smuts_banner

Ett demokratiskt projekt?


Publicerad 2018-09-26

“Vi påminns om hur lätt det är att rösta bort demokratin om vi inte är försiktiga.” Karin Noomi Karlsson har besökt Det demokratiska projektet på Teater Smuts.

“Om vi på ett obegränsat sätt tolererar intoleranta människor, om vi inte är beredda att försvara ett tolerant samhälle mot de intolerantas angrepp, då kommer de toleranta att gå under, och toleransen med dem”.

– Karl Popper, Det öppna samhället och dess fiender, 1945

Att hitta till Teater Smuts lokal i Fiskhamnen var inte helt okomplicerat för den som inte tidigare varit där. Efter lite snurrande får vi syn på skylten och några ballonger som skvallrar om att den anonyma plåtdörren döljer nåt mer än bara ytterligare ett kontor. Den ödsliga hamnen känns allt annat än inbjudande, men innanför dörren känner man sig välkommen. Det märks på övriga deltagare att de är fyllda av förväntan. Ja, jag väljer att kalla publiken för deltagare här, vi kommer själva att vara en del av föreställningen Det demokratiska projektet de närmaste timmarna. Visserligen finns det inget tvång att delta aktivt, men det kommer snart att visa sig att det är omöjligt att låta bli. Med varsin vit, heliumfylld ballong i ett snöre går vi sakta in mot föreställningens början.

Det är något mycket speciellt som Teater Smuts bjuder på. Det blir en stilla promenad genom olika rum där ett böljande vitt tyg utgör den huvudsakliga scenografin. Redan i det första rummet tvingas jag att reflektera över vad det är jag nu utgör en del av. Första uppgiften är till synes enkel. Med ett glas cider i handen ska alla gå in i små valbås och rösta genom att kryssa för olika alternativ, men alternativen som bjuds känns allt annat än hederliga. Det blir en ”pest eller kolera”-situation där jag med en klump i magen tvingas välja en av tre odemokratiska och ohederliga världsledare. Hur väljer jag ut vem som är minst illa? Här finns inga goda alternativ att ta till. Det får bli någon form av skademinimering. Vem tror jag kommer att haverera planeten minst? Valsituationen jag ställs inför ger en bitter eftersmak i munnen och jag lämnar rummet övertygad om att det blir fel hur jag än väljer.

Och det är precis det här föreställningen syftar till. Att skaka om deltagarna så att man hamnar utanför sin komfortzon och börjar fundera över vad demokrati är. Frågan är inte okomplicerad och du får helt olika svar beroende på vem du frågar, i alla fall om vi ska lita på de filmade intervjuerna som projiceras på tygsjoken. Det enda folk verkar vara ense om är att demokrati är något viktigt och bra. Inte exakt vad det innebär eller hur vi kommer dit. En vind av 70-talets politiska teater sveper in över föreställningen och sätter tonen för kvällen. Men istället för att kräva samhällsomstörtande åtgärder verkar alla måna om att försöka reparera Folkhemmet så att det kan fungera även i en globaliserad värld.

smuts2

Foto: Agnes Asp

Skådespelarinsatserna är strålande. Alla tre är djupt engagerade i föreställningen och det finns en enorm kraft bakom varje delmoment som gör att deltagarna inte kan lämna teatern oberörda. Man tvingas till eftertanke. Måhända att jag personligen hade valt en del andra exempel för att illustrera hur demokratin riskerar att nedmonteras om vi inte vårdar den, men det spelar egentligen ingen roll eftersom budskapet är klart och tydligt. Fasaden till idyllen har spruckit rejält. Ännu finns det tid att laga den, men det kräver engagemang och viljestyrka. Frågan är om vi har det som krävs för att vända skutan. Efter det nyss passerade valet har jag själv känt en viss osäkerhet kring detta och den osäkerheten bekräftades ytterligare efter att ha sett Det demokratiska projektet.

Den här föreställningen hade alla gymnasister mått bra av att se. De som fortfarande inte är helt fast i fördomar och föreställningar om hur saker och ting ska vara och som inom några år står inför att för första gången delta i riksdagsvalet. Demokratin är en skör men samtidigt livskraftig blomma som behöver skyddas och vårdas för att vi alla ska få ta del av dess fördelar. Den kvinnliga rösträtten är inte ens hundra år gammal. Den kan lätt gå om intet om vi inte med gemensam styrka börjar arbeta för det goda i vårt samhälle. Vi påminns om hur lätt det är att till och med rösta bort demokratin om vi inte är försiktiga. Det tragiska är att diskussionen inte på något som helst sätt är ny. Filosofen Karl Popper formulerade den så kallade ”toleransparadoxen” 1945 när han formulerade att ett överskott av tolerans kan leda till att toleransen avskaffas och därmed också demokratin. Det är något som vi alla behöver fundera ett varv extra kring i dessa dagar. Det demokratiska projektet ger inte svaren på hur vi ska nå dit, men den väcker frågan till liv.

Det demokratiska projektet

Teater Smuts

Sista fyra föreställningarna:

Onsdag 26 september, 19.00

Torsdag 27 september, 19.00 – eftersamtal med Stina Oscarson

Fredag 28 september, 19.00

Lördag 29 september, 19.00 – eftersamtal med Henrik Arnstad

 

Medverkande & manus: Wahid Setihesh, Ida Hackzell, Sara Rousta och Nina Haber (ej med i föreställningen)

Regi & projektledning: Kristina Wejstål

Scenografi/Ljus: Oskar Ekstrand

Musik: Sara Beata Hagström

Ljuddesign: Tanja Andersson

Producent: Maja Alasalmi

 

Omslagsfoto: Agnes Asp. Bilden visas här något beskuren.


Om Karin Noomi Karlsson

Gästskribent för Scenkonstguiden. Karin Noomi Karlsson är en doktorand i litteraturvetenskap från Göteborg som har halkat in i teknikinformatörsbranschen tack vare sina kunskaper i översättning av teknikinformation. Litteraturnörd av börd som med myndig stämma föreläser om allt ifrån verkstadsimplementation till retorik.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *