kritik_banner

Klick – eller konsten att låta sig översköljas


Elisabeth Wennerström arbetar med presstjänst, digitala medier och PR kommunikation på Uppsala stadsteater. Här skriver hon om demokrati, att hitta fler vägar för scenkonstkritiken, att lyckas engagera och om läget för dagens kulturkommunikatörer.

En journalist berättade att redaktören i hemlandet hade börjat kopiera och publicera kulturens webbplatstexter i redaktionell spaltmeter. Journalisten hade lämnat sin post i protest, men hade ingalunda resignerat.

”Jag insåg att min uppgift på redaktionen blivit något som störde maktordningen mer än att engagera och kommunicera kulturlivet. Nu lever jag ett mer otryggt liv, men jag skriver.”

Orden maler i huvudet på mig.

Under många år nu har redaktioner på olika håll i Sverige slagits ihop, flyttats, centraliserats, begränsats till några dagars bemanning i veckan. En skogsbrand, en vanlig höstinfluensa eller ett tågstopp mellan Södertälje och Norrköping, kan göra att journalister får boka om sitt kulturbesök i Uppsala. Givetvis kan man argumentera att vissa händelser måste tas om hand, men det förändrar också något i hur vi kulturkommunikatörer måste tänka för att nå publik med djuplodad kraft.

Genomslaget har inte blivit mindre vare sig ifrån redaktionernas håll eller överlag i alla kanaler – snarare har det ökat. Men digitala mediers snabbhet ger åtskilligt fler röster konkurrenskraft i gemensamma digitala scenfoajéer (läs kanaler).

Under säsongen 2016/2017 har Uppsala stadsteaters trafik från Facebook till webben ökat dramatiskt i takt med att fler Facebook-annonser placerats där. Men andelen så kallade bounces har också ökat. Även om analysen vi nyligen genomfört för teaterns mediekommunikation i sin helhet innehåller fler komponenter som ger oss tydliga och nyanserade strategier för våra sociala mediekanaler, så ser vi, liksom andra före oss, att internet och sociala medier inte är Nirvana.

Alla finns där, men för att nå ut krävs att vi använder varje kanal till sin fördel och med ett relevant innehåll – inte för oss själva i första hand, utan för användaren. Blir vi för allmänna, eller för excentriska, lyckas vi inte engagera. Det betyder inte alltid att interaktionen resulterar i ett köp. Stegen dit kan vara några. Men det vi publicerar behöver skapa engagemang bland fler potentiella besökare.

Det selektiva redaktionella arbetet är betydande digitalt såväl som IRL. Inte bara ur ett demokratiskt perspektiv, utan ur ett affärsmässigt såväl som ett kommunikativt perspektiv. En journalist i Sverige skulle, likt journalisten i citatet ovan, kanske inte stöta på en redaktör som vill publicera kultur- och konstverksamheters webbtexter i redaktionell spaltmeter. Det vore förödande för konstens och kulturens kommunikativa kraft att förlora journalistens oberoende öga.

Vi behöver hitta fler vägar för kritiken, debatten och samtalet IRL såväl som digitalt. Trots tågstopp och bränder.

På Uppsala stadsteater undersöker vi möjligheter att öka det djupseende som en oberoende journalist har, lager på lager, i ett annars horisontellt medieklimat.

Inför denna krönika pratar jag med några forskare och journalister om kulturkommunikatörens roll i relation till traditionella såväl som nya medier och demokratiprocessen.

Journalisten Clas Barkman säger: ”Det viktigaste för kommunikatörer i allmännyttiga organisationer, som till exempel en skattefinansierad teater, är att försöka hålla isär de (ibland förekommande) dubbla uppdragen att förse journalister med information – med jobbet att marknadsföra den egna verksamheten.”

En viktig uppgift såklart, när det är innehållets relevans för användaren snarare än avsändarens yttersta syfte som står i fokus.

Bryce Lease, föreläser inom drama och teater på Royal Holloway, University of London, och skriver för bland andra The Drama Review, Theatre Research International och Contemporary Theatre Review om scenkonst i Europa och främst Polen. Han ser hur kritik delad via digitala kanaler kan skapa nya livesamtal, och i en plattare demokratiskt form. Han säger: ”Samtidigt med kanalernas utveckling skapas nya former av nätverkande för debattörer och journalister att samla människor och dela texter, bjuda in till forum och workshops.”

Nachtkritik.de var tidigt ute med att skapa sin digitala plattform för oberoende kritik. Exeunt Magazine är en teatertidning online med fokus på kritik, intervjuer, essäer och podcasts om vad som händer inom scenkonsten i Storbritannien och USA. De arbetar okonventionellt såtillvida att de genomför så kallad ”inbedded” kritik vid till exempel teaterfestivaler. Live Arts Development Agency har en plattform för scenkonstkritik och debatt som också inkluderar kreativa projekt. I Sverige har vi bland annat Scenkonstguiden och Kritiklabbet som på olika sätt bidrar till att synliggöra aktuella frågor för scenkonsten också inom området för kommunikation. Under året har Kritiklabbet och Folkteatern i Gävle utvecklat Åskådarskolan, kritikerledda publiksamtal. På många scener i Sverige och internationellt pågår ett arbete med att engagera publiken IRL och digitalt.

Exeunt Magazine hyllas av många för sina residens och kritik, även när det genomförts på uppdrag av en festival. De betonar i sitt arbete vikten av att skapa engagemang och samtal. Kanske med rätta? Teater- och danskritiker Margareta Sörenson, som berättar om Exeunt Magazine, är styrelsemedlem i Svenska Teaterkritikers Förening och ordförande i den internationella teaterkritikerföreningen AICT/IATC. Hon konstaterar:

Fullständigt fri är ingen. Redaktioner väljer – allt färre – produktioner att skriva om och vem som ska skriva. En rad val styr kritiken och där ingår också vårt eget subjektiva filter. Men riktigt fri är ingen.

Att vara den som bidrar till ett demokratifrämjande utbyte mellan publik och scenkonst är alltid bättre. Och ju mer desto bättre. Antingen öppnar man upp för möten och samtal eller så gör man det inte. Kritik som genre har marginaliserats raskt, det är mycket oklart hur detta ser ut om tio, tjugo år.”

Forskaren och universitetslektorn Sara von Platen, Institutionen för strategisk kommunikation vid Lunds universitet, håller med:

”All kommunikation är opinion. Man kan inte så enkelt säga att det ena eller andra är bättre. Oavsett så kommer kommunikation alltid någonstans ifrån.”

Några veckor senare checkar jag in med Yudhishthir Raj Isar, professor i Cultural Policy Studies vid The American University of Paris. Isar har bland annat arbetat i uppdrag för The European Commission och UNESCO med fokus på hur man skapar ett globalt kulturellt medborgarskap, ett medborgarskap som alla kan dela. Sedan januari 2017 är Isar utbildningschef för The Aga Khan Trust for Culture. Han bekräftar men påminner mig samtidigt att inte överdriva kommunikatörens roll. Vid demokratins förhandlingsbord sitter inte alltid kommunikatörer. Så sant.

På årets Scenkonstbiennal i Norrköping arrangerades flera seminarier med kritiken i centrum. Ett problem som många återkom till här var att vi kanske snarare behöver fler berättelser och fler röster.

Jag kommer att tänka på Montag i Ray Bradburys Fahrenheit 451 som slänger sig ner i den mörka floden, och låter sig översköljas. Lite som journalisten som jag träffade för några år sedan faktiskt hade gjort.

När Sara von Platen och jag just är på väg att avsluta, säger hon:

”Vad som händer med demokratin i relationen mellan kulturliv och mediesamhälle är en högst relevant fråga; och en pedagogisk bedrift av stor dignitet, gentemot medborgare såväl som finansiärer.”

 

Nyfiken på mer…

Vill du tipsa om undersökningar eller artiklar som berör kommunikation i relation till traditionella såväl som nya medier och demokratiprocessen? Hör av dig till redaktionen.

 

Omslagsbild: CC0 Creative Commons


Om Elisabeth Wennerström

Gästskribent. Elisabeth Wennerström är utbildad inom medie- och kommunikationsvetenskap vid Linnéuniversitetet, och har en M.A. in arts, entertainment and media management vid Columbia College Chicago. Hon arbetar med presstjänst, digitala medier och PR kommunikation på Uppsala stadsteater. Kontakt: elisabeth.wennerstrom@uppsalastadsteater.se

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *