Peters bild sv vit

Färggrann premiär på Teater Trixter


Klara Gattbro ringde upp regissören för Teater Trixters premiäraktuella föreställning Expressions för att snacka lite om premiärnerver och om att passa in i andras bild av dig.

 

Hej Karin Blix! Premiär ikväll? Hur känns det?

 

Det är alltid läskigt att ha premiär! Nerverna är på helspänn och alla längtar på något sätt att det ska gå över.

 

När går det över?

 

Egentligen så är den värsta spänningen över efter premiären, allt fokuseras på just detta datum! Sen märker vi att föreställningen landar och jag har då också lämnat över föreställningen helt och hållet till skådespelarna – och naturligtvis till publiken.

 

Ja, mötet med publiken känns som en viktig del av Expressions. Hoppas du väcka tankar?

 

Absolut, det är en grund i vårt arbete. Expressions handlar ju om mötet mellan människor, hur vi hör ihop och påverkar varandra. Speciellt hur vi färgas av andra i kanske oväntade situationer, där vi förväntar oss vara att privata – som en busshållplats eller en simhall.

 

Tror du att det finns en motvilja att acceptera att andra kan färga dig?

 

Jag tror att vi gärna vill bestämma själva vilka vi är och hur vi uppfattas. Speciellt i en tid som denna, när vi hela tiden kämpar med att bygga våra egna varumärken. Facebook är ett bra exempel på detta – det är ju aldrig någon slump vad som läggs upp eller vilka bilder vi visar på oss själva. Det är ett sätt för oss att skapa en bild av oss själva som vi är bekväma med. Det blir närmast provocerande när det kommer något som utmanar den bilden vi själva vill visa.

 

Bilden av den västerländska mannen känns som en viktig komponent i ert arbete.

 

Jag har tidigare skrivit väldigt mycket om kvinnor och deras roller, så det var väldigt spännande att hitta en helt ny utgångspunkt i mannen och bilden som finns om denne. En ny projektion. Grupper och stereotyper är ju ofta sådana att de formats av negativa fördomar eller epitet som tillskrivs dem. ‘Den västerländska mannen’ är en grupp som benämns med övervägande positiva egenskaper, och tillskrivs maktpositioner. Däremot är det väldigt många män som inte känner sig som en del av den bilden – trots att de är urformen av den västerländska mannen känner de inte igen sig i den stereotyp de förväntas tillhöra, och kan komma att hata och distansera sig från den rollen eftersom den inte är en del av den identitet de skapar åt sig själva, utan är något andra lägger på dem.

 

Ja, det är onekligen så att vi tillskrivs egenskaper baserat på normer och stereotyper. 

 

Projektioner är någonting som alltid har funnits – vi har ju alltid sett varandra och haft åsikter om vad vi ser. Jag tror aldrig att vi kommer bli helt fria från projektioner, och jag vet inte om det heller är särskilt önskvärt. Däremot tror jag att det är bra för oss i möten med varandra att komma ifrån bilden vi har av varandra vi redan skapat. Att fråga oss vem vi faktiskt pratar med, och inte försöka få vår egna bild av en person förverkligad. Att inte utesluta överraskande sidor hos personerna vi möter, att inte stänga oss för möjligheten att vi har haft fel.

 

När jag läser om Expressions får jag tankar av mannen som tidigare opåverkbar, som en stabil punkt utan färgning men med möjlighet att färga själv. Mannen som norm. Vad tänker du om det?

 

Förr var det nog så, bilden av en patriark som orubblig formade sin omgivning. Nu börjar så sakteligen maktbalansen att rubbas globalt, och mannen får andra sidor och förväntningar att förhålla sig till. Detta kan vara väldigt bra eftersom många unga män, som kanske inte kunnat förhålla sig till stereotypen av gruppen de fasats in i.

 

Menar du att mansrollen börjar bli mer tillgänglig för olika sorters män?

 

Den ifrågasätts och breddas vilket innebär att den inte blir lika stängd som förut. Fler kommer känna att de har möjlighet att bestämma över sin egen identitet istället för en bild som de inte kan leva upp till. Det gäller ju oss alla, att det är jobbigt för oss att andras bild av oss inte stämmer överens med vår egen.

 

Berätta lite om karaktärerna!

 

Det är tre personer på scen som då alla färgar varandra med sina åsikter. En vanlig man, en konstnär och en fe. Expressions handlar om deras tankar, om deras projiceringar. Vi vill som sagt landa lite i tanken om icke-möten, vanliga situationer där vi tror att vi är i en egen sfär. Ta exemplet på bussen igen, och att tänka att “där är jag själv”. Men kanske att vi hela tiden skapas av varandra, av varandras blickar.

 

Vilken oändligt stor tanke!

 

Ja, vi förväntar ju oss att vi formas av våra nära relationer och att vi kan välja dessa själva. Men tänk så överväldigande om vi skapas hela tiden av folk vi möter i offentliga rum; att vi formas av personer vi aldrig skulle kunna välja. Det har också varit en tanke i vårt arbete och som jag gärna skulle vilja att publiken tar med sig: ”Vad tänker jag om andra människor jag möter?” Det behöver ju inte vara negativt, men det blir ett enormt vidgande av sitt perspektiv! Att allt jag gör påverkar de jag möter, att alla mina tankar färgar och formar någon annan. Det är en dold kommunikation vi undersöker och därför måste vi hitta andra medel för att synliggöra detta.

 

Ja, färg verkar vara ett viktigt element i Expressions. Hur har färg och expressionismen påverkat ditt arbete?

 

För oss blev färgen ett sätt att tydliggöra och förverkliga våra tankar om projektion och andras åsikter som färgar vilka vi är. Vi har också tillhörande samtal vid tre tillfällen som tar upp relevanta ämnen för föreställningen, bland annat ett om expressionism. Expressionismen är oerhört bred, men jobbar ofta med att avbilda det skeva. Det är ett sätt att komma åt upplevelsen och själen i situationen, att våga diskutera hur vi upplever världen. Det deformerade kan inspirera oss, och hur vi kan använda detta i vårt arbete.

Jag tror att om man strävar efter att reproducera en verklighet avbildas bara halva sanningen – vi måste hitta ett sätt att skildra det som händer under ytan.

 

Tack för dina vackra ord, Karin! Jag ser fram emot föreställningen.

 

Tack!

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *