hemma01_banner

Hemma på Stadsteatern Vällingby


En hittar inte sin grej. En annan gör det, i en seniorlägenhet med havsutsikt som till slut blir hennes med lite tur efter en sommars spänd väntan. En berättar om hur polisen skrikit åt hen att åka till sitt hemland och aldrig återvända. En lämnar sin lägenhet i Stockholms innerstad för att flytta tillbaka till sitt älskade västerort.

Det är communityteater. Man känner kraften av de många människorna på scen och deras röster, var och en med sin berättelse. Scenografin är sparsam, som för att sätta rösten i centrum och inte miljön. Ändå är det miljön som beskrivs, och den är inte entydig. Förutom vad gäller en sak. Alla visar kärlek till sitt hem i västerort, dit rösterna hittat på olika vis.

Hur ska man skriva något om det som är en annan människas verklighet och värld? Det går inte att säga att den människans värld är mer eller mindre sann än någon annans. Och kanske är det just det som är föreställningens styrka. Jag går därifrån med ökad förståelse av somligt men även förbryllad över sånt jag inte riktigt förstår. Jag blir inbjuden i vad som är vardagslivet för en annan. Kanske upplever jag igenkänning, skrattar gör jag definitivt. Jag känner både sorg och äckel över berättelsen om en flickas möte med döden då hon gräver upp sin halvsmälta mus ur jorden där den legat begravd under sommaren. Förruttnelse. Men bland alla ord som rösterna ropar ut för att beskriva hemma är det ett som fastnat. Kaprifol. Det beskriver väl var jag kommer ifrån antar jag. I andra ser man sig själv. Det är ingen polis som någonsin skrikit åt mig att åka tillbaka till mitt hemland. Men dig vill jag uppmana att gå och se Hemma!

 

Hemma

Stadsteatern Vällingby

Fredag 16 december, 19.00

Lördag 17 december, 16.00

 

Omslagsbild: Benjamin Khadem i Hemma. Foto: Anders Matsson

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *