Anna och Mats bor inte här längre, Helsingborgs stadsteater, 180117.

Klockrent skådespeleri utan handling


EliSophie Andrée har sett Anna och Mats bor inte här längre på Helsingborgs Stadsteater och ser klockrent skådespeleri men helt utan handling.

Fotograf: EliSophie Andrée

Fotograf: EliSophie Andrée

Låt mig sammanfatta ”Anna och Mats bor inte här längre” med en enda mening:

Tobias Borvin och Cecilia Borssén glöder på scenen.

Nej, låt mig korrigera det.

Tobias Borvin och Cecilia Borssén står i brand på scenen.

Skådespelarmässigt, är det någonting av det mest klockrena, övertygande och bästa jag sett på en scen. Borvin spelar den grymtande Mats, en bitter man och Borssén spelar den sorgsna Anna, som drömmer om någonting annat. Vad som helst förutom Mats iallafall.

 

 

Barnen Olle Sjunnesson och Lova Dahl övertygar även i sina roller. Det är utan tvekan begåvade och talangfulla barnskådespelare som sätter punkten rätt på det som ömmar: hur barn är det riktiga offret i en infekterad skilsmässa och relation. Även lilla Astrid Rydberg som Saga är fullständigt bedårande med Gustav Berg som den förvirrande och sörjande pappan får mig att vilja klappa om honom och säga att det blir bättre i sinom tid.

Kostymen är även fullständigt smockfull med symbolik och metaforer. Vi har exempelvis Annas olika outfits. I första akten är hennes hår uppsatt och i en stram fläta, en symbol för hur hon är fastkedjad i en destruktiv relation. I andra akten är Annas hår utsläppt och flyger varje gång hon rör sig, Anna är äntligen fri. Även i första akten bär Anna ett vitt nattlinne, hon är sårbar och försöker öppna sig för Mats som istället bär hårt knutna skor, jeans och till och med jacka för att symbolisera hans instängdhet och hur han är fångad i en relation han vill slå sig ut ifrån.

Scenografin här är sparsam, det är nästintill en helt tom scen som barnen och Anna och Mats skrider fram på. En symbolik över hur tom och kärlekslös familjen faktiskt är, trots att de försöker gr sken av annat.

Det finns bara en enda sak som skaver, och det är manuset. Eller rättare sagt bristen av ett manus.

Det finns många klatschiga repliker och dialoger, men för en föreställning som är två och en halv timme lång så måste det finnas en ordentlig handling, oavsett hur duktig ensemblen än är.

”Anna och Mats bor inte här längre” drar inte egentligen igång förrens i andra akten. Det kan bero på att det är fler skådespelare i andra akten och lättare att starta en handling eller så är det helt enkelt att grundstommen, romanerna ”Ur vulkanens mun” och ”Anna och Mats bor inte här längre” har för få handlingsbaserade skeenden vilket leder till att väl på en scen funkar dialogerna och monologerna superbt, men det finns ingenting som driver historien framåt. Tyvärr.

Men jag rekommenderar ändå att se  ”Anna och Mats bor inte här längre” enkom egentligen för ensemblens fantastiska insats, det är omöjligt att inte bli berörd.

 

Fotograf, omslagsbild: Malin Arnesson


Om EliSophie Andrée

EliSophie Andrée, född 1996. Provocerande och alldeles, alldeles underbar. Publicerad estradpoet och älskar att spela, se och läsa teater. Gästskribent och ambassadör för Scenkonstguiden.


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 tankar om “Klockrent skådespeleri utan handling

    • Scenkonstguiden

      Jodå, manusförfattare är Helena von Zweigbergk och regissören är Christian Tomner och kostymen har med största sannolikhet inte bara uppstått utan det är Yvonne Ericsson (som också gjort scenografi) som skapat den.