Dissekering-av-ett-snoefall08_banner

“Detta blir större än jag föreställt mig”


Rasmus Klamas intervjuar Anna Azcárate inför Norrbottensteaterns uppsättning av Sara Stridsbergs Dissekering av ett snöfall. Det blir snack om att inte småmixtra, att gräva upp drottning Kristina och en albatross som flyger förbi.

Den 7 april är det premiär för Sara Stridsbergs Dissekering av ett snöfall på Norrbottensteatern i Luleå. Ända sen jag läste hennes roman Darling River så har jag älskat Stridsbergs underbara språk, så jag var nyfiken på denna uppsättning som regisseras av Anna Azcárate. Så jag slog en signal till henne för att få veta vad vi har att vänta oss av hennes och Norrbottensteaterns tolkning av denna pjäs.

Hon berättar att Norrbottensteatern är hennes ”moderskepp i universum” och att det känns hemma att komma tillbaka efter flytten till Stockholm för några år sedan. Det hela började med ett telefonsamtal från skådespelaren Linda Wincent, som jobbar på Norrbottensteatern, där hon frågade Anna om hon hade läst Dissekering av ett snöfall.

– Jag läste den och tyckte först att svårigheterna var stora. Jag kom från att ha gjort Jane Eyre på Malmö Stadsteater och trilogin Löwensköldska ringen på Uppsala Stadsteater, så jag hade det episka i mig och så mötte jag ett drömspel. En vacker, flödande, modig och poetisk text. Det här är en rejäl bit att ta i. Det var ett, för mig, annorlunda språk och en svår, men kul utmaning. Sara Stridsberg och jag träffades och pratade lite och då blev jag ännu mer sugen. Jag tänkte att måste lita på min ingång och kontakt med materialet. Så träffade jag ensemblen och såg att jag hade det som behövs, inte minst en Konungaflicka, och då var det bara att kasta sig in arbetet. Jag är ganska hård i nyporna och jobbar alltid med hög form så mötet mellan min stränga blick och Stridsbergs bitvis fragila text är spännande. Detta blir större än jag föreställt mig.

Anna berättar att hon ofta vill rensa bort det som konkurrerar med texten för att kunna sätta den i fokus.

– För att kunna frigöra texten så vill jag lägga den i första rummet. Så att den nästan framstår som en neonskylt. Jag var och såg Oidipus/Antigone på Dramaten och kände för första gången på länge sån tillfredsställelse och det var på grund av tilliten till texten. Det som ser väldigt formgivet ut, i det ligger rensning. Att helt enkelt inte småmixtra. De senaste texterna jag gjort har jag dramatiserat själv och då har jag kunnat välja en väldigt stram väg och kunna koka ner berättelsen till dess essens. Här jobbar jag med en ganska intrikat text, men jag har inte tyckt att det krockat på det sätt jag var rädd för. Jag upptäckte tidigt att vissa karaktärer skulle vara fria från den muskulöst upphöjda formen.  När jag har sett att här gifter det sig inte, då får jag bestämma mig för en väg att gå, här väljer jag språket eller här väljer jag bilden.

Dissekering-av-ett-snoefall02

Foto: Marcus Hagman

Dissekering av ett snöfall är en fri drömsk fantasi om Drottning Kristinas sista år vid makten innan hon abdikerar och konverterar till katolicismen. Anna säger att Drottning Kristina uppenbarligen var en så rik och mångfacetterad personlighet att alla kan projicera något på henne. Alla tycks ha något att hämta i hennes historia. Den queera kvinnan, den intellektuella, dottern men också den hårda politikern och maktspelaren. När vi som nutidspublik får ta del av hennes levnadsöde så säger den något om hur snävt vi väljer att se på en människa idag. Annas två senaste produktioner Jane Eyre och Löwensköldska ringen utspelar sig precis som Dissekering av ett snöfall i historisk tid och hon berättar att hon gillar att göra projekt som tar avstamp i historiska händelser men som kan kopplas till samtiden.

– Jag söker mig gärna dit, inne i historien finns mycket spännande att hämta, som säger något om vår tid. Mystifieringen av kvinnan som kön intresserade mig väldigt mycket. Hur slår denna skugga ända in i vår tid, vad är det som gör att vi så sent som 1965 behöver gräva upp Kristina för att se om hon var hermafrodit. Man börjar gräva och diskutera kvinnan i minsta detalj, för att förstå denna gåtfulla inverkan på mannen.

Förutom att samarbeta med koreografen Camilo Bresky, så jobbar också Anna mycket med musik.

– Musiken är jätteviktigt för mig. Min ambition var att bara använda kompositörer mellan 1620 och 1700 och bara kvinnor. Jag fastnade för Leonora Duarte, Isabella Leonarda och Barbara Strozzi som var fantastiska kompositörer. Men jag behövde andra musikaliska rum och klanger också så jag kompletterar med Jocelyn Pook, Philip Glass och Terry Riley. Den här föreställningen låter alltså både 1600-tal och dagsaktuell.

Dissekering-av-ett-snoefall03

Foto: Marcus Hagman

Som jag nämner tidigare i texten så är jag ett stort fan av Stridsberg och hennes språk njuter jag så mycket av att dyka in i. Jag ber avslutningsvis Anna att beskriva vad det är hon har fastnat för i Stridsbergs sätt att skriva på.

– Hon kan i det som låter fullkomligt vardagligt, plötsligt öppna en avgrund mot existentiella frågor. Själv trillade jag dit på Sara Stridsberg när jag läste novellen American Hotel. En mening lyder; ” Ibland vaknar vi av att en albatross flyger förbi i korridoren utanför.” Vilken bild! Det är bara att buga för den vidunderliga formuleringen.

 

Dissekering av ett snöfall

Norbottensteatern

Lördag 7 april, 19.00 – Premiär!

Spelas tom 12 maj

 

 

Omslagsfoto: Marcus Hagman. Bilden visas här något beskuren. På bilden: Linda Wincent.


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En tanke om ““Detta blir större än jag föreställt mig”

  • Camilo Ge Bresky

    Fin artikel. Jag vill bara fylla i att det inte endast är “denna gång” som Camilo Ge Bresky koreograferat tillsammans med Anna utan även i Jane Eyre och Löwensköldska Ringen.
    Men som sagt. Fin artikel i övrigt.
    Mvh Camilo Ge Bresky