press_ninaelin

“Det kommer bli fantastiskt!”


Katinka Richter intervjuar Nina Haber och Elin Söderquist som är årets konferencierer på Scenkonstgalan. I en intervju som snabbt övergår i ett livligt samtal diskuteras allt från drömmar och idoler till tystnadtagning och kulturpolitik. Scenkonstgalans två konferencierer har mycket på gång och ännu fler tankar, åsikter och önskningar.

 

Katinka: Kan ni beskriva varandra med tre ord? Så att läsarna får en bild av vilka ni är.

 

Elin: Nina är smart, snäll och snabbläst!

 

Katinka: Vad snyggt med alla på S!

 

Elin: Mm, det fanns många alternativ så då tänkte jag att jag behövde ”narrow it down” på något sätt och att bokstavsenhetlighet var bra.

 

Nina: Okej, får jag outa oss? Vi har smeknamn på varandra i Gruppen. Som att vi var ett coolt hiphopgäng fast vi inte är det. Och vi har alltid kallat Elin för Righteous E. Jag tänker att Elin är en moralisk kompass som jag ringer och frågar ”hur ska jag hantera det här”. Som en riktigt bra rådgivare. Sedan är hon väldigt snäll, och cool! Många ifrågasätter ju betydelsen av cool, men jag tänker att det betyder integritet, värme, empati och coolhet. Hon har många fina tights. Hon vågar saker som jag inte vågar, gör mig modig.

 

Katinka: Vad tänkte ni när ni fick förfrågan om att leda Scenkonstgalan?

 

Elin: Ja. Då tänkte jag ”herregud hjälp”. Jag hade en otroligt snabb nervös tanke skulle jag säga.

 

Nina: Men det är ju jätteroligt med gala!

 

Elin: Ja, det är bra. En behöver fira i dessa tider.

 

Katinka: Vem hoppas ni ska sitta i publiken på galan, och varför?

 

Elin: Jag tror att vårt ärliga svar är att vi önskar att folk som gillar scenkonst och behöver en kväll att firas ska sitta i publiken. Det vill vi verkligen. Men sen kan en ju tänka sig olika alternativ. En skulle kunna tänka sig någon av våra verkliga idoler, typ Angela Davis, i publiken. Men hon kommer ju inte komma…

 

Katinka: Men om ni får drömma?

 

Elin: Ja, då drömmer vi kanske det. Men grejen är att om hon kommer då kanske jag inte vill stå på scen, då kanske jag vill sätta mig bredvid henne istället.

 

Nina: Ett annat svar kan vara att jag tycker att det är väldigt coolt att Scenkonstguiden verkligen kämpar för att bredda scenkonstlivet och skapa broar mellan olika sorters uttryck. Så de som har en väldigt snäv bild av vad scenkonst är eller ska vara, och en viss del av makten kanske borde komma. Det finns så mycket kunskap och så mycket lust som inte får tillräckligt med pengar att göra det de kan och vill göra.

 

Katinka: Vad har ni annars på gång just nu, förutom Scenkonstgalan?

 

Nina: Får du berätta vad som händer för dig? Det kanske du inte får… Nu kan du vara en sådan där hemlig skådespelerska.

 

Elin: Ja, då kanske jag är mer en hemlig skådespelerska.

 

Katinka: Som en secret agent?

 

Elin: Åh, det vore ändå roligt, jag skulle verkligen vilja spela i en actionfilm! Om det är någon där ute som läser så skulle jag verkligen vilja vara med i en actionfilm och jag skulle verkligen vilja vara med i en musikal. Inget av det ska jag göra nu, men jag ska göra något annat som jag verkligen vill.

 

Nina: Jag är på Örebros länsteater just nu, och det är jättekul och spännande och svårt. Det ska jag göra hela våren och sedan håller jag på att ta jättestora svåra beslut om resten av året och nästa år. Det är svårt att försöka följa magen och hjärtat och hjärnan.

 

Elin: Och plånboken…

 

Nina: Ja, precis, det är mycket på en gång.

 

Katinka: Om du ska göra en sådan shout-out som Elin precis gjorde, vad skulle du vilja göra då?

 

Nina: Det känns så fånigt men jag vill verkligen verkligen göra mycket. Det känns otroligt fantastiskt att få ha månadslön. Det är ovant. Jag har jobbat så mycket nu senaste åren med intensiva projekt, liten klumpsumma, och sen försöka sprida ut det och ta hand om det. Spara lite pengar hade varit fett. Så alltså…

 

Elin: … något välbetalt.

 

Båda skrattar.

 

Nina: Nej men en dröm skulle nog vara att vara med i en julkalender, det skulle vara skitcoolt. Jag skulle jättegärna vara röst i en Disney-film någon gång. Till skurken. Eller den roliga bifiguren, den lilla kompisen.

 

Katinka: Då hoppas vi på det, action-film och Disney!

 

Elin: Men jag vill också göra musikal, det vore väldigt väldigt kul.

 

Nina: Jag skulle gärna göra en klassiker eller en grekisk pjäs. Jag skulle passa att säga “ve” och sådant.

 

Katinka: Vad tycker ni är det mest intressanta och spännande som har hänt under scenkonståret 2017?

 

Nina: Vi pratade om det, det känns väldigt svårt att säga något annat än #metoo, också för att det känns svårt att dra upp något konstnärligt för då finns det saker en inte väljer.

 

Elin: #metoo och hela den övergången som det har gjort inom scenkonsten, som också har fackliga eller arbetspolitiska drag, med #tystnadtagning. Det är fint att det varit så otroligt bred sammanslutning. Nu är det ju väldigt många kvinnor och fler och fler som känner sig representerade, även om det såklart också är en rörelse med begränsningar…

 

Katinka: Tror ni att något kommer att förändras i och med #metoo och #tystnadtagning?

 

Elin: Ja, det tror jag. Ingen kvinna kommer längre tänka att den är helt ensam, det kommer verkligen ha betydelse.

 

Nina: Och att arbetsplatser och en stor andel män har fått upp ögonen för strukturella problem. Som att de verkligen fick en chock som var stor, som jag tror tvingar igång en solidaritet och att ta det på allvar. Nu när jag kom till en helt ny arbetsplats så kände jag verkligen att vad som än händer så finns det några som jag litar på kommer att ta hand om mig. Det har jag inte gjort annars när jag har kommit till helt nya platser. Det skapar ju ett friare och tryggare arbetsklimat, och genom det så tänker jag att scenkonsten kommer kunna dra stora fördelar.

 

Elin: Och ledningarna har ögonen på sig, det är bra. Många teatrar har ju kommunalt eller statligt stöd, att veta att de här frågorna prioriteras för att de har en bred uppmärksamhet i befolkningen. Det tänker jag kommer göra det lättare kring prioriteringar i hur de bedriver verksamheten.

 

Nina: Jag har bara varit tre veckor på min arbetsplats, och andra dagen, efter kollationeringen så samlades hela teatern, alla arbetsgrupper och skulle diskutera och sattes i små grupper med olika yrkeskategorier och skulle komma överens om spelregler, hur vi är mot varandra. Det har jag aldrig varit med om förut. Jättefint var det.

 

Katinka: Men ni är ändå positivt inställda? Många pratar ju om att det har blivit som en backlash, att det är många som känner att de vill hävda sig nu efter det här…

 

Elin: Ja, men det är klart att det kommer komma en backlash. När angeläghetsgraden och positionerna flyttas fram då är det alltid några som känner att de måste försvara det som de har haft. Det är en helt naturlig reaktion.

 

Nina: Ja, det tänker jag historiskt i alla förändringsproccesser. Men jag tror att det kommer bli bra!

 

Katinka: Vad hoppas ni att scenkonståret 2018 ska bjuda på?

 

Elin: Dels så hoppas vi att se resultatet av tystnadtagning-rörelsen.

 

Nina: Ja, och förhoppningsvis i och med det, en större spridning av kroppar och personer på scenerna.

 

Elin: Ja, precis, att fler rörelser kan få samma typ av uppsving så det kan bli mer tillgängligt… Och jag hoppas att det ska synas även i frigrupps-världen. Så att fler frigrupper ser olika ut. För det är ju inte bara en likriktning i de stora husen utan också bland frigrupperna. Och det har väl att göra med kulturpolitik “in general”, vem som vågar satsa och känner att den har möjlighet och så.

 

Katinka: Så ni skulle vilja ha en kulturpolitisk förändring?

 

Nina: Jag tänker att vi behöver mer stöd. Mer pengar. Kultur är viktigt! Politiskt viktigt.

 

Katinka: På vilket sätt?

 

Elin: Kulturen är en viktig del av en demokratisk samhällsstruktur. Jag håller med de som kritiserar teatern till exempel för att den inte kommer alla till del. Jag tycker att den kritiken är relevant. Men saker och ting har ju betydelse utanför dem som direkt ser det. Det finns större rörelser. Alla läser inte DN, DN har ändå betydelse i samhället. Alla läser inte på flashback, flashback har ändå betydelse. Men det ska bli spännande att se vilka vägar kulturen tar, om det kommer bli fler eller färre professionella utövare och hur det kommer funka.

 

Katinka: Har ni något ni vill tillägga som publiken eller läsarna borde veta? Något ni vill förmedla?

 

Elin: Ja, alla måste uppmana alla de känner och alla de inte känner att de ska gå och rösta i valet.

 

Nina: Och välkomna till scenkonstgalan! Det kommer bli fantastiskt!

 

Katinka: Ja, vad kan publiken förvänta sig av galan? Kan ni avslöja något?

 

Nina: För dem som inte känner till Gruppen så är våra ledord att det ska kännas inkluderande, varmt roligt och förhoppningsvis också intelligent. Det ska kännas generöst. Vi vill verkligen bjuda dem på en skitbra kväll och vi ska ta hand om dem, de ska inte känna sig otrygga och oroliga.

 

Elin: De kan förvänta sig gala! Och det tänker jag också är avslöjandet.

 

Elin skrattar och lägger till ”punkt!”. Jag inser att jag inte kommer få något mer ingående svar utan nyfiket måste vänta. Jag nöjer mig istället med att tillsammans med Elin och Nina konstatera att valet och Scenkonstgalan helt uppenbart är det viktigaste som händer just nu.


Om Katinka Richter

Gästskribent och ambassadör. Katinka Richter har tidigare studerat Teaterns teori och praktik i Malmö och har nu flyttat till Göteborg för att utbilda sig till Internationell Kulturprojektledare på Kulturverkstan. Mest intressant tycker hon att det är med politisk scenkonst, vare sig den består utav provokationer, dekonstruktioner eller visioner.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *