emp_farligaforbindelser_webb_banner

En grym lek med känslor


Publicerades 2019-02-06

“Alla inblandade går till slut under”. Julia Hagström har sett Farliga förbindelser på Malmö stadsteater, en föreställning fullspäckad med förädlade förförelsetekniker och vampyrliknande kärlek.

Den franske författaren Choderlos de Laclos beryktade brevroman Les Liaisons dangereuses har sedan den första publiceringen 1782 iscensatts och filmatiserats ett flertal gånger. Många har nog främst en relation till berättelsen genom Stephen Frears filmatisering Dangerous Liaisons från 1988, med Glenn Close och John Malkovich i huvudrollerna. Filmen bygger på Christopher Hamptons dramatisering från 1985.

Både Glenn Close i filmatiseringen från 1988 och Susanne Karlsson i kväll i rollen som Merteuil, har en allt annat än blygsam kavaljergång (dekolletage reds. anm.).

Kvällens föreställning bjuder på särskilt utvalda scener från just Hamptons pjäs. I regissören Ada Bergers lika teatrala som farsartade iscensättning står leken i centrum. Fem centrala figurer har valts ut för att göra om en filmisk berättelse till ett kropparnas språk.

Vi möter huvudfigurerna Markisinnan de Merteuil (Susanne Karlsson) och hennes före detta älskare Vicomte de Valmont (Erik Olsson) som tillhör den depraverade överklassen i ett Frankrike strax före revolutionen. De forna älskarna utövar en cynisk lek där de genom sina respektive förädlade förförelsetekniker på olika sätt manipulerar den ont anade unga Cécile de Volanges (Linn Mildehav), den blyga Chevalier Danceny (Linus Nilsson) och den rättrådiga och fromma Madame de Tourvel (Mari Götesdotter).

emp_farligaforbindelser_webb_4598

Erik Olsson (Vicomte de Valmont), Linn Mildehav (Cécile de Volanges) och Susanne Karlsson (Markisinnan de Merteuil). Foto: Emmalisa Pauly

Merteuil vill att Valmont ska ligga med oskulden Cécile (och inom ramen för dåtidens snävhet därmed driva henne i fördärvet), som en hämnd för att dennas blivande make just dumpat henne. Valmont tar sig an uppdraget på ett villkor: lyckas han vill han spendera en het natt med Markisinnan. Den beryktade casanovan antar även ytterligare en utmaning: han ska förföra den mest svårflörtade kvinnan i deras umgänge, den lyckligt gifta Madame de Tourvel.

Spelledaren är utan tvekan de Merteuil och initialt tänker jag att föreställningen kommer vara en sorts The Game, fast för kvinnor. Markisinnan är kaxigt förförisk och äger scenen. Romanen med den svenska titeln Spelet: en inträngande analys av raggningsexperternas hemliga sällskap, är en självbiografi av Neil Strauss från 2005 med diverse raggningstips för män som (surprise!) vill ragga och ligga med kvinnor.

De Marteuils kvinnoroll är otidsenlig och hon är medveten om det. Hon låter förkunna ”jag är född att behärska ditt kön, och hämnas mitt eget”. Den kvinna hon skapat borde egentligen inte kunna förekomma då, men genom den ömsesidiga samhörigheten med medbrottslingen Valmont ges hon ett existensberättigande. I hans ögon gör hon inget fel. Den kärlek de hyser för varandra tar sig vampyrliknande uttryck där en grym lek med andras känslor ger den kraft och liv.

emp_farligaforbindelser_webb_5713

Mari Götesdotter (Madame de Tourvel). Foto: Emmalisa Pauly

Föreställningens spatialt monotona utförande gör det dock ganska svårt att hänga med i berättelsens komplexa narrativ. ”Lekplatsen” är begränsad till ett endimensionellt scenrum på en dovt aprikosfärgad heltäckningsmatta inramad av tunga sammetsgardiner.

De iögonfallande kostymerna av Daniel Åkerström-Steen är det mest minnesvärda från kvällen. Härligt postmoderna bordell-ryschiga som träffsäkert individanpassats till varje rollgestalt – gapigt purpurskiftande på Markisinnan och dämpat gammelrosa på de Tourvel.

Min förhoppning om en nyskapande feministisk iscensättning för vår tid falnar en smula av den underliggande sensmoralen. Alla inblandade går till slut under. Det blir ingen könslig seger eller hämnd för Markisinnan. Jag tänker att en nydramatisering av förställningen gott skulle kunna blinka åt debatten om slut-shaming som syftar till fenomenet där man försöker få någon, oftast en kvinna, att skämmas för ett spekulativt ohämmat sexuellt beteende.

Cécile tycks aldrig återvända helskinnad från eskapaderna med Valmont, även om sexscenen mellan dem är het och dessutom riktigt snygg med dansgolvsblinkande ljussättning till tonerna av Tove Los True Disaster. Här helt annorlunda än filmens övergrepps-vibbiga motsvarande scener mellan John Malkovich och en ung Uma Thurman.

 

Farliga förbindelser

Hipp, Malmö stadsteater

Spelas tom 18 april

 

I rollerna:

MARKISINNAN DE MERTEUIL – Susanne Karlsson

VICOMTE DE VALMONT – Erik Olsson

MADAME DE TOURVEL – Mari Götesdotter

CÉCILE DE VOLANGES – Linn Mildehav

CHEVALIER DANCENY – Linus Nilsson

 

AV: Choderlos de Laclos, i dramatisering av Christopher Hampton

ÖVERSÄTTNING: Per Lysander

REGI OCH BEARBETNING: Ada Berger

SCENOGRAFI, KOSTYM OCH MASK: Daniel Åkerström-Steen

LJUSDESIGN: Hannele Philipson, Sofia Linde

KOREOGRAFI/BITR. REGI: Melker Sörensen

DRAMATURG: Felicia Ohly

 

Omslagsfoto: Emmalisa Pauly

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *