globe_banner2

Historiens vingslag över tiljorna


”Det här är elisabethansk teater, återuppstånden ifrån de döda och till glädje för en aldrig sinande ström av besökare.” Karin Noomi Karlsson har besökt Globe Theatre i London.

Lukten av trä slår emot mig med kraft när jag äntligen kliver in genom porten till teatern. Ovanför mig syns den klarblåa himlen och det hörs ett mäktigt sorl från publiken som har samlats för att se kvällens föreställning på Globe Theatre i London. Eller se? Det borde snarare kallas delta i, för som det snart ska visa sig så är det nog faktiskt det man egentligen gör. Det här är elisabethansk teater, återuppstånden ifrån de döda och till glädje för en aldrig sinande ström av besökare.

Vid Themsens södra strand, strax till vänster om Tate Moderns brutala uppenbarelse, ligger Globe Theatre.  Teatern öppnades 1997 och är en kopia av Shakespeares ursprungliga teater som låg på nästan samma plats och som brann ner till grunden den 29 juni 1613 mitt under pågående föreställning. Henrik VIII spelades på scenen den dagen och en kanon som ingick i rekvisitan lyckades sätta eld på den bärande konstruktionen och hela skapelsen blev eldens rov. Lyckligtvis skadades ingen allvarligt trots den omfattande eldsvådan och man byggde upp en ny teater på samma plats redan påföljande år. I mitten av 1600-talet var det dock slut för teatern som revs av puritanerna som menade att detta var en depraverad och därmed förkastlig konstform.

Men intresset för Shakespeares pjäser levde kvar genom århundradena och mot slutet av 1900-talet byggde man Shakespeare’s Globe för att kunna spela hans verk på det sätt som de var tänkta att spelas; under bar himmel och med ett minimum av rekvisita. Och det är en speciell upplevelse att se en föreställning på Globe. Det känns ovant att kliva in i ett teaterhus som saknar tak och där man är utelämnad till slumpens spel och ödets nycker – ska himlen öppna sig och dränka den förväntansfulla publiken eller blir det en föreställning som man klarar sig torrskodd igenom?

Kvällen bjöd på Much Ado About Nothing i regi av Matthew Dunster som tillhör den fasta personalen vid Globe Theatre. Den som hade förväntat sig en sval och tillrättalagd föreställning i samma andra som Kenneth Branaghs filmatiseringar blev nog besviken. Regissören hade förflyttat handlingen till Mexico, röken från knallpulverpistolerna låg tät över publiken och det blev inslag av sång på spanska. I övrigt var berättelsen densamma; de unga älskande – Hero och Claudio – som har fått tillåtelse att gifta sig stöter på problem och intriger men får varann till slut, Benedikt och Beatrice finner varandra likaså, Beatrices vassa tunga till trots.

Matthew Dunster har gjort en alltigenom lyckad tolkning av pjäsen som har blivit mycket uppskattad. Publiken var entusiastisk och levde sig in i föreställningen på ett sätt jag aldrig förr har skådat. Fjärde väggen? Glöm den! Står du någonstans på innergården så får du finna dig i att bli både rekvisita och statist om det behövs. Skådespelarna utnyttjar hela teatern som scen och det dyker upp folk från alla möjliga riktningar hela tiden. Några i publikhavet fick lite smått panik när det störtade in herrar med facklor mitt i folkhopen men fann sig snart i situationen. Kvällen bjöd på många skratt och förvecklingarna i berättelsen kom verkligen till sin rätt när publiken la sig i det som framfördes på scenen.

Om du ska besöka Globe Theatre så är det värt att boka biljett i god tid om du vill ha bra plats. Eller rättare sagt, om du vill ha plats överhuvudtaget. Här är det nämligen utsålt i princip varje kväll. Den kanske mäktigaste upplevelsen får du om du står på innergården framför scenen men då vill det till att vädret är bra för här är himlen ditt tak. Vill man hellre sitta och ha lite skydd uppifrån så finns det tre balkonger att välja på men här är biljetterna dyrare. Priserna varierar mellan 5 och 45 pund, vilket med London-mått mätt får sägas vara ganska billigt. Det finns också guidade visningar av teatern för den som är nyfiken på byggnaden och dess tillkomst.

Känslan som dröjer sig kvar då? Det var en fantastisk och väldigt annorlunda upplevelse att för första gången se elisabethansk teater såsom den är tänk att spelas. Det är en avslappnad teaterform jämfört med ett vanligt teaterbesök i och med att skådespelarna inkluderar publiken i föreställningen. Vi får en gemensam upplevelse av kvällen och det uppmuntrar publiken att reagera på det som framförs på scenen. Det känns enkelt och  avskalat i och med att man använder ett minimum av rekvisita. Fokus hamnar på skådespelarna och deras repliker. På det hela taget känns det nytt och fräscht, vilket känns lite humoristiskt med tanke på att den elisabethanska teatern har några hundra år på nacken.

Jag kan varmt rekommendera ett besök på Globe. Även om du inte är besatt av Shakespeare kommer du att få en upplevelse som dröjer sig kvar i minnet. Här kan du känna historiens vingslag över tiljorna. Och blundar du hårt så kan du för ett ögonblick få för dig att Master Will när som helst hade kunnat kliva in från någon av dörrarna.

 

Läs mer:

Shakespeare’s Globe
 
Tips! Biljetter till föreställningarna på Globe beställs med fördel online och hämtas ut i teaterkassan. Tänk på att vara ute i god tid om du vill vara säker på att få en biljett.

 

Omslagsbild: Från Shakespeare’s Globe. Foto: Karin Noomi Karlsson.


Om Karin Noomi Karlsson

Gästskribent för Scenkonstguiden. Karin Noomi Karlsson är en doktorand i litteraturvetenskap från Göteborg som har halkat in i teknikinformatörsbranschen tack vare sina kunskaper i översättning av teknikinformation. Litteraturnörd av börd som med myndig stämma föreläser om allt ifrån verkstadsimplementation till retorik.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *