föreställningen fylls jag av förtvivlan, vrede och uppgivenhet, samtidigt som jag inser att det faktiskt går att göra tillvaron bättre för oss som lever idag och för kommande generationer. Vi har alla ett ansvar för att vara den motkraft som får pendeln att svänga åt ett annat håll. För hur gärna vi än vill tro att vi lever i ett jämställt samhälle så gäller det att komma ihåg att den könsneutrala rösträtten inte ens är hundra år gammal i Sverige.

 

Minns du Zenobia?

Spelades på Teater Jaguar, Göteborg den 11 och 12 maj

Spelas 19 maj på Teater Tribunalen, Stockholm som en del av 2 veckor i maj: En scenkonstfestival

 

Av: Altitudteatern

Manus & Idé: Siri B. Bengtén

Regi: Siri B. Bengtén, Mia Ohlsson

Regiassistent: Fanny Sperlinge

Regiöga & queerkonsult: Tora Enkvist

Grafisk formgivning: Siri Hagerfors, Gabriela Badea

Fotograf: Christine Leuhusen, Mille Bostedt

Kostymdesign: Elin Hasselheim

Ljusdesign: Cecilia Appelquist

Scenografi: Johanna Fosselius, Elin Hasselheim

Skådespelare: Ala Riani, Monica Albornoz, Mia Ohlsson, Chrisstina Bichara, Siri B. Bengtén, Cecilia Säverman

Ljud/ljustekniker: Ellen Holm

Produktion: Altitudteatern

Producent:  Mia Ohlsson, Tora Enkvist, Siri Bengtén

Samarbetspartner: Nilleteatern/Nille Fulproduktion, Cathrine Anyango Grünewald & Svensk – Chilenska Kulturinstitutet, ABF, Teater Jaguar

 

Omslagsbild: Mille Bostedt. Visas här något beskuren.


Om Karin Noomi Karlsson

Gästskribent för Scenkonstguiden. Karin Noomi Karlsson är en doktorand i litteraturvetenskap från Göteborg som har halkat in i teknikinformatörsbranschen tack vare sina kunskaper i översättning av teknikinformation. Litteraturnörd av börd som med myndig stämma föreläser om allt ifrån verkstadsimplementation till retorik.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *