DSC00873 (1)

Gudarna skapar sin egen självuppfyllande profetia


Publicerades 2019-11-11

“I sann Oidipus-anda tar sig huvudpersonen igenom regissören Davins helvete av incels, högernationalism och skolskjutningar.” Aiina Larsson har sett GUDARNA – La Tragedia Umana.

 

– Jag har vaknat nu. Med den repliken avslutar huvudpersonen Dante Teater Reflex uppsättning Gudarna – La Tragedia Umana (den mänskliga tragedin), i regi av Emanuelle Davin. Efter ett intensivt, svettigt och underhållande skärskådande av vår samtids kanske mest kontroversiella karaktär – den vita heterosexuella medelklassmannen – så är det denna slutreplik som fortsätter gnaga i mig när jag lämnar biografen i Kärrtorp där föreställningen spelats. 

 

Har den vita mannen vaknat nu? Hur hände det egentligen? 

 

Föreställningen baseras på Dante Alighieris Den gudomliga komedin från tidigt 1300-tal. Här får vi får följa med huvudpersonens motvilliga resa genom helvetets nio kretsar för att bevittna de straff som syndiga själar får utstå efter döden. I Davins version har den medeltida moraluppfattningen ersatts av aktuella samhällsskildringar. Vita män i grupp får gestalta manliga stereotyper och scenarion av våld, extremism, psykisk ohälsa, missbruk och övergrepp. 

 

På scen står elva professionella skådespelare som alla passar in i rollen som en “vit hetereosexuell medelklassman”. Tillsammans med en folkensemble spelar de fram en rättfram, fysiskt kraftfull och rapp gruppteater i kostym och mask som för tankarna till ett slags postapokalyptiskt Mad Max-universum. Allt i ett underliggande sökande efter svar på vad som händer med en människa när den utpekas som förövare.

 

Svaret som föreställningen ger mig verkar vara en slags självuppfyllande profetia. Gruppen uppger sig vilja “föra diskussionen kring mansrollen via männens egna erfarenheter dvs. tillämpa tolkningsföreträde och låta ”den vita mannen” själv ta ansvar för sin historia.” Men trots den identitetspolitiska hållningen som anförs, tycker jag mig ändå gång på gång genom helvetets alla kretsar, få samma vita man uppmålad framför mig som just en förövare. I sann Oidipus-anda tar sig huvudpersonen igenom Davins helvete av incels, högernationalism, skolskjutningar, homofobi, homosociala kukmätningar och dysfunktionella far-son-relationer – men slutar ändå upp på ett mentalsjukhus med en slags kontenta att “ditt liv blev en vårdplats”. 

 

Är så den vite mannens öde dömt till att vara en mänsklig tragedi? Vore det bättre för samhället, som medverkande skådespelare Erik Jeansson Karlsson uttrycker det i ett kulturreportage för P1, om han inte bara tog sig själv av daga? Kanske är det just detta som vår huvudperson slutligen menar att han vaknat upp till att ifrågasätta. 

 

Det är i alla fall så jag väljer att tolka historien. För om vi inte tror att den vite mannens öde är något biologiskt-deterministiskt förutbestämt, då finns det heller ingen logik i att utpeka densamme som potentiell förövare på grundval av dennes hudfärg, kön, socioekonomiska status eller sexuella läggning. Måhända är det precis detta som föreställningen vill säga oss. Att den impopulära och häcklade “vita kränkta mannen” som fenomen, knappast bidrar till en konstruktiv utveckling av densamme, utan snarare skapar sin egen självuppfyllande profetia. 

 

Som Davin uttrycker det i en intervju för tidningen Mitt i Stockholm:

– När vi börjar sätta folk i grupper, då är vi inte långt ifrån det värsta vi kan föreställa oss. 

 

Att skapa syndabockar är enkelt – att se sitt eget ansvar och förändra sig själv är svårare. För att skapa en positiv samhällsutveckling måste vi arbeta tillsammans och inte mot varandra. Kanske är det just detta som helvetets alla nio kretsar slutligen lär oss.

 

 

GUDARNA – La Tragedia Umana (den mänskliga tragedin)

Spelperiod: 25 okt – 23 november, 2019

Regi: Emanuelle Davin
Producent: Kajsa Nordin
Manus: Emanuelle Davin
Scenografi och kostym: Natasia Wadsted och Charles Gustafsson
Mask: Elin Bergström
Musik: Jakob Lindhagen
Körledare: Maria Peters
Skådespelare: Charlie Challis, Max Nilén, Hjalmar Wide, Erik Jeansson Karlsson,och Daniel Ohlsson med flera.
Totalt antal i ensemblen: 50
Spelplats: Teater Reflex
Föreställningslängd: 2 timmar (inklusive paus)

 

Foto: Anders Modig


Om Aiina Larsson

Stockholmsbaserad frilansande artist, konstnär och debuterande dramatiker. Född 1989. Med mångårig bakgrund inom scen och teater vill hon använda skrivandet som ett verktyg för att kontextualisera och lyfta scenkonsten i samhällsdebatten.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *