Faun_banner

En festival i talande tystnad


Publicerades 2018-12-20

“Det gick inte att slita blicken från scenen”. Karin Noomi Karlsson fick en ny syn på vad mim kan vara när hon besökte GBG Mime Fest tidigare under hösten.

 

Pantomim: En pjäs där intrigen berättas utan att man begår våld mot språket. Den minst stötande formen för dramatisk handling.

– Ambrose Bierce (1842-1914)

 

Det sägs att det är nyttigt att utmana sina fördomar ibland. Om man – som jag – är uppvuxen under 70-talet med Clownen Manne på bästa sändningstid så har man kanske fått en lite sned bild av rörelsebaserad scenkonst som kan vara svår att komma runt. Säg ordet ‘mimartist’ och genast får jag upp bilder av folk med vitmålade ansikten, svarta baskrar och randiga tröjor som håller upp händerna mot en imaginär glasskiva och ler spjuveraktigt. Vem har inte sett ”levande statyer” på stan någon gång? Guld- eller silvermålade figurer som tigger pengar i utbyte mot en stunds underhållning för turisterna. Det har varit min bild av mimartister hittills, och det var därför som jag med ett visst mått av skepsis stegade in på Teater Aftonstjärnan i novembermörkret för att ta del av utbudet på GBG Mime Fest 2018.

GBG Mime Fest är en internationell rörelsebaserad scenkonstfestival som i år genomfördes för andra gången och förhoppningen är att detta ska kunna bli ett återkommande inslag i Göteborgs utbud av scenkonst. Hilda Rydman är en av initiativtagarna till festivalen och det är tack vare henne och hennes medarbetares brinnande engagemang som arrangemanget får liv. Här har man lyckats med konststycket att samla såväl nationella som internationella proffs i branschen och det är ett digert utbud som ska hinnas med under de tre dagarna. Med stöd från Kulturrådet och Göteborgs stad har man kunnat sy ihop ett program som innefattar såväl föreställningar, musik och filmvisning som en workshop för yrkesverksamma artister.

I en av fikapauserna tog jag chansen att prata lite mer med Lotta, en av de många besökarna på festivalen. Hon hade kommit in på mim som scenkonst via sitt intresse för electric boogie redan på 80-talet. Det började med dans på en släktträff och sen har det rullat på med lite kurser på bland annat Teaterakademin i Göteborg. Mestadels är hon självlärd och även om hon inte jobbar med detta professionellt så har hon ett stort intresse för allt som hör genren till. Lotta tycker att det är svårt att särskilja mim och text.

– “Det är en vanlig missuppfattning att mimare inte jobbar med text, det stämmer inte alls, säger hon. Man behöver ha både texten och mimandet för att få en bra helhet, och även om man inte har några repliker så har man ett skrivet manus av någon sort”.

Det blir ett roligt samtal till fikat med flera personliga anekdoter innan det är dags att lyssna på en genomgång av lärare från Stockholms dramatiska högskola som ska pusha för sin utbildning. Bland annat försöker man väcka intresse för sina utbildningar hos nya grupper och det finns ett projekt där man ordnar workshops i exempelvis utsatta förortsområden för att dra till sig nya grupper som kanske inte hade hittat till deras utbildningar annars. Publiken får chansen att ställa frågor till lärarna och även till en tidigare student som deltar i samtalet.

Bao

Teatro Baó

Det som fångande mig mest under helgen var föreställningen The legend of the faun and the journey framfört av Mai Rojas and The Sculptors of the Air, ett mimkompani i Barcelona som har specialiserat sig på fysisk teater. Artisten som framförde diptyken verkade upphäva tyngdlagen. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att man kunde uttrycka så oerhört mycket med en människokropp utan att yppa ett endaste ord. Det gick inte att slita blicken från personen på scenen.  Stycket har vunnit pris som bästa show vid International Festival of Physical Theatre in Macedonia 2016 och har varit på turné i såväl Europa som Sydamerika.

En annan extraordinär föreställning under helgen var Repertoar av Teatro Baó, en familjeföreställning som roade besökare i alla åldrar. Här bjöds vi på en form av cirkusdans med rekvisita. Metallställningar och stora hjul gav en känsla av gammal industrilokal och Marta Chaves och Magnus Jakobsson uppvisade en förbluffande smidighet. Det är inte alls förvånande att genren kallas magie nouvelle – nymagi – i Frankrike. Det gick inte att slita blicken från scenen.

Enligt Hilda Rydman tänker man köra festivalen även nästa höst och man kan hoppas att de har möjlighet att marknadsföra sig lite utanför den allra mest initierade kretsen av fans. Det är möjligen det enda som kändes lite begränsande när man kom in som ”utomstående”, besökarna på festivalen har själva ett stort engagemang i rörelsebaserad scenkonst och många av dem var själva utövare eller lärare i mim. Det var som att vara på besök i en intim familjekrets. Man var varmt välkommen men kände hela tiden att man var en udda fågel i sammanhanget. Jag har i alla fall fått en helt ny syn på vad mim kan vara efter det här besöket. Plötsligt känns minnena av Clownen Manne och fejkfransoserna med låtsasglasväggen långt borta och även om de också är en del av vad mim är så rymmer genren oändligt mycket mer än så.

 

GBG Mime Fest 2018

Genomfördes 2-4 november på Teater Aftonstjärnan i Göteborg

 

Läs mer:

GBG Mime Fest

Mai Rojas på Instagram

Teatro Bao

Stockholms dramatiska högskola

 

Omslagsbild: Från The legend of the faun and the journey av Mai Rojas and The Sculptors of the Air. Foto: Jose Angel Ribas.


Om Karin Noomi Karlsson

Gästskribent för Scenkonstguiden. Karin Noomi Karlsson är en doktorand i litteraturvetenskap från Göteborg som har halkat in i teknikinformatörsbranschen tack vare sina kunskaper i översättning av teknikinformation. Litteraturnörd av börd som med myndig stämma föreläser om allt ifrån verkstadsimplementation till retorik.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *