Dansbana

“I spöregn med sin osexiga poncho”


Först och främst måste jag påpeka vilken ära det är att få ingå i Scenkonstgalans jurygrupp, ett uppdrag jag är mycket glad och stolt över. Men nu snabbt över till den faktiska anledningen till att jag skriver till er. Jag har som jurymedlem blivit tillfrågad om att “Sommarskriva” för scenkonstguiden, likt P1:s “sommarpratarna” fast i textform.

Tycker att man ofta får höra de olika sommarpratarna inleda sina program med fraserna:

-“När jag fick frågan om att sommarprata drabbades jag av panik, vad har jag att säga? Varför skulle folk vilja lyssna på mig?”

Precis denna känsla och tanke slog mig nu när jag satte mig för att skriva till er:

– “Vad ska jag ha för ämne? Är det tillräckligt intressant? Är det intelligent nog? Är det aktuellt? Gustaf, tänk på alla grammatiska fel som folk kommer störa sig på… varför tackade du ja till att skriva en sommarkrönika åt scenkonstguiden? En app och hemsida som säkert bara används av de allra mest medvetna, kräsna och intelligenta kulturkonsumenterna…”

Jisses, plötsligt känns det som ett självmordsuppdrag!

Typiskt oss kulturarbetare att vara så olidligt självkritiska… vad är det för fel på att testa något nytt? Du kanske “misslyckas” men vad gör det? Egentligen?

Från augusti till maj studerade jag på 2långs teaterskola, jag är sedan tidigare dansare och utbildad på Balettakademien, men kände att jag ville fördjupa mina teaterkunskaper och bredda mig som artist. I utbildningen på 2lång ingår det mycket improvisation, som kanske är den ärligaste formen av teater. Jag fick snabbt lära mig att en av grunderna i improvisation är att släppa sina prestationskrav och sin rädsla för att misslyckas, det är en förutsättning för att bli en intressant och närvarande improvisatör.

Min lärare Frida sa:

– “Glöm allt prat om att det är ”ok” att misslyckas, när ni improviserar SKA ni ”misslyckas”!”

De orden har följt mig sen dess.

Det är när du inte är rädd för att misslyckas som du kan vara fri i ditt utövande, du slipper hamna i gamla mönster, fastna i tråkiga klichéer osv. Du blir mottaglig för nya impulser och upptäckter, det värsta som kan hända är att det blir jobbigt eller pinsamt och att du kommer att behöva bjuda på dig själv, något som folk garanterat älskar!

Jag minns speciellt ett tillfälle då jag och min klass framförde improviserad musikal (obs jag är ej sångare) inför ett fullsatt 2lång en fredag kväll. Jag kom att gestalta mat-tanten Margareta som på bred skånska sjöng en Tango om sin älskare Juan i Buenos Aires.

Jag överlevde och mot all förmodan hade jag till och med haft riktigt kul (mot ännu större förmodan verkade även publiken haft det). Efter en sådan upplevelse kan jag inte komma på något som skulle vara mer läskigt att göra på en scen. Ja, nu det känns inte ens så farligt att skriva en sommarkrönika åt Scenkonstguiden.

Jag har precis avslutat arbetet med “En midsommarnattsdröm” på Köpstadsö i Göteborgs södra skärgård. Där hade jag den äran att få spela Lysander, en kärlekskrank pojkspoling som blir förtrollad och indragen i en härva av förvecklingar och missförstånd. Ensemblen bestod till största del av före detta elever från Balettakademien i Göteborg, medverkade gjorde även folkmusikgruppen Jaerv. Föreställningen spelades i ett societetshus från förra sekelskiftet, en charmig byggnad, vackert belägen på klipporna.

Ensemble - midssommarnattsdröm

Ensemble – midssommarnattsdröm

Att medverka i en Shakespeare-uppsättning som första skådisuppdrag är kanske inget de flesta skulle göra, men när jag fick förfrågan insåg jag att det var en möjlighet jag inte kunde tacka nej till, det lät helt enkelt för kul för att missa. Nu efter otaliga timmar med textinstudering, repetitioner, tårar, skratt och föreställningar visade det sig att jag gjorde rätt val.

För det är något magiskt och förtrollande med sommarteater, att ha naturen och sommaren som dekor och salong charmar till och med den mest kulturskygga besökaren, precis som den oftast lite lättsammare underhållningen. På sommaren är allt också lite lättare än under resten av året, vädret blir bättre och kvällarna längre, folk är lediga och får chansen att bli rastlösa och nyfikna. Förutsättningarna är optimala för ett lite lagom stort äventyr, som t.ex. att ta sig ut till skärgården och se “en midsommarnattsdröm”.

Visst, det är lite extra bökigt att hitta och ta sig ut till den där herrgården, slottet, bygdegården, cirkustältet eller vad det nu kan vara. Visst, det är tråkigt att sitta i spöregn med sin osexiga poncho. Men så är sommarteater också lite mera hardcore, det är nått för dig som vill ha en kontrast till dammiga teatrar och känna på väder och vind.

Sommarteater är något för dig som är trött på att somna i de allt för bekväma teaterstolarna i den mörka salongen, här får du hårda plaststolar och sol/spöregn vilket garanterat kommer hålla dig vaken genom hela föreställningen. Sommarteater kan såklart också bara vara en helt magisk och härlig sommarkväll.

Mitt tips till er är kort och gott att ge er ut i sommar och gå på så mycket buskis, folklustspel, farser och annan härlig teater som ni bara kan!

Nu är det dags för mig att vakna ur min dröm och gå vidare. Resten av sommaren ska jag åka på turné med en dans-, sång- och berättarföreställning som utspelar sig i dansbanemiljö under 40- och 50-tal. Vi kommer att spela denna föreställning på äldreboenden och servicehem runt om i Falkenbergs Kommun.

Avslutningsvis, saker jag fått lära mig om dansbanorna från förr:

För att dansa var man tvungen att köpa “Dansbiljett”, det räckte alltså inte med att betala inträde, man fick därtill köpa biljetter för 25öre styck och sedan ge en biljett per dans. Det var underförstått att killen köpte biljetter både till sig själv och till sin danspartner. “Damernas tre sista” var alltid kl 23.30 och var ett heligt inslag under kvällen som man absolut inte fick hoppa över.

Då var det damens tur att bjuda upp, tre olika killar under lika många låtar och den herre som hon bjuder upp först får också följa henne hem efter kvällens slut, dvs om han också vill det. Annars är det killen i dans nummer två som får bli damens kavaljer hem (alltså reserven) och den tredje dansen var mest på skoj då man fick dansa lite med vem man ville. En social rutin som får mig att tänka på vår tids Tinder…

Tack för ordet och hoppas ni får en fortsatt härlig sommar!

 

 

 

 

 

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *