foa_banner

Ett visuellt underbart men rörigt spektakel


Publicerades 2018-11-30

EliSophie Andrée har sett Fanny och Alexander på Dramaten. Hon bländas av scenografin, har svårt att hålla reda på vem som är vem och suckar åt mossiga skämt.

 

Det är svårt att sammanfatta Dramatens uppsättning av Fanny och Alexander på ett passande vis. De flesta föreställningar jag sett har alltid gått att perfekt sammanfatta i en enkel mening. Gällande denna föreställningen, så vet jag verkligen inte hur det skulle gå.

Fanny och Alexander är många saker och ting.

Framförallt så är den visuellt bländande.

Scenografin skapar, och främst nyskapar, någonting som jag aldrig har sett förut på en scen. Det är som ett snurrande dockhus, eller nej, en snöglob man skakar om och glittret åker upp och ner i fantastiska virvlar. Det är en lång, smart byggd och framställd scen där publiken kastas mellan de olika karaktärerna – men, det är också här det börjar skava.

Fanny och Alexander hittar ingen stabil punkt, och det är tyvärr verkligen inte karaktärerna Fanny och Alexander. Det blir istället svårt att hålla reda på vem som är vem och vem som gör vad och gissningarna blir ett flertal, och tyvärr oftast fel.

Bredvid mig sitter en familj, som innan föreställningen börjar pratar om hur mysigt det ska bli att starta julen med en typisk julföreställning. Jag förstår deras tankesätt, för Dramaten har verkligen marknadsfört detta som en familjeföreställning med jultema. Men efter femton minuter in i andra akten hör jag sonen viska till pappan:

“Varför heter den Fanny och Alexander när den inte handlar om Fanny och Alexander?”

Och jag har lust att viska tillbaka:

“Det undrar jag också.”

För visst är det en alldeles klockren beskrivning av Dramatens uppsättning. Fannys repliker kan jag räkna på min ena hand och Alexander lever upp lite grann i andra akten för att sedan förpassas bak till ridåerna åter igen. Deras scentid krymper allt mer för att fullständigt tas över av de vuxna och jag tycker att det är lite synd för Fabian Penje och Marielle Malmberg gör fantastiskt finstämda tolkningar av Fanny och Alexander men får aldrig någon chans till att skina. Men jag hoppas verkligen att de får göra det i framtiden, det är framtida storstjärnor som vi ser leva ut på scenen.

foa_spel5_0218

Foto: Sören Vilks

Ett annat problem, som dessutom hade varit väldigt lätt att fixa till på något knixigt sätt är det genomgående rätt så misogyna temat. Nu är jag ju visserligen medveten om att Ingmar Bergman inte var den trevligaste och kanske mest feministiska snubben som någonsin levt, men behöver verkligen hans skämt och hans kassa kvinnosyn leva kvar i en föreställning år 2018…?

Jag vet också om att de satte upp samma föreställning år 2012, men även sedan år 2012 så har det skett en hel del på den fronten. Och skämt som enbart görs på kvinnors bekostnad för att locka skratt från den manliga blicken är rätt så… kasst. Det finns ingen ursäkt för det helt enkelt och jag sitter där, och blir illa till mods.

#tystnadtagning och #metoo förändrade inte jättemycket på den fronten iallafall, tyvärr.

Men för att få försöka sammanfatta Fanny och Alexander i en enda mening så skulle detta kunna fungera:

Fanny och Alexander är ett visuellt underbart men rörigt spektakel – som borde gått igenom en extra manuskorr.

 

Fanny och Alexander

Dramaten

Lördag 1 december & tisdag 4 december, 19.00

 

Omslagsfoto: Sören Vilks.


Om EliSophie Andrée

EliSophie Andrée, född 1996. Provocerande och alldeles, alldeles underbar. Publicerad estradpoet och älskar att spela, se och läsa teater. Gästskribent och ambassadör för Scenkonstguiden.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *