Premiär 19 februari 2016 på Kulturhuset/Stadsteatern, Kilen
Regi och scenografi Frida Röhl
Scenografi och ljus Carina Persson
Kostym Charlotta Nylund
Mask Maria Reis

Fantastisk text full av luckor


Minnesluckor och bleknad verklighet – Jessica Svefors har kikat in Minnesstund på Stockholms Stadsteater, en föreställning där åskådaren tvingas tvivla på allt.

Det är något med minnen just nu, de är liksom på tapeten. I höstas kom Jonas Hassen Khemiris senaste roman Allt jag inte minns ut, om rekonstruktionen av en person genom andras minnen. Och för ett par veckor sedan hade Minnesstund premiär på Stockholms Stadsteater, en nyskriven pjäs av Alejandro Leiva Wenger. När jag berättade om föreställningen för en bekant utbrast hon: “men det är ju som i (Netflix-serien) Making a murderer!”. Den handlar ju också om att konstruera något i efterhand av, högst svekfulla, minnesfragment.

Minnestund kretsar kring Zackarias, en ung man som nyligen avlidit, och utspelar sig under en minnesstund som hans familj ordnar för honom. Till denna har Zackarias mamma Minna (Katarina Ewerlöf) bjudit in Jon (Bahador Foladi) eftersom de “brukade stå varandra så nära”. Problemet är bara att Jon inte minns Zacharias.

Eftersom han inte vågar berätta det för den sörjande modern går Jon till minnesstunden tillsammans med sin flickvän Rosemarie (Emelie Jonsson). Väl där spelar han plötsligt huvudrollen i den sorgliga fars som kvällen utvecklar sig till.

Sedan följer en föreställning där åskådaren tvingas tvivla på allt. Vem tillhör minnen? Vem var egentligen Zacharias? Varför är de så få som samlats för att sörja honom? Var det någon av dem som faktiskt kände honom på riktigt? Och hör alla dessa minnen hemma i samma verklighet?

Alejandro Leiva Wengers fantastiska text är full av luckor som vi får försöka fylla i själva. Den gestaltas underhållande och inkännande av skådespelarna, där Katarina Ewerlöf lyser allra starkast. Hela föreställningen bärs upp av hennes exakta kast mellan äkta förtvivlan och manipulativ känslokyla. Frida Röhls regi hittar rätt bland sorgen och komiken, tappar aldrig tempo men låter ändå tystnaderna tala. Det är bra teater rakt upp och ner, tankeväckande, medryckande och relevant.

Det har gått en vecka sedan jag såg föreställningen när jag nu sätter mig för att skriva om den. Minnena har bleknat, blivit lite fransiga i kanten. Kanske fyller en del av mitt medvetande redan i små minnesluckor med fiktion. Kanske bör ni inte lita på mig när jag säger att ni borde gå och se den här pjäsen. Ni får avgöra själva.

 

Minnesstund

på Stockholms Stadsteater

Av: Alejandro Leiva Wenger

Regi :Frida Röhl

Medverkande: Bahador Foladi

Emelie Jonsson

Katarina Ewerlöf

Per Sandberg

Kirsti Stubø

Kristofer Kamiyasu

 

Omslagsfoto: Bengt Wanselius


Om Jessica Svefors

Ambassadör och skribent på Scenkonstguiden. Jessica Svefors bor i Stockholm. Hon är läkare och som publik gillar hon både tysk introspektiv prettoteater och normkreativ, genreglidande scenkonst. Annars gillar hon att resa och lyssna på musik med många instrument. Om det senare skriver hon ibland på skivkoll.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *