smoothies-2253430_1920

Ett år av scenkonstdetox   Nytt!


Rasmus Klamas är tillbaka i gänget och har gått ifrån att vara fullproppad och jättemätt på scenkonst till att vara mer peppad än nånsin. Läs nedan om detoxen som gjorde jobbet!

Jag är tillbaka, ett halvårs föräldraledighet senare och jag är taggad till tänderna på att se vad scenkonståret 2018 har att bjucka på. Men det är inte en slump att jag är så här sugen på att lapa i mig scenkonst. Jag har nämligen haft en scenkonstdetox och det har jag inte bara min ett och ett halvt-åring att tacka för. Jag kände i början av 2017 att jag var så mätt på intryck att det liksom inte gick in mer i varken hjärta eller hjärna. Så jag kände mig nödd att minimera antalet scenkonstbesök radikalt. 2016 såg jag över en föreställning i veckan, 2017 såg jag bara en handfull. Jag kan inte minnas senast jag såg så här lite. Men oj, vad skönt det var.

Det kanske känns märkligt att just Scenkonstguiden, som ju vill att fler ska se mer scenkonst, publicerar en text där scenkonstdetox ändå beskrivs som en rätt härlig grej. Men jag skulle vilja omdefiniera detox lite grann. När en snackar matdetox så vill en ju rensa ut massa skit och jag skulle inte vilja kalla scenkonsten som jag hade i mitt system för skit. Verkligen inte. Men jag behövde rensa ut intryck. Jag var mätt på skådespelare som föreläste om viktiga ämnen, trött på personliga soloföreställningar och dekonstruktioner av klassiker. Visst, denna sortens föreställningar kan vara bra, viktiga och är ofta rätt balla. Men när en sett 23 på raken så blir den 24:e inte lika kul. Att vara konstnärligt mätt och se en föreställning är inte en bra kombo.

 

För ett par år sedan gjorde jag ett dygns juicedetox och det var en lång och winding road men shit va gott ostmackan dagen efter smakade. Lite så har det varit under min scenkonstdetox också. Jag har inte bara mått bra. Jag har bannat mig själv för att jag missat sjuhelvetes massa scenkonst som jag förmodligen hade älskat. Jag drabbades av FOMO (Fear Of Missing Out) som inte var av denna värld. Men, jag blev renad ändå. Det var värt det.

 

Nu känns det som att jag kan se varenda scenkonstklyscha och inte bli det minsta trött. Jag är öppen för allt. Apropå klyscha, så tänkte jag härmed leverera en själv. Man behöver verkligen avstå från saker för att sen kunna uppskatta dem. Är du en av alla dem som är besatta av mangoraja? Ta ett mangorajafritt år för tusan. För jäklar vad det kommer vara gött sen.Dock kan jag inte rekommendera just en scenkonstdetox till alla. Majoriteten av Sveriges befolkning ser ju inte en föreställning i veckan utan går kanske några gånger om året. Ni kan lugnt fortsätta att gå på scenkonst, gå gärna på mer till och med. Men för er som bara känner, ”Nää, inte en till klassiker som ska göras på ett nytt, spännande och fräscht sätt”. Tänk då, ”Scenkonsten kommer alltid spela klassiker och försöka göra de på ett spejsat sätt, jag kan inte förändra dem men jag kan förändra mig.”

 

Så ta en detox, du måste kanske inte vara så radikal som jag. Var mer specifik. Fortsätt gå på scenkonst som du är peppad på, men är det faktabaserad teater som står dig upp i halsen. Skit då i det under ett år. Oavsett hur många hyllningar den och den föreställningen får. Stå emot! För när du kommer ut på andra sidan, då har du oändlig scenkonstabstinens som räcker många långa år.

 

Omslagsfoto: CC0 Creative Commons

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *