Nakna_FotoMarkusGårder_banner

Klädda som offer och gudinnor


Publicerades 2019-11-04

Samarbete KulturUngdom: Kritikgruppen

“Ville Boye att det skulle ta slut bara sådär?” Daniella Johansson de Laurentiz har sett Nakna som foster och gudar på Folkteatern i Göteborg, en föreställning om poeten Karin Boye och hennes livspartner Margot Hanel.

 

Är detta ett sätt för Margot att få sin röst hörd?

Vi stiger in i Margots gråa verklighet för att uppleva tillbakablickarna som förklarar hur hon hamnade där hon hamnade, eller varför hon gjorde det hon gjorde.

Hade Karin Boye velat att det skulle visas så här?

Föreställningen centrerar sig kring Margots situation, istället för att spekulera i anledningar kring Boyes tragiska slut, trots att dessa ifrågasättningar finns hos karaktärerna.

 

Med en enda vilja – Karins kärlek, bär Margot offerkoftan hela tiden. Och visst är det förståeligt när det handlar om nyförälskelse, men de hade ändå varit ihop i 8 år.

Karaktärernas handlingar driver föreställningen framåt, fastän att dessa handlingar inte förändrar karaktärerna i sig, de förblir desamma från början till slut. Karaktärerna kan inte påverka det som sker, det är oundvikligt. Föreställningen är verklighetsbaserad, med komiska inslag i den dystra stämningen. Ungefär som pruttar under en begravning. Oväntat, absurt, men nödvändigt.

Ville Boye att det skulle ta slut bara sådär? Kunde inte hennes eldsjäl övervinna världens kyla?

 

Det handlar om Karin Boye genom andra. Det handlar om en människa i konflikt med tidsenliga ideologier, samhällsnormer och sig själv. Det handlar om människor, möten och maktlöshet. Det handlar om vår mänskliga historia, en tragedi.

Många känslor. Några röster. Bara kvinnoröster. Ett kvinnoperspektiv. Regissör, dramatiker och skådespelare alla av samma kön. Gör det något med föreställningen? Att skippa testosteronet?

Vi får se det som händer bakom låsta dörrar, eller halvgenomskinliga väggar och en dörr. Vi får följa liv som kraschar. Vi får ta del av något vi aldrig kommer kunna förstå, bara tolka.

 

I tur och otur gäller inte GDPR-lagen för Boyes liv. Hon som är 1900-talets starkaste röst i skrift. Hennes liv är numera konst. Hennes brev och familj och vänner är en del av det, konsten. De tillhör publiken. Vi får ta del av deras privatliv. Integriteten finns i den bevarade realismen, replikerna har trovärdighet. Det är en hyllning. Vi måste kunna vår historia för att förstå världen vi lever i idag. Och Boye är högaktuell historia. Hon lever kvar i vår tid.

Ett blankt golv. Ett instängt rum. Ett slut utan svar. Vad är mer ironiskt än en poet som inte får säga det sista ordet?

 

Nakna som foster och gudar

Folkteatern, Göteborg

 

Hade urpremiär 28 september 2019

Spelas härnäst 20-30 november 2019

 

Av: Isabel Cruz Liljegren

Regi: Helena Sandström Cruz

På scenen: Lena B Nilsson, Lovisa Onnermark, Sara Turpin, Maria Zakrisson Mortensson.
Omslagsbild: Marcus Gårder


Om Daniella Johansson de Laurentiz

19 år gammal. Bor i Mölnlycke där hon studerar på Wendelsbergs folkhögskola. Daniella brinner för teater och vill lära sig mer om scenkonst som helhet och hur det påverkar och speglar vårt samhälle.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *